Equmeniakyrkans barn- och ungdomsorganisation har haft sitt namn i 19 år. Equmenias styrelse lyfter nu att det kanske är dags att ändras. Det skrev vi om igår. Idag minns vi tillbaka. Hur gick det egentligen till när Equmeniakyrkan och Equmenia fick sina namn? Låt oss backa 22 år.
2004 sa de tre ledarna för Svenska Baptisternas ungdomsförbund (SBUF), Svenska missionsförbundets ungdom (SMU) och Metodistkyrkans ungdom (MKU) att de ville gå ihop. Arbetsnamnet blev F3, som sedan blev Vision om Enhet, och 2006 skrev ledarna under ett federationsavtal. Det blev starten för Equmenia. Göran Bondesson, som var Equmenias första generalsekreterare och även den person från SMU som skrev under federationen, berättar om starten:
– F3 var verkligen ett internt arbetsnamn, jag är inte ens säker på att det lämnade styrelseborden. Det skulle vara ett sådant provisoriskt namn som var så dåligt att det inte skulle överleva, säger Göran Bondesson, nu präst i Växjö Stift.
Federationsavtalet skrevs under av Malin Ivarsson Wärn; Förbundssekreterare SBUF, Kristoffer Eklund; vice ordförande MKU och Göran Bondesson; Förbundssekreterare SMU. Foto: SMU.se
I september 2007 hölls federationens första riksstämma i Norrmalmskyrkan i Stockholm. Då beslutades det om det nya namnet Equmenia, som tagits fram av en extern byrå. Men även det namnet var provisoriskt.
– Vi tänkte att man kunde ändra namn när kyrkorna blivit ett samfund. Då kunde man ha ett namn som var kopplat till samfundsnamnet, säger Göran Bondesson.
2008 flyttade federationen in under samma tak på Tegnérgatan i Stockholm och samtidigt puttrade det i modersamfunden. Detta år beslutade de högsta organen i Metodistkyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan om en avsiktsförklaring att bilda ett nytt gemensamt samfund. Två år senare, 2010, valde samfunden att gå samman under arbetsnamnet Gemensam framtid. Men vad skulle det nya samfundet heta på riktigt?
I mars samma år föreslog de tre kyrkornas styrelser Samfundskyrkan. Namnet hade tagits fram av en extern kommunikations- och reklambyrå, men trots kostnaden på 161 000 kronor möttes namnet av stor kritik. I december 2010 presenterades fyra ytterligare namn som styrelsen ansåg möjliga: Emmauskyrkan, Enhetskyrkan, Frikyrkan och … Equmeniakyrkan. Samfundskyrkan låg kvar som ett femte alternativ. I mars 2011 hade Gemensam Framtids styrelse fastnat för Equmeniakyrkan och när det nya samfundet bildades 4 juni 2011 var det styrelsens förslag.
Förslaget Equmeniakyrkan ratades dock av majoriteten, och andra namnförslag kom upp. Inte mindre än elva stycken under bildarmötet. Det blev dock inget beslut om namn utan frågan landade i en återremittering till den nya kyrkostyrelsen. Senast 2014 skulle kyrkans namn avgöras och under tiden skulle kyrkans arbetsnamn vara Gemensam framtid.
Hur gick det då för Equmenia? Jo, under riksstämman 2012 beslutade barn- och ungdomsorganisationen att bli ett på riktigt. Då slutade Equmenia att vara en federation och blev istället en organisation med Equmenia på lokal, regional och nationell nivå. Men deras modersamfund hade fortfarande inget namn.
Men, 2013 kom det. Under samfundets kyrkokonferens i Karlstad deltog 693 ombud från 352 församlingar och kyrkostyrelsen lyfte då deras senaste förslag: Trossamfundet Gemensam kyrka. I ett pressmeddelande sa kyrkoledare Lasse Svensson: “Det är viktigt att vi får ett permanent namn – och ett namn som är attraktivt även för dem som ännu inte är med i vår gemenskap. Jag tror att Gemensam kyrka blir riktigt bra”. Tretton av kyrkostyrelsens femton ledamöter hade röstat för detta namn.
Men konferensen tyckte återigen annorlunda. Under påverkanstorget kom 21 nya yrkanden och av de nya förslagen var det förslaget om återremiss som fick störst stöd av de enskilda förslagen. Flera nya namnförslag lades, bland annat Folkkyrkan, Förbundskyrkan i Sverige, Förenade Frikyrkan, Befrielsekyrkan och Nya Missionskyrkan, men förslaget Equmeniakyrkan fick störst stöd. När endast två namnförslag kvarstod blev röstsiffrorna 237 för Gemensam kyrka och 373 för Equmeniakyrkan. Därefter röstade 515 ombud för Equmeniakyrkan, 90 röstade på avslag och 32 avstod från att rösta. Det nya samfundet hade fått sitt namn: Equmeniakyrkan.
– Kära ombud och konferensdeltagare! Vi har idag beslutat om ett namn på vår kyrka. Tack för beslutet! Vi kommer fylla namnet med innehåll. Vi är en kyrka med Jesus Kristus i centrum, sa kyrkostyrelsens ordförande Ann-Sofie Lasell.
– Jag är väldigt glad och tacksam att vi har ett namn som vi vet att vi kan leva med, bygga på, vara stolta över. För två år sen var detta den dåvarande föreningsstyrelsens förslag. Jag reste runt i ett år och talade mig varm för det och det är roligt att det har landat nu. Tacksam att vi har tagit det här beslutet i god anda och trevlig atmosfär, sa Equmeniakyrkans första kyrkoledare, Lasse Svensson.
Equmeniakyrkans teologiska kommitté skrev utifrån det nya namnet en text där det stod: “Namnet är i sig en slags ordlek med ordet ”ekumenik”, som betyder ”hela den bebodda världen” och EQ (emotionell intelligens).” Just EQ är något som Equmenias första generalsekreterare, Göran Bondesson, lyfter som viktigt när Equmenia bildades.
– Vi tog också fram ledorden ”omkänsla” och ”medtanke”. Vi ville att EQ skulle stå för en känsla för sin omgivning och för hur andra tänker och tycker. Tyvärr försvann den dimensionen av EQ ganska snabbt.
Göran Bondesson var med när beslutet om Equmeniakyrkans namn togs. Han satt i kyrkostyrelsen och reserverade sig i beslutet. Han befarade att samfundet och barn- och ungdomsorganisationen skulle blandas ihop.
Vad var det då som hände under kyrkokonferensen 2013? Ja, det går det myter om. När Equmenia la upp sitt inlägg om enkät av namnet Equmenia i februari 2025 startades en tråd där det uttrycktes att det var Equmenia som organisation som tryckte på att samfundet skulle heta Equmeniakyrkan. Patric Forsling som var generalsekreterare för Equmenia 2013, men var på föräldraledighet, menar att det inte stämmer.
– Vi hade inte någon officiell linje att driva det, men flera som var engagerade i Equmenia, som representerade sina församlingar, talade för namnet Equmeniakyrkan, säger Patric Forsling, nu pastor och församlingsföreståndare i Betlehemskyrkan i Gävle.
En av dem var Joakim Lundqvist, ombud för, och ungdomsledare i, Björkbackskyrkan i Örbyhus. Han satt dock också i Equmenias nationella styrelse.
– Ida Hennerdal som var ordförande då, kände inte att vi som ungdomsförbund skulle driva det. Det kan man tycka olika om, och jag tyckte olika, så då använde jag min roll som ombud för församlingen istället. Därifrån hade jag mandat att förespråka Equmeniakyrkan och gjorde det, säger Joakim Lundqvist, som inser att det agerandet kanske inte var jättepopulärt från resten av den nationella styrelsen.
Patric Forsling och Joakim Lundqvist Foto: Betlehemskyrkan Gävle och Bilda
Varför tyckte du att samfundet skulle heta Equmeniakyrkan?
– Eftersom Equmenia hade gått före upplevde jag inte att kyrkan skulle få välja namn. När ungdomarna gick ihop gav man bort namnfrågan till ungdomsförbunden. När de sa att de ville heta Equmenia fick kyrkan vackert ta och bli Equmeniakyrkan, säger Joakim Lundqvist, idag Enhetschef kyrka på Bilda Gävle, och fortsätter:
– Det var liksom mitt grundförhållande: kyrkan kan inte komma efter och tro att bara för att de är vuxna kan de bestämma på ett annat sätt.
Hur upplevde du förhandlingarna?
– Namnfrågan bytte tonalitet från att ha varit en debatt om varumärke och namn till att handla om identitet, perspektiv och prioritering. Jag upplevde att fler och fler tyckte att det var självklart att när de unga gått före följer man dem, de unga ska sätta tonen i vår kyrka. Det hände något i rummet. Det är en debatt i en kyrkokonferens jag aldrig kommer glömma.
Patric Forsling tyckte att det var stort att samfundet fick namnet Equmeniakyrkan.
– Det kändes ju jätteroligt att kyrkan på något sätt ville associera sitt namn med det vi hade gjort i Equmenia. Det var en uppskattning. Och jag har ju hört att namnet Equmeniakyrkan spred sig väldigt snabbt bland ombuden under mötet och att det nästan blev lite väckelsestämning.
Ja i denna för flera upplevda väckelsestämning fick kyrkan sitt namn. Många andra namn var på tapeten och föll. Men det finns ett ytterligare namn som Patric Forsling minns. Konungakyrkan. Första april 2011 skrev Tidningen Dagen att Gemensam Framtids styrelse kommit med förslaget Konungakyrkan och den framtagna logotypen var en älg med änglavingar och skulle kunna vara “en viktig nyckel i evangelisation gentemot tyskar och andra turister som flitigt besöker Sverige” uppgavs Johan Nilsson (nu Arenius), dåvarande ordförande för Equmenia, ha sagt. Även älgsafari med gudstjänst och älgen som anknytning till scoutarbetet, nämndes.
– Jag vet att det var jättemånga som gick på det där aprilskämtet. Det säger någonting om allt som var i luften då. Det var alla möjliga konstiga namn uppe, säger Patric Forsling och skrattar.
