De molntunga skyarna ackompanjerades av lite starkare vind än de senaste dagarna bjudit på, så i normalfallet skulle Lappesand på Hönö varit tämligen folktomt denna morgon. Men så var inte fallet, tvärtom så var strömmen av gående och cyklande på väg ner mot badplatsen omfattande. Många ville följa de unga som bestämt sig för att följa Jesus och denna dag uttrycka det genom att bli nedsänkta och upplyfta.
– Vi begraver er med Kristus och sedan uppstår ni tillsammans med honom, förklarade pastor Anders Marklund som var en av dopförrättarna.
”Jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå” sjöng de 12 dopkandidaterna och alla andra som var samlade på de klippor som denna dag fick finna sig i att agera läktare sjöng med. Och så gick de ut, två och två, och sänktes en efter en ned i vattnet ”på mästarens befallning och din egen bekännelse om tro”. Och sekunden därefter så restes de igen hur havet till folkets jubel. Solen var inte närvarande, men värmen var påtaglig ändå både hos de som jublade och de som steg upp ur havet med ett stort leende.
Köerna ringlade sedan långa till nattvardsfirandet innan strömmen av gående och cyklande återigen tog form fast denna gång åt andra hållet, bort från det Lappesand som denna morgon inte visade sig från sin allra bästa sida men som trots det fick nåden att användas på allra bästa sätt.
Den som tar sig ut till platsen i efterhand i dag kanske kan höra sången dröja sig kvar i vågornas eftersvall: ”Du är min framtids säkra grund, du som står fast vid ditt förbund. Min klippa är du, allsmäktig Gud, jag ärar dig.”
Klippornas klippa, omsjungen på och vid klipporna.
