Bättre att följa sanningen än Donald Trump

Slå inte ner pålarna så djupt att du riskerar behöva vara flexibel med sanningen för att få ihop det. Carl-Henric Jaktlund ger råd till sig själv och andra.

Ukraina kunde fått till ett fredsavtal för flera år sedan om de så velat, och allra bäst hade varit om de inte startat krig med Ryssland alls. Det uttryckte amerikanske presidenten Donald Trump igår.

Mycket ska man behöva höra innan öronen faller av.

Dessutom kommer ögonen, innan de trillar ut, behöva läsa desperata försvar och förklaringar kring varför Trump har rätt. Människor som tidigare tydligt uttalat sitt stöd för Ukraina och som fram till igår med självklarhet hade hållit med utrikesminister Maria Malmer Stenergard i hennes uttalande idag:

»Det är Ryssland som har startat kriget genom att anfalla Ukraina, de kan när som helst avsluta det här«.

Men nu har Donald Trump hävdat att verkligheten är en annan och då är det bara att anpassa sig; har man nu valt att uttala sitt stöd så får man löpa linan ut.

Det kommer att ske, för vi människor har en förmåga att hårdnackat stå fast vid de personer vi uttalat vår tilltro till och extra mycket så när det – som för de flesta svenska Trump-sympatisörer – kostat på att uttala sitt stöd i den riktningen. Då blir det jobbigt att erkänna felaktigheter eller kritisera det man investerat i.

Kanske nickar du nu, möjligen till och med ivrigt, du som alltid varit stor eller i alla fall tydlig Trump-kritiker. Begripligt i så fall, utifrån samma logik – vi ogillar när våra uppfattningar ställs på ända men gillar skarpt när de bekräftas.

Men riktigt så enkelt att vi stannar här ska vi inte göra det.

För du som idag inte har problem att veta hur du ska vrida på dig för att nu få ihop ditt stöd till Trump har högst troligt annat liknande att fundera på, antingen idag eller framöver. Detta agerande, att vinkla till sig för att undvika att behöva erkänna eller ens antyda att man hade fel, har nämligen inte bara bäring på den amerikanske presidenten.

De flesta av oss, kanske alla, har personer som vi riskerar att stå upp för alltför hårdnackat oavsett vad. Här finns ett grundläggande enkelt råd att ge: Slå inte ner pålarna så djupt att du riskerar behöva vara flexibel med sanningen för att få ihop det.

»Kärleken finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen”, skrev Paulus i sin berömda kärlekspassage som återfinns i hans första bibelbrev till församlingen i Korinth.

Den som bestämmer sig för att hålla sanningen högre än någon person kommer vara friare att ta sig an världen och kommer i mindre utsträckning behöva göra våld på sina egentliga övertygelser.

Det har Donald Trump-sympatisörerna och fundera på idag och vi andra i morgon.

image_pdfLadda ner som PDF
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund är chefredaktör på Sändaren samt författare till en handfull böcker. Han har en bakgrund som journalist på tidningen Dagen, pastor i pingströrelsen samt nationell ledare för Alpha Sverige.

Läs mer

Gud bor inte i hus – men husen spelar roll

Försäljningen av Ekensbergskyrkan aktualiserar en större fråga än ekonomi. Kyrkobyggnader formar inte bara verksamheten utan också vår förståelse av vad en församling är – och vad den ska vara när huset inte längre finns kvar. Det skriver Daniel Strömner.

Nedläggning och plantering måste inte vara motsatser

Equmeniakyrkan har blivit bra på att tala om hur nya församlingar startas. Betydligt mindre uppmärksamhet ägnas åt de församlingar som kämpar. Det riskerar att göra både avsluten fattigare och framtidens möjligheter färre.

“Ju mer Jesusfokus, desto mer människofokus”

Kyrkan riskerar att bli en trivsam gemenskap utan riktning. För Linda Andréasson handlar framtiden om att åter sätta Jesus i centrum – och låta det förändra både församlingen och mötet med världen.

Förändring är inte ett val – det är en nödvändighet

Måste allt hela tiden förändras? Ja – och nej. Niklas Piensoho skriver om spänningen mellan trygghet och förnyelse, och om varför en levande kyrka inte kan stå still.