Equmeniakyrkans församlingar behöver nu samla in medgivanden från medlemmar och deltagare inför nästa statsbidragsansökan. Arbetet har blivit en omfattande administrativ uppgift, enligt Victoria Gejrot Holst, kyrkosekreterare i Equmeniakyrkan.
– Det varnade vi för hela tiden. Det här är en jättestor administrativ börda att lägga på varje församling och samfunden.
Myndighetens statistik visar att Equmeniakyrkan redovisade 96 460 personer för 2023 och 45 254 för 2024, det första verksamhetsår som rapporterades enligt de nya reglerna.
I bidragssystemet kallas dessa personer betjänade. Begreppet omfattar både medlemmar och andra som regelbundet deltar i församlingarnas verksamheter.
Men enligt Victoria Gejrot Holst speglar minskningen inte en motsvarande förändring i kyrkans verksamhet.
– Det handlar inte om medlemstapp eller betjänandetapp, utan om att vi inte har kunnat rapportera eller i några fall inte velat rapportera.
Deltagandet räcker inte
Förändringen innebär att varje person behöver bekräfta att den får räknas med i samfundets statsbidragsansökan. Att vara församlingsmedlem eller regelbundet sjunga i en kör räcker inte i sig.
Victoria Gejrot Holst betonar att församlingarna räknade deltagarna även tidigare. Det nya är kravet på ett personligt medgivande.
– Om du räknar alla i kören som står där och sjunger så vet du att det är femtio personer. Men om alla ska skriva på ett papper där de uppger namn, adress, födelsedata och godkänner det här – där har vi inte nått hela vägen upp.
En del församlingar har inte rapporterat några medgivanden alls, berättar hon. I andra har insamlingen genomförts, men utan att alla deltagare kommit med. Någon missar att svara, någon annan är tveksam till att lämna sina personuppgifter.
Hon ser ett rimligt syfte bakom statens krav: bidragen ska grundas på människor som faktiskt tillhör eller deltar i organisationerna. Men hon menar att systemet missgynnar frikyrkornas sätt att organisera medlemskapet.
För samfund som tar ut medlemsavgift kan betalningen fungera som en bekräftelse. Equmeniakyrkan behöver i stället samla in medgivandena separat.
Att lösa problemet genom att införa en medlemsavgift är inte aktuellt.
– Vi är inte beredda att införa en medlemsavgift för att göra en snabb lösning. Det står emot hur vi tycker att kyrkan fungerar.
Hon vänder sig också mot tanken att församlingsmedlemskapet skulle behöva bekräftas årligen. För kyrkan är tillhörigheten något mer än en administrativ uppgift.
– Det blir en teologisk fråga, inte en administrativ fråga.
Därför frågar Equmeniakyrkan efter medgivandet att räknas i bidragsunderlaget, snarare än efter en förnyad bekräftelse av medlemskapet.
Mindre utrymme för församlingsstöd
Det statliga organisationsbidraget används enligt Victoria Gejrot Holst till stöd som fördelas ut till församlingarna. Pengarna kan exempelvis bidra till församlingsplanteringar och tjänster i lokala utvecklingssatsningar.
När färre personer kan redovisas påverkas därför möjligheten att ge sådant stöd.
– Det drabbar församlingarnas möjlighet att få stöd direkt.
Hur mycket varje medgivande ger varierar, eftersom stödet fördelas i förhållande till den statliga bidragspotten och samfundens redovisade antal.
Samtidigt kräver insamlingen arbete från både anställda och ideella. Medgivanden kan ges på flera sätt, även muntligt, men någon måste dokumentera och sammanställa dem.
Victoria Gejrot Holst säger att hon förstår frustrationen i församlingarna.
– Det är en administrativ börda som vi lägger på. Det går inte att komma ifrån. Men vi har inte hittat något annat sätt.
Equmeniakyrkan för en löpande dialog med Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, om möjligheten att förenkla arbetet.
Riskerar att ge en missvisande bild
Den senaste rapporteringen, som gäller 2025, visar enligt Victoria Gejrot Holst en tydlig ökning. Församlingarna har blivit bättre på att samla in medgivanden och fler har förstått varför de behövs.
Nu gäller insamlingen 2026. Medgivandena måste ges senast den 31 december för att avse årets deltagande.
Hon vill samtidigt bemöta oron för att personuppgifter lämnas till staten. Samfundet skickar endast in det sammanlagda antalet. Underlagen behövs för att revisorerna ska kunna kontrollera bland annat att samma person inte räknas två gånger.
– Vi lämnar bara en siffra.
För Victoria Gejrot Holst handlar arbetet också om vilken bild staten får av Equmeniakyrkans omfattning. Ett ofullständigt bidragsunderlag riskerar, menar hon, att göra kyrkan mindre på papperet än i verkligheten.
– Som civilsamhällesaktör tycker vi att det spelar roll om vi rapporterar till myndigheterna att vi är 45 000 personer eller 100 000 personer. Det handlar om vilka vi är och vilken plats vi borde ha.
