Sven Lindström, född den 20 oktober 1937, har lämnat oss, 88 år gammal. Med Sven förlorar vi en varm och uppskattad medmänniska, en tydlig och lyhörd ledare och en person vars engagemang för kyrkan, människors lika värde och en bättre värld aldrig svalnade.
Sven avskildes till pastor inom Svenska Baptistsamfundet 1963. Under sitt liv i kyrkans tjänst var han bland annat församlingsföreståndare, förbundssekreterare i SBUF, distriktsföreståndare och medarbetare inom den inre missionen. Åren 1995–2002 var han missionsföreståndare för Svenska Baptistsamfundet.
Bakom olika uppdrag fanns framför allt ett stort hjärta för församlingen och för människor. Sven var en ledare som förenade tydlighet med ödmjukhet. Hans ledarskap var mjukt, lyssnande och förtroendeskapande, samtidigt som han kunde vara mycket tydlig när det gällde det som för honom var grundläggande: varje människas lika värde och vårt gemensamma ansvar för världen.
Under Svens år som missionsföreståndare inföll Svenska Baptistsamfundets 150-årsjubileum 1998. Det blev också en tid av viktiga samtal om Baptistsamfundets framtid och om vägen in i den kristna tron.
År 2001 formulerades Vision 2010, med orden: ”Vi vill söka Guds vilja med våra liv, och leva så att andra finner Gud, en personlig relation genom Jesus Kristus och med Andens hjälp bryta upp från de krafter som förstör både människor och jord.”
Det var inte för Sven en vision som stannade på papperet. Han var med och initierade utskottet för opinion och mänskliga rättigheter, med uppgift att uppmärksamma och verka mot destruktiva krafter i samhället. Tron skulle få konsekvenser – för hur vi ser på andra människor, för hur vi handlar och för vilket samhälle vi vill vara med och bygga.
Särskilt starkt var Svens engagemang för människor som befann sig i utsatthet. Migration och människors rättigheter låg honom varmt om hjärtat. Han engagerade sig bland annat för människor från Myanmar som kommit till Sverige och funnit hem i församlingar inom Baptistsamfundet och senare Equmeniakyrkan.
Hans engagemang sträckte sig också utanför Sveriges gränser. Det ekumeniska följeslagarprogrammet i Israel och Palestina låg honom varmt om hjärtat. Även långt efter sin pension fortsatte han att bidra genom intervjuer av personer som sökte uppdrag som följeslagare. Engagemanget för fred, rättvisa och människors värdighet följde honom genom livet.
Också Röda Korset fick del av Svens engagemang. Det säger något om honom att han inte såg kyrkans uppdrag som avskilt från det omgivande samhället. Medmänniskans behov och världens utsatthet angick honom.
Sven var en person som gjorde avtryck utan att höja rösten. Han var vänlig, varm och generös med sin tid. Många uppskattade honom som ledare och medarbetare. Hans sätt att leda byggde på tillit snarare än makt, på samtal snarare än stora gester. Och trots de många år som gått fanns hos honom något ständigt ungt – en nyfikenhet, en tro och en vilja att fortfarande vara med och bidra.
Vid Svens sida fanns hustrun Ulla och deras tre barns familjer som den närmaste kretsen.
Vi minns Sven med stor tacksamhet. För hans trofasthet i kyrkans tjänst. För hans omsorg om människor som befunnit sig i utsatthet. För hans engagemang för mänskliga rättigheter, fred och rättvisa. För hans mjuka och tydliga ledarskap. Och framför allt för den värme och vänlighet som så många fick möta hos honom.
Sven bar en övertygelse om att tron på Jesus Kristus också kallar oss att se människan bredvid oss, att stå upp för hennes värde och att söka vägar till en bättre värld.
Det är ett arv att bära vidare.
Vi lyser frid över Sven Lindströms minne och känner stor tacksamhet för hans liv och gärning.
/P-O Byrskog, regional kyrkoledare Equmeniakyrkan
Sören Carlsvärd, tidigare ordförande i Svenska Baptistsamfundet
Karin Wiborn, kyrkoledare Equmeniakyrkan
