Jag har varit anhängare av Kristdemokraterna stora delar av mitt liv. För mig stod partiet länge för något tydligt: kristna värderingar, medmänsklighet och moralisk kompass. När jag tänker på Alf Svensson, den tidigare partiledaren, tänker jag på en politiker som försökte förena tro och ansvar med anständighet.
I dag känner jag inte igen det partiet.
Jag undrar uppriktigt: Hur skulle Jesus själv förhålla sig till den miljöpolitik och den invandringspolitik som nu förs i kristdemokratins namn? Skulle han tala om människor i termer av ”vi och dom”? Skulle han acceptera att människor som arbetar inom vården, talar svenska och bidrar till vårt samhälle utvisas efter år av studier och arbete?
Det handlar inte bara om känslor – det handlar också om förnuft. Att utbilda och integrera en invandrare till en produktiv samhällsmedborgare tar fem till tio år. En nyfödd kostar samhället omkring tjugo år innan han eller hon är fullt produktiv. När människor som redan arbetar och betalar skatt utvisas förlorar vi inte bara medmänsklighet – vi förlorar också resurser.
Varför talas det så lite om den nytta invandrare faktiskt tillför Sverige?
Jag är 82 år gammal och fortfarande aktiv. Jag har levt länge nog för att se politiska svängningar komma och gå. Men det som smärtar mig är när ett parti som säger sig vila på kristen grund uppträder på ett sätt som jag upplever står långt ifrån Jesu hållning.
Jesus talade om barmhärtighet. Om att se den enskilda människan. Om att riva murar snarare än bygga dem.
För mig var Alf Svensson en politiker som försökte leva i det lärjungaskapet. Det borde finnas fler som gör det i dag.
Detta skriver jag inte i vrede, utan i sorg och besvikelse. Jag önskar att Kristdemokraterna återvänder till den värdegrund som en gång gjorde partiet till en röst för samvete och medmänsklighet.
/Bengt-Göran Rydström
