När Ulf Kristersson för tredje valrörelsen klev upp på scenen under Vårgårda Möte för Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar så konstaterade han att partiledarutfrågningarna blivit något av en återkommande hållpunkt inför valen.
– Ni ingår liksom i de viktiga ritualerna inför varje val, det är roligt.
Kvällen var dock inte bara lättsam utan hade även en allvarlig fond utifrån det nyliga dådet i Fagersta, dit Kristersson reste tillsammans med Socialdemokraternas Magdalena Andersson.
När han senare fick den för partiledarutfrågningarna återkommande uppgiften att säga något positivt om en politisk motståndare var det just Andersson han fick på sin lott. Ulf Kristersson lyfte hennes agerande efter dådet och berättade att hon omedelbart tackade ja när han föreslog att de skulle åka tillsammans till Fagersta.
– Jag var otroligt glad att hon blixtsnabbt tackade ja till min fråga: Ska vi inte lägga allt åt sidan nu, åka upp gemensamt till Fagersta och visa att vi mitt i en brinnande valrörelse kan stå för det som förenar alla svenskar?
Ulf Kristersson sa också att de politiska skillnaderna lätt hamnar i fokus under en valrörelse, trots att Moderaterna och Socialdemokraterna delar syn på flera grundläggande delar av det svenska samhället. Han nämnde bland annat en stark välfärdsstat, vikten av arbete och numera också stora delar av säkerhetspolitiken.
När han fick beskriva sin större vision för Sverige utifrån endast sitt eget parti återkom han till två ord som präglat hans politiska övertygelse: frihet och ansvar.
– Den yttersta friheten är att fatta beslut över mitt eget liv, inklusive risken att fatta dåliga beslut över mitt eget liv. Men också att bära ansvaret för mig själv, bära ansvar för dem som står mig nära och för dem jag kan bidra till.
Han talade även om klassresan och generationsperspektivet, ambitionen att lämna efter sig ett bättre Sverige än det han själv fick av sina föräldrar.
– Den där känslan av klassresan, generationstänkandet, det är för mig en strävan.
Varnar för ett hårdare samhällsklimat
Utfrågarna Niklas Piensoho och Jenny Dobers förde in samtalet på det hårdnande samhällsklimatet. Ulf Kristersson såg flera förklaringar: tempot i sociala medier, algoritmerna och en politisk kultur som delvis importerats från USA.
– Jag ser en betydande risk att den extrema polariseringen som USA driver mer än andra kommer till Sverige också.
Han menade att både politiker och traditionella medier behöver fundera över sitt eget ansvar och varnade för vad hårda angrepp kan göra med människor som engagerar sig politiskt.
– Jag tycker synd om en helt vanlig fullmäktigeledamot i en helt vanlig kommun som råkar säga någonting lite slarvigt någonstans och sedan får veta att den knappt är värd att leva. Det där är farligt på riktigt.
Jennyv Dobers tog i sammanhanget även upp människor med invandrarbakgrund som upplever sig alltmer oönskade när migration och kriminalitet diskuteras. Kristersson försvarade behovet av att tala tydligt om problem kopplade till en omfattande asylinvandring, men betonade samtidigt:
– När man talar klartext så får man inte generalisera. Jag försöker verkligen hålla mig borta från detta, och klargjorde också att han vill göra en tydlig åtskillnad mellan islam och islamism.
– Sverige är i grund och botten ett kristet land, men religionsfriheten är en fundamental del av vårt land. Rätten att ha vilken religiös tro man vill, rätten att inte ha en tro överhuvudtaget.
Islamism, extremism och hedersförtryck hör däremot inte hemma i Sverige, menade han.
Avvisar kyrkans tal om klimatnödläge
Klimatet blev ett av kvällens längre ämnen. Dobers påminde om att Equmeniakyrkan utlyst klimatnödläge och tog upp Klimatpolitiska rådets kritik mot regeringens politik.
Ulf Kristersson invände mot rådets slutsatser och framhöll Sveriges låga utsläpp, fossilfria elproduktion och tekniska utveckling. Han försvarade därtill regeringens sänkning av reduktionsplikten.
– Jag blir lite provocerad av att man ska tala illa om Sveriges framgångar. Vi är först i hela Europa med nästan hundra procent fossilfria energisystem, med vattenkraften, kärnkraften och sedan vindkraften och solkraften.
Något klimatnödläge ville han inte tala om.
– Ska vi börja ha klimatnödläge ska vi ha ett säkerhetsnödläge, ett segregationsnödläge, ett kriminalitetsnödläge. Vi har ett antal stora problem. Stora problem kräver systematik, uthållighet och att man gör saker som har effekt.
Den viktigaste klimatfrågan nästa mandatperiod är enligt Kristersson energiförsörjningen. Sverige behöver kraftigt öka produktionen av fossilfri el för att elektrifiera transporter och industri, anser han.
När samtalet fördes vidare till företagens roll i omställningen betonade Ulf Kristersson marknadens betydelse. Företag kan drivas både av övertygelse och av möjligheten att tjäna pengar på den gröna omställningen, menade han, och pekade på Sveriges historiska förmåga att snabbt ta till sig ny teknik.
Inga planer på kraftigt höjt bistånd
Även biståndspolitiken fick stort utrymme under utfrågningen. En 17-årig förstagångsväljare från Vårgårda frågade hur Moderaterna vill stärka biståndet under nästa mandatperiod.
– Det ärliga svaret är att vi inte har några planer på att dramatiskt öka biståndet.
Kristersson betonade att Sverige, om stödet till Ukraina räknas in, fortfarande är en mycket stor biståndsgivare, men att bistånd måste vägas mot andra utgifter.
– Den krona man lägger på skola kan man inte lägga på bistånd, den man lägger på bistånd kan man inte lägga på skola.
Sverige bör enligt honom ta större ansvar där landet har särskilda möjligheter att påverka och för problem i närområdet. Ukraina och Moldavien var två exempel som lyftes. Att återgå till enprocentsmålet för biståndet skulle enligt honom kosta omkring 22 miljarder kronor om året.
Kristersson försvarade även regeringens ambition att tydligare knyta samman bistånd och handel. På frågan om bistånd riskerar att användas för att främja svenska handels- och migrationspolitiska intressen svarade han att han inte såg någon motsättning.
– Ju fler länder vi kan handla med istället för att ge biståndspengar till, desto bättre är det.
Sverige bör därtill ställa krav på mottagarländer, exempelvis att de tar emot egna medborgare som utvisats från Sverige, enligt Kristersson.
Niklas Piensoho frågade om bistånd samtidigt kan ses som säkerhetspolitik och pekade på risken att exempelvis Ryssland fyller tomrummet när Sverige och andra västländer drar sig tillbaka. Som exempel nämndes Burkina Faso, där Ryssland öppnade en ambassad samma dag som Sverige stängde sin.
Kristersson höll med om att det finns en sådan dimension och pekade på Ukraina som det tydligaste exemplet.
– Att värna statsbygget och demokratin i Ukraina just nu, det är en genuin säkerhetsaspekt.
Samtidigt ville han inte dra slutsatsen att Sverige därför bör finnas överallt.
– Vi har en begränsad men dock förmåga att påverka. Jag tror inte vår största förmåga att påverka är i länder som på alla sätt är allra mest annorlunda än Sverige.
Han underströk även att svenska intressen får spela roll när bistånd och internationellt engagemang prioriteras.
– Jag skulle varna för att i längden använda skattebetalarnas pengar till saker och ting där man inte ärligt kan säga att detta ligger också i våra långsiktiga intressen.
”Samhället är mycket större än staten”
Mot slutet av utfrågningen kom samtalet närmare kyrkornas egen roll. På frågan om civilsamhällets betydelse betonade Ulf Kristersson vikten av en tydlig gräns mellan statens uppgifter och det som föreningar, organisationer och församlingar gör.
– Samhället är mycket större än staten. Det är inget underkännande av staten: Staten ska ansvara för polis och försvar och välfärdsstatens grundläggande mekanismer. Men ni kan göra många andra saker utan att be om lov.
Det offentliga ska inte vältra över sitt lagstadgade ansvar på kyrkor och ideella organisationer, betonade han, samtidigt ska civilsamhället ha friheten att göra sådant som går utöver det offentligas uppdrag.
Kristersson lyfte arbetet med hemlösa som exempel där socialtjänsten har befogenheter som exempelvis Stadsmissionen saknar, medan Stadsmissionen i sin tur kan göra sådant som en myndighet inte kan.
– Jag tror vi kompletterar varandra otroligt väl.
Samtalet gick därefter över till Ulf Kristerssons egen relation till kyrkan. Som 18-åring lämnade han Svenska kyrkan eftersom han var motståndare till statskyrkan, men gick senare med igen. Strängnäs domkyrka har blivit en fast punkt i hans liv.
– Jag trivs där helt enkelt, men det förändrar inte det grundläggande: Jag har ingen personlig gudstro.
Samtidigt försvarade han religionens rätt att ta plats i offentligheten. Religionsfriheten ger långtgående rättigheter att utöva sin tro, menade han, samtidigt som en gräns måste dras när religion används för att begränsa andra människors frihet.
Han ser inte heller något problem med exempelvis skolavslutningar i kyrkan.
– Det kan inte heller vara ett problem att säga att Sverige på många sätt är präglat av kristna värderingar sedan lång tid tillbaka.
Han sade sig dessutom se ett nytt intresse för kristen tro, bland annat genom unga som konfirmerar sig och människor som döps som vuxna. Sin egen position sammanfattade han genom att citera sin äldsta dotter:
– Jag har en troende kristen mamma och en icke troende kristen pappa.
Orolig över antisemitismen
Samtalet om religionsfrihet ledde vidare till en session om utsatta minoriteter. Niklas Piensoho berättade om det omfattande säkerhetspådrag som krävts kring ett judiskt ungdomsläger på en av Equmeniakyrkans lägergårdar och frågade hur judar, muslimer och sexuella minoriteter ska kunna skyddas i ett alltmer polariserat samhälle.
Kristersson svarade att det dels handlar om att försvara tolerans och öppenhet, dels om konkreta säkerhetsåtgärder.
– Det är helt fasansfullt att föräldrar ska vara rädda att lämna sina barn på judiska skolan. Alltså, så kan vi inte ha det.
Särskilt uppehöll han sig vid antisemitismen i Europa efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023.
– Det som sker nu mot judiska minoriteter runt om Europa, det är en skamfläck. Det är en skamfläck.
Ulf Kristersson konstaterade att synen på konflikten i Mellanöstern skiljer sig åt mellan Europas olika länder. Men oavsett vad som sker där, menade han, har politiska ledare ett ansvar för vad som händer i de egna samhällena.
– Om vi inte kan lösa alla Mellanösterns konflikter, så har jag åtminstone ett ansvar för att se till att den inte finns på våra gator och torg.
Han vände sig även mot att grova antisemitiska uttryck skulle bedömas olika beroende på vem som står bakom dem.
– Den ska fördömas oavsett klädsel och attribut, konstaterade Ulf Kristersson innan kvällens utfrågning gick ned för landning.
