Det är fredagkväll, och när jag kommer till kyrkan strax efter 18 har folk börjat trilla in. Några kommer med väskor och får vägvisning till skolan en bit bort som ska agera sovsal. Några kommer direkt från jobbet, glider in och går rakt till matsalen. Det serveras tacos och jag stöter på en vän i kön och sätter mig med hennes gäng. Ett glatt sorl ligger redan tätt över rummet. Någon får syn på en gammal kompis och utbrister ”What – är du här!?”. Många tar i hand och presenterar sig för nya människor.
Så småningom börjar vi röra oss in mot kyrksalen och snart står vi upp tillsammans. Allas röster omsluter oss när vi trycker på redan i den första lovsången. Nu är vi igång! Varmt välkomna till Lärjunge26!
En helg tar form
Denna helg är vi nästan 200 unga vuxna från hela landet som träffas på en nystartad konferens i Equmeniakyrkan Linköping. Vi är en blandad samling folk i ungefär åldrarna 20–40. Många är verksamma och jobbar eller pluggar inom kyrkan på olika sätt, en del är här för att de känner en kallelse eller bara är nyfikna. Många är här för att träffa sina vänner, till exempel sitt gamla gäng från lärjunga-, missions- och ledarskolan Apg29. Gemensamt för alla är längtan att vara en lärjunge och få fördjupa sig i lärjungaskap tillsammans.
Konferensen inleds med kvällsgudstjänst, där vi får sjunga lovsång i ledning av ett härligt band och lyssna till helgens första predikan. Det är Britta Bolmenäs, chef på Equmeniakyrkans nationella enhet, som tydliggör att lärjungaskap inte är en hobby; det är att göra allt i Guds hand. Med mycket glädje och skratt predikar hon om hur det inte finns en mall för hur man är lärjunge, uppmuntrar oss att våga mera och att testa att be ”Gud fyll mig med helig Ande och använd mig till något idag” och se vad som händer. Efter predikan får vi del av nattvarden och sjunger mer lovsång tillsammans.
Gudstjänsten övergår i kvällsfika och sorlet upptas igen. Det blir även quiz på tema ”Kyrka eller industribyggnad?” och ”Bibeln eller Taylor Swift?”. Sen säger vi godnatt, ses imorgon. När jag går hem genom stan kan jag konstatera att jag är taggad på vad morgondagen har att erbjuda. Jag har fått mersmak på lovsång och spännande talare.
Ett annat liv – inte ett tillägg
Lördagen är den stora konferensdagen med ett välfyllt program. Efter en stunds bön och lovsång går vi in i ett spännande bibelstudium med författaren Magnus Malm, som framför allt utgår ifrån Lukasevangeliet. Han trycker på att Jesus inte ger ett mervärde till vårt vanliga liv, utan att följa honom är ett annat liv, och att vi får komma till Jesus som vi är, trots sorg, sår och bindningar. Han talar om hur viktigt det är att vi som lärjungar behåller vår vilja, våra känslor och vårt förnuft. Jesus vill ha en relation med oss, och det förutsätter att vi finns kvar, med hela oss själva. Att välja efterföljelse av Jesus är inte att gå från att vara mänsklig till att vara andlig, utan att bli både mer och mer andlig och mer och mer mänsklig, betonar Magnus Malm. Hans bibelstudium sätter tonen för resten av helgen, och nästan alla senare talare refererar till det han sagt.
Något annat som präglar hela helgen är riktigt god mat, och efter vego-lasagne denna lördag lunch är det dags för seminarier. De är uppdelade i tre spår: ”Dela tro i vår tid”, om evangelisation och församlingsplantering; ”Internationellt”, om Equmeniakyrkans missionsarbete och utmaningar kopplat till mission; och ”Min kallelse”, om gåvor och identitet. Varje spår innehåller tre seminarier i olika steg: Upptäck, Fördjupa och Utmana. Man kan följa ett spår eller byta mellan dem under eftermiddagens gång. Det är många deltagare som har svårt att välja, för allt låter så spännande.
För min del inleder jag med ”Dela tro”. Evangelisterna Britta Bolmenäs och Ida-Maria Brengesjö pratar om evangelisation och vad det är att dela tro i vår tid.
Tre spår – många vägval
Britta tipsar oss om att inte krångla till det utan helt enkelt bjuda med, det finns många som hade följt med till kyrkan om bara någon hade frågat, menar hon. Britta påminner om att det inte ligger på oss hur det går utan att ”vi gör det Jesus ber om, resultatet är hans ansvar”.
Under seminariet får vi prata med de som sitter runt omkring oss om våra erfarenheter på området, och sedan samlar vi upp våra tankar i hela gruppen. Vi pratar om att bli ställd på prov, att inte ha alla svar och svårigheten i att bemöta människor som har dåliga erfarenheter av kyrkan. Britta och Ida-Maria pratar om hur vi ibland bara behöver lyssna, och att det ärligaste man kan säga ofta är ”jag vet inte”.
Efter första passet skyndar jag mig upp till ”Internationellt” för att lyssna till Gerard Willemsen och Pheabe Yanni, som båda kommit till Sverige som missionärer. De berättar om sina erfarenheter, och diskuterar varför mission är viktigt och vilka utmaningar som finns inom det. Frågor ställs flera gånger till oss som lyssnar, och många på seminariet har själva erfarenheter av mission. Mycket ryms i diskussionen, både längtan och strävan efter en världsvid kyrka, samt problem och risker som till exempel hur svårt det är att upprätta ett jämställt samarbete när pengar är involverat, oavsett hur hårt man arbetar för att det inte ska skapa maktförhållanden. Det känns öppet och ärligt, och rymmer många perspektiv.
Under fikapausen pratar jag med andra om de olika seminarierna vi varit på och äter stora bullar. Vid det här laget är man redan rejält fullproppad i huvudet, men det är ett seminariepass kvar. Jag väljer ”Min kallelse” för att höra något från alla tre olika spår. Där pratar Emanuel Bratt om hur lärjungaskapet blir kroppsligt och konkret. Han talar om hur det behöver ske med intention och få innehålla hela livet, inte enbart det kyrkliga. Vi tänker annars ofta, menar han, på lärjungaskap som något individuellt medan det egentligen är tänkt att levas i gemenskap med andra. Vi pratar även om nästa steg, om gemenskapshubbar och om mentorer.
När det sista seminariepasset är slut är det en lucka i programmet. Det finns aktiviteter man kan hänga med på, bland annat fotboll och beachvolleyboll. En del gör det, medan andra ger sig ut på en promenad för att smälta alla tankar och intryck, någon kanske snarare tar igen sig med en tupplur.
Klockan 20 är vi samlade igen för kvällens gudstjänst som Markus Löveborn, pastor i värdförsamlingen Equmeniakyrkan Linköping, inleder med att fokusera det som blivit något av ett tema för helgen: ”Gud vill ha hela dig.” Vi får efter det höra om, och be för, missionsvolontärprogrammet och Nora Gustafsson berättar om sin upplevelse i Ecuador där hon arbetat i ett projekt mot våld i hemmet. Därefter predikar Julia Strömner, pastor i församlingen Växtplatsen Karlstad, för oss om att vara ”lärjungar som gör lärjungar” och hur vi bör fokusera på det och låta Jesus bygga kyrka. Vid lovsången rör vi oss fritt mellan olika bönestationer, och avslutar kvällen med lovsången ”O prisa högt”. Stämningen i kyrksalen är påtaglig, mäktig.
Från intensitet till utsändning
Efter en natts sömn samlas vi igen för att fira söndagsgudstjänst tillsammans med Linköpings Equmeniaförsamling. Dess föreståndare Ida Löveborn inleder och sammanfattar helgens konferens med ordet ”längtan”. Det är en vecka efter påsk och Marcus Lind, generalsekreterare på Equmenia, predikar för oss om Tomas som brukar kallas Tvivlaren. Men egentligen borde han kanske, tycker Marcus Lind, snarare ha kallas Realisten, han som ville se Jesus och hans sår innan han trodde på att han uppstått. Han talar även om att det både är lätt och svårt att vara kristen, och hur vi nu ska åka hem och gå tillbaka till vårt lärjungaskap i vardagen.
Predikan följs av en bönestund där många får ett kors ritat i pannan, och gudstjänsten avslutas sedan på nytt med ”O prisa högt”. Det är inte den sången som står angiven i programbladet, så det känns som att en justering gjorts efter gårdagskvällen och det är blinkning till den mäktiga stämningen då. Det blir ett bra avslut på vår helg.
Väl hemma igen konstaterar jag: Lärjunge26 har varit en plats för unga vuxna att träffas, men inte bara för att hänga. Det har varit en plats för att gå djupare, att utforska och utmanas. Det har inte varit en helg inriktad på den som är nyfiken på kristen tro eller inte har bestämt sig än, utan för de som vill gå all in på lärjungaskapet. Det verkar ha varit mycket uppskattat, så tolkade jag jublet när det på konferensen avslöjades:
Det blir ett Lärjunge27!
