Vad var din starkaste upplevelse under marschen?
– Det är svårt att välja ut. Jag är fortfarande så upprymd! Dels var det överväldigande att det var så otroligt mycket människor i hela marschen och sedan var det väldigt roligt att se hur välfylld vår Equmeniakyrkan-sektion blev. Det kom människor från många olika församlingar runt om i landet.
Lena Bergström vågar inte gissa hur många som gick tillsammans med Equmeniakyrkan, men konstaterar att de var betydligt fler än hon hade hoppats på. Hon beskriver en stor kristen närvaro med deltagare från flera olika trossamfund.
Märker du någon skillnad på klimatengagemanget nu jämfört med för några år sedan?
– Ja, det här är en ny våg. Om man jämför med för sju, åtta år sedan, när jag började, var ungdomarna så drivande. Man pratade mycket om att det var den unga generationen som skulle driva frågan. Men de längtade efter de vuxna.
Nu tycker hon sig se något annat.
– Det här är vuxna som driver och människor i alla åldrar deltar. Allt från småbarn till människor bra mycket över 80. Det var så fantastiskt, den mångfalden av människor. Medmänsklighet och värme, glädje, kreativitet och beslutsamhet … Du skulle ha varit där!
Vad säger du till den som tycker att Equmeniakyrkan blir för politisk när företrädare för kyrkan deltar i en klimatdemonstration, dessutom så nära valet?
– Jag tycker att vi med självklarhet kan stå upp för en fråga som i så hög utsträckning drabbar de mest utsatta värst. Det här är, kan vi säga rakt ut, diakoni.
Hon betonar att uppmaningen inte riktar sig till ett enskilt parti.
– Den går till alla partier och alla politiker. Vi tycker att alla behöver ta den här frågan på större allvar och att man behöver ha en tvärpolitisk dialog.
För Lena Bergström är klimatengagemanget också en fråga om tro.
– Att vi står upp för skapelsen är ju att ära och lova Gud. Att vörda skapelsen och se vårt ansvar för den. Och det är också att följa Jesus i att vilja se honom i de minsta.
Vilka andra frågor tycker du att Equmeniakyrkan borde gå ut och demonstrera för?
– Det gör vi väl också, i frågor som har med mänskliga rättigheter, migration, människovärde och bistånd att göra. Absolut.
Vad hoppas du blir frukten av marschen?
– Det är väl två saker. Dels hoppas vi att det här är en signal som ska nå fram till politiken och att man faktiskt förstår att det finns en stor folklig förankring och vilja till en kraftfull klimatpolitik och att vi är beredda att vara med och ställa om.
Men Lena Bergström hoppas också att demonstrationen ska få betydelse för dem som redan engagerar sig.
– Vi var flera som sa till varandra: Vi ska aldrig mer känna oss ensamma i den här kampen. Man får känna den här starka opinionen med hela sig, med hela kroppen.
Att så många olika organisationer och människor samlades tror hon kan ge ringar på vattnet.
– Det var 280 olika sorters grupper och organisationer som bidrog. Och över 50 000 människor har med sig det här hem till sina gäng. Det når ut väldigt långt. Vad det gör i nästa läge har vi ju inte sett än.
