Betlehemskyrkan anställer Britta Hermansson

Britta Hermansson och Noomie Hammar bildar ett omsorgspastorteam i Betlehemskyrkan i Göteborg. Det beslutade församlingen vid ett församlingsmöte idag. " Det känns urroligt att få gå in i församlings­tjänst" säger Britta Hermansson.

Britta Hermansson kommer att arbeta halvtid i Betlehemskyrkan i Göteborg från årsskiftet. Samtidigt trappar hon ner sin nationella tjänst som evangelist till halvtid, för att sedan avsluta den helt i mars när hon fyller 65 år. Britta Hermansson som varit medlem i Betlehemskyrkan i tio år ser fram emot den nya rollen.

– Min djupaste känsla är stor glädje. Det känns som en väldigt naturlig fortsättning för mig, säger hon.

Under församlingsmötet beslutades också att anställa Noomie Hammar till omsorgspastor på heltid från och med augusti i år. Hon har sedan augusti 2025 varit vikarierande pastor för unga vuxna på halvtid, när pastor Lovisa Almén önskade att gå ner i tjänst. Parallellt har Noomie Hammar arbetat halvtid med omsorg och diakoni i samband med att omsorgspastor Per Duregård trappat ner inför sin pension vid årsskiftet 2026-2027.

Hur arbetsfördelningen i det nya omsorgsteamet ska se ut är ännu inte klart. För Britta Hermansson handlar det troligen om enskilda samtal, predika, möta människor och eventuellt hålla i retreater.

– Jag hoppas kunna vara närvarande i huset i vardagen. Många människor rör sig genom Betlehemskyrkan varje vecka, och jag kan möta en del av dem och ha en större närvaro i församlingslivet.

Det är omkring 15 år sedan Britta Hermansson senast hade en anställning i en lokal församling och hon ser fram emot att inte bara göra nedslag i församlingen då och då utan verkligen finnas med i ett lokalt sammanhang.

– Det känns urroligt att få gå in församlingstjänst och vara aktiv i det skede som Betlehemskyrkan är i nu.

Församlingen ser ett ökande behov av samtal, själavård och personlig närvaro i Göteborg. De ser också att allt fler söker gemenskap, tro och sammanhang. I underlaget från rekryteringsgruppen står det: ”Vi behöver pastorer som har tid för människor och som kan skapa närvaro, relationer och hemkänsla i Betlehemskyrkan.”

Britta Hermansson har rest runt som evangelist i 40 år, vilket Sändaren skrev om i januari. Men i mars går hon alltså i pension från sin nationella tjänst.

Britta Hermansson på församlingsbesök.

– Det sker många omstruktureringar i Equmeniakyrkan just nu och besked om nedskärningar kommer snart. Jag hade oavsett planerat gå i pension från den nationella tjänsten när jag fyller 65 och nu kan jag trappa ner sista tiden. Det blir ett fint avslut för mig.

Resandet lär dock inte ta slut helt.

– Jag har rest i så många sammanhang så jag tror att jag kommer kunna få en del förfrågningar ändå. Det känns roligt att få fortsätta besöka församlingar.

image_pdfLadda ner som PDF
AnnaSara Gotting
AnnaSara Gotting
AnnaSara Gotting är reporter på Sändaren, frilansjournalist och författare till barnboken Bertils kvällsbön.

Läs mer

”Det avgörande börjar när barnet lämnar fängelset”

När allt yngre barn döms för grova våldsbrott förbereder sig Kriminalvården för att ta emot 14-åringar bakom låsta dörrar. Men under ett seminarium i Almedalen handlade den kanske viktigaste frågan inte om murarna – utan om vilka vuxna som finns kvar när barnen en dag ska tillbaka ut i samhället.

När siffrorna pekar nedåt – var finns då hoppet?

Frikyrkoundersökningen 2026 ger få skäl till optimism. Men kanske påminner den också om en avgörande sanning: att kyrkans framtid ytterst inte vilar i våra händer.

André Jakobsson: ”Sverige är för viktigt för att vi ska sitta i våra egna bubblor”

Kyrkan behöver bli bättre på att leva med olikheter, söka enhet och fråga vad som är bäst för Guds rike. Det menar André Jakobsson, som ser just där framtidens största utmaning – och möjlighet.

Från bön till handling – följeslagare lyftes fram som kyrkornas svar

Hur långt räcker förbön när människor lever mitt i krig och ockupation? Den frågan kom att prägla ett seminarium om Israel och Palestina i Almedalen. Samtalet kretsade inte bara kring utvecklingen i regionen, utan också kring vilka konkreta verktyg kyrkor redan har – och vilket ansvar de har att använda dem.