Varje fredag ses ett 15-tal volontärer i Abrahamsbergskyrkan i Stockholm för att ordna inför lördagens secondhand. De tar emot varor, prissätter, lagar och sorterar. En av volontärerna som varit med längst är Lasse Axelsson. Han var med när allt startade för åtta år sedan.
– Vi var ett gäng pensionärer som såg att vi hade tid och tyckte att det lät spännande att starta en secondhand-butik. Vi hoppades att det skulle kunna generera intäkter och kontakter med nya människor, och startade i en väldigt blygsam skala. Sen har det vuxit och överträffat alla våra förväntningar, säger han.
Dyrgripar i gamla lakan
Abrahamsbergskyrkan ligger i Bromma, ett av Stockholms mer välbärgade områden. Det kan märkas när gåvor lämnas in. För några månader sedan kom en Lisa Larson-tavla, inslagen i ett gammalt lakan tillsammans med en liten väv. Väven visade sig vara en bonad av textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström.
– Ganska ofta får vi komma till dödsbon och ta vad vi vill ha. Ibland är det riktiga dyrgripar. Vi har till exempel fått tavlor som sålts för över 20 000 kronor. Är det dyrare saker kan vi sälja dem genom ett auktionsverk, säger Lasse.
Volontärerna har fått lära sig att värdera föremålen och kan också använda Google för att läsa in sig närmre. Priserna sätts sedan för att få in så mycket pengar som möjligt.
– Reprisen är ingen välgörenhets- eller stödverksamhet, om man säger så, men intäkterna går till välgörande ändamål. Till församlingens barn- och ungdomsverksamhet och diakonala arbete och till Diakonia och SIRA-skolorna i Palestina som församlingen stöder, säger Lasse.
”Varenda spänn går vidare”
Idag är det lätt för privatpersoner att sälja sina saker genom appar och nätet både inom och utanför Sverige. Att då lämna till en secondhand och gå miste om pengarna är inte en självklarhet. Men Lasse Axelsson säger att människor är villiga att ge.
– Jag tror att man gärna stöttar en sån här liten verksamhet där man känner människorna som driver den och vet hur pengarna används. Vi har ju inga avräkningar, lönekostnader eller lokalkostnader och betalar inte moms på produkterna – varenda spänn som kommer in går vidare, säger Lasse.
Reprisen säljer bland annat husgeråd, tavlor, lampor och kläder och de har som princip att aldrig tacka nej till någonting. Det som inte kan säljas skänks vidare. Antingen till andra secondhand-butiker, kyrkans stora verksamhet för Ukraina-flyktingar eller till Ny Gemenskap.
Mer än bara loppis
Reprisen har blivit mer än en second hand-butik. Varje lördag kommer mellan 300 och 400 besökare till kyrkan, och förutom att fynda varor finns ett café med hembakat fika där många gärna långfikar. Varje vecka hålls också ett kortare program i kyrksalen; Toner och tankar.
– Ofta är det sång eller musik, men vi har även haft storheter som Ingvar Carlsson, Annie Lööf och Loa Falkman som haft ett offentligt samtal med vår församlingsmedlem Ingemar Eliasson.
Under de åtta åren Reprisen funnits har verksamheten vuxit, både i omsättning, besökare och mängden varor. Församlingens kontaktyta har vidgats rejält och fler volontärer, både församlingsmedlemmar och människor utifrån, har involverats.
– Aktivitetsnivån och volontärslustan har ökat i församlingen. Folk har börjat engagera sig i andra delar av kyrkan också, som i körerna, seniorverksamheten och inte minst barnverksamheten. Reprisen har gett ringar på vattnet.
Secondhand som evangelisation
Lasse Axelsson menar att secondhand-verksamheten också fungerar som evangelisation. Och inte bara det utan ”den bästa evangelisationen man kan tänka sig”
– Vi har sex pensionerade pastorer i församlingen som turas om att finnas med under lördagarna. De går runt med pastorskrage, slänger slang med folk och möter människor. Många gånger leder det till samtal.
Nakna damen
Bland alla saker som kommit in genom åren finns några som volontärerna minns särskilt väl. På frågan vad som varit mest udda hämtar Lasse sin secondhand-kollega, tillika styrelseledamoten, Eliza Axelsson. Hon säger:
– Vi fick in en uppstoppad fågel en gång, kan ha varit en ripa eller en falk. Den var udda! Vi var tvungna att kontakta Riksmuseet för att fråga om tillåtelse att sälja den vidare. De sa nej så vi skänkte den till en skola.
Lasse Axelsson fyller i:
– Sen hade vi den nakna damen. En stor gipsstaty av en mogen kvinna, så att säga.
– Ja Nakna damen ja! Vi trodde aldrig att vi skulle få den såld. Men så kom en kund som sa: ”Men åh, jag älskar den här kvinnan redan innan jag har köpt henne”, säger Eliza och skrattar.
Erfarenheten har lärt volontärerna att nästan allt till slut hittar sin köpare.
– Man ska inte vara för snabb med att säga att något inte går att sälja. Det brukar alltid finnas någon som vill ha dem, säger Lasse.
Plocka upp och plocka ner
På fredag samlas volontärerna igen för att ta emot nya saker. Om det kommer komma in en ny uppstoppad fågel, en naken dam eller varför inte en Lars Lerin-tavla, vet ingen än. Men Lasse Axelsson är där i alla fall. Och när secondhanden sedan stänger vid tretiden på lördagen är han med och packar ihop. Eftersom lokalerna används till annan verksamhet under veckan måste nämligen allt plockas ner i lådor och bäras bort. Det låter bökigt, men Lasse Axelsson säger att det går bra.
– Vi är många och vi tycker att det är så kul och meningsfullt. Annars skulle vi inte orka hålla på, säger han.
Foto: Abrahamsbergskyrkan
