När Equmeniakyrkan nu ställer om för att nå en ekonomi i balans till 2028 – efter ett strukturellt underskott på omkring 25 miljoner kronor per år – har processen gått in i ett avgörande skede. Besked har lämnats till berörd personal och en ny organisation ska sjösättas efter sommaren.
Equmeniakyrkans fackklubb beskriver arbetet som omfattande – men också svårt att överblicka för många medarbetare.
– Det har pratats om det här under en längre tid, att ekonomin behöver ses över och att man “vänder på stenar”. Men exakt vad det skulle leda till har inte varit tydligt för personalen. Vi som fackliga företrädare har fått mer information, men för många andra har det varit svårare att förstå vart det är på väg. Det gör också något med tryggheten när man inte riktigt vet vad som väntar, säger ordförande Anna-Carin Persson Stenbeck.
Lång process – men ändå en överraskning
Att förändringar var på gång kom inte som en total överraskning. Samtidigt menar vice ordförande Ola Rikner att kopplingen mellan ekonomiska signaler och konkreta konsekvenser inte varit självklar.
– Det här har man kunnat se i flera år om man haft rätt glasögon på sig och läst ekonomiska handlingar. Men det är inte alla som gör det. Jobbar man med församlingsutveckling är det inte där man primärt har sitt fokus. Därför blir det ändå ett ganska abrupt möte med verkligheten när beskeden väl kommer, säger han.
Han utvecklar:
– Det här är inte en plötslig extern förändring, utan man har på ett sätt levt lite över sina tillgångar under en längre tid. Då väcks också frågan hur man har hamnat där – och om man hade kunnat agera tidigare för att undvika så pass stora neddragningar.
Samtidigt vill han nyansera bilden:
– Jag är inte ute efter att svartmåla kyrkoledningen. Det här är komplext och vi har haft dialog. Men det finns delar som behöver belysas.
Chefernas roll och inflytande ifrågasätts
En av de tydligaste invändningarna gäller hur neddragningarna slagit inom organisationen.
– Ingen av dem som haft chefsroller har fått minskad tjänst eller blivit uppsagd. Alla är kvar i samma omfattning som tidigare. Det är ett faktum som väcker frågor, säger Ola Rikner.
Han fortsätter:
– Om man samtidigt säger att organisationen varit för chefstung och behöver slimmas, men det i praktiken inte påverkar dem som varit chefer, då kan man undra vad förändringen egentligen innebär. För vissa innebär det i stället mindre ansvar med samma lön – och det är klart att det upplevs som orättvist.
Han beskriver hur det också lyfts i förhandlingarna:
– Där har det sagts att det “smakar lite bittert”. Det är en formulering som fångar känslan hos en del.
Anna-Carin Persson Stenbeck pekar samtidigt på att chefer haft en särskild roll i processen.
– Det är chefer som har varit med och mejslat fram den nya organisationen. Övrig personal har inte varit involverad utan fått ta del av färdiga förslag. Det påverkar hur processen uppfattas, säger hon.
Tjänster formas efter personer
En mer konkret kritik gäller hur vissa nya tjänster utformats.
– När man tittar på befattningsbeskrivningarna kan man ibland få känslan att de inte är skrivna utifrån vad organisationen behöver, utan utifrån vilken person man vill ha på tjänsten, säger Ola Rikner.
Han ger ett exempel:
– Det kan handla om att man ställer väldigt specifika krav, som att en tjänst ska innehas av en avskild evangelist – även i roller där det egentligen inte är självklart. Då vet man att det bara är ett fåtal personer som passar in, och i praktiken blir det tydligt vem man vill ha.
Konsekvensen, menar han, blir att andra stängs ute.
– Då blir det svårt för andra – även de som nu sägs upp – att komma i fråga. I praktiken kan det diskvalificera personer som annars har relevant kompetens.
Även från fackligt håll ses detta som problematiskt på sikt.
– Det blir inte särskilt hållbart. Om man bygger tjänster kring enskilda personer och de senare slutar, då står man där igen. Dessutom riskerar man att inte ta tillvara den kompetens som redan finns i organisationen, säger Anna-Carin Persson Stenbeck.
– Det kan också innebära att man behöver rekrytera externt i ett läge där man faktiskt har kompetens internt. Det är både dyrare och mindre effektivt.
Frågor om riktning och hållbarhet
Samtidigt handlar kritiken också om vilka verksamheter som prioriteras bort.
– Man gör ju ett val här. Och det är tydligt att mycket av det som handlar om kyrka och samhälle, diakoni och vissa specialistfunktioner inte finns kvar på samma sätt, säger Rikner.
– Om du frågar mig så förlorar man ett viktigt ben.
Anna-Carin Persson Stenbeck pekar på att detta väcker frågor om både resurser och förutsättningar.
– Vissa uppgifter flyttas, men det är inte alltid tydligt att resurser eller kompetens följer med. Då finns det en risk att det blir områden som man förväntas hantera – men utan att riktigt ha förutsättningarna.
Det gäller exempelvis arbete med samhällsfrågor, musik, teologi och diakoni – områden som nu i högre grad knyts till enskilda regioner.
– Det kan fungera så länge rätt personer finns på plats, men det väcker frågor om hur stabilt det är över tid.
Hon beskriver också en mer övergripande oro:
– Det är kompetens som försvinner. Det är delar som många uppfattar som centrala i ett samfund, och därför blir det också frågor om vad det innebär framåt – både för kyrkans roll i samhället och för det interna arbetet.
En återkommande fråga handlar också om hållbarheten över tid.
– Mycket av det som nu byggs upp vilar på den kompetens som finns hos de personer som är kvar idag. Men vad händer när de slutar? Det är inte säkert att det är en organisation som håller över tid.
Mindre resurser – samma förväntningar
För de som blir kvar väntar samtidigt en ny arbetssituation.
– En tydlig farhåga är att man får mindre resurser men inte nödvändigtvis mindre uppdrag. Det kan bli mindre luft i systemet, säger Persson Stenbeck.
Hon utvecklar:
– När resurserna minskar blir det ofta det mest nödvändiga som prioriteras. Då finns det en risk att utvecklingsarbete och långsiktiga satsningar får stå tillbaka.
Samtidigt påverkas även de som lämnar organisationen.
– Det handlar om att hitta nya vägar, ibland komplettera deltider eller söka sig vidare. Det är en stor omställning för många.
Vill se tydligare riktning
Från fackklubben efterlyses nu en tydligare bild av vart Equmeniakyrkan är på väg.
– Vi skulle vilja se en mer sammanhållen berättelse om den nya organisationen. Vad är det man vill uppnå och vilka prioriteringar ligger bakom? Det är frågor som många fortfarande bär på, säger Persson Stenbeck.
Samtidigt vill man dra lärdomar av processen.
– Vi vill gärna göra en ordentlig utvärdering, både tillsammans med arbetsgivaren och med personalen. Det finns mycket att ta med sig inför framtiden, säger hon.
Och arbetet är långt ifrån över.
– Besluten är fattade, men nu börjar nästa fas. Hur organisationen faktiskt kommer att fungera i praktiken – det återstår att se.
Läs också: Från nationellt till regionalt – Equmeniakyrkan flyttar om i sin organisation
