”Kyrkan formas när vi faktiskt lever den”

Teologen Joseph Sverker ser en kyrka som riskerar att fastna i bekvämlighet – men också en väg framåt. I samtal om framtidens kyrka pekar han mot en mer konkret efterföljelse, mindre fokus på individen och en tro som levs tillsammans.

Dela

Vad är kyrkans framtid? Frågan återkommer ofta – i analyser, strategidokument och samtal. Men för Joseph Sverker börjar svaret inte i strukturer eller modeller, utan i något mer grundläggande. I podden ”På Jakt efter framtidens kyrka” berättar han om sin längtan och förhoppning.

– Min huvuddröm är att kyrkan ska präglas av en glädjefylld efterföljelse av Kristus. Att vi samlas kring det som är själva kärnan, säger han.

Han beskriver en rörelse bort från det han uppfattar som en utbredd bekvämlighet i svensk kristenhet. Inte som en moralisk anklagelse, utan som en diagnos.

– Det finns mycket som är roligare än att gå till kyrkan, mycket som är roligare än att ge bort sina pengar. Det handlar kanske inte om egoism i första hand, utan om livsstil. Hur vi använder vår tid och vad vi väljer att prioritera.

Samtidigt menar han att just den uppoffrande dimensionen – att ge av sig själv – inte är ett problem utan en nyckel.

– Det finns något djupt mänskligt i att vi faktiskt mår bra av att hjälpa andra. Det är inte ett problem att det känns gott, det är nästan som att vi är skapade för det.

Att bli församling genom att vara församling

När samtalet rör sig mot det konkreta blir Sverker tydlig: kyrkan förändras inte främst genom nya idéer, utan genom praktik.

– Det finns egentligen inget annat sätt att lära sig att vara församling än att vara församling. Lite som att lära sig cykla – man kan inte läsa sig till det, man måste göra det.

Han lyfter vikten av mindre gemenskaper där tron får ta form i vardagen.

– Man måste mötas, utforska vad det innebär att vara lärjunge tillsammans. Det är där det händer något.

Samtidigt är han medveten om de utmaningar många församlingar står inför, inte minst när det gäller minskande medlemsantal och svårigheten att nå nya generationer. Men han pekar på att förnyelse inte alltid ser ut som vi tänker oss.

– Ibland måste man vara öppen för att det händer på oväntade sätt. Förnyelse kan komma där vi inte planerat för den.

Mindre strukturer – större beroende

När blicken riktas framåt, 20–40 år, tror Sverker att kyrkans strukturer kommer att förändras mer än dess kärna.

– Samfundsstrukturerna kommer sannolikt att se väldigt annorlunda ut. Det blir svårare att bära stora organisationer och byggnader på samma sätt som tidigare.

Istället ser han en rörelse mot mindre gemenskaper och ökat beroende mellan olika delar av kyrkan.

– Att erkänna att vi behöver varandra är inte en svaghet, det är en styrka. Jag tror det kommer bli tydligare framöver.

Han menar också att individualiserad tro – där den enskilde klarar sig utan gemenskap – kan vara på väg att försvagas.

– Jag tror att färre idag tänker att man kan vara kristen helt på egen hand. Det finns en större insikt om att tro hör ihop med gemenskap.

Gudstjänst i spänningen mellan tradition och förnyelse

När det gäller gudstjänsten ser Sverker inte en enkel riktning framåt, utan snarare en spänning mellan olika uttryck.

– Det finns en tydlig trend mot det mer liturgiska, men också en stark betoning på lovsång och upplevelse. Predikans roll är kanske det som förändras mest.

Samtidigt vill han inte ställa dialog mot predikan.

– Det finns en enorm rikedom i samtalet. När människor får dela sina insikter händer något. Men vi behöver också goda predikanter som kan lägga ut Guds ord på ett sätt som berör.

Han pekar på Jesus själv som förebild.

– Mycket av Jesu undervisning sker i dialog. Liknelserna är inbjudningar till samtal, inte färdiga svar.

Ett hopp som inte vilar på oss

Trots de utmaningar han beskriver är Sverker tydlig med att hans grundhållning är hoppfull. Men inte på det sätt man kanske väntar sig.

– Kyrkans hopp ligger inte i hur många vi är eller hur bra det ser ut i en analys. Det ligger i att Gud är trofast.

Han fortsätter:

– Jag är inte frälst för att jag lyckas tro tillräckligt bra. Jag är frälst för att Kristus har dött för mig. Det är där församlingens hopp finns också.

Och kanske är det just där, i den förskjutningen bort från prestation och tillbaka till beroende, som han ser kyrkans framtid ta form.

– Det kommer vara tufft. Men det finns också en väg framåt – och den går genom att vi lär oss leva mer tillsammans.


Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Joseph Sverker. AI har därefter fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Joseph Sverker tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.

Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund är chefredaktör på Sändaren samt författare till en handfull böcker. Han har en bakgrund som journalist på tidningen Dagen, pastor i pingströrelsen samt nationell ledare för Alpha Sverige.

Läs mer

Evangeliet dör inte för att marken skakar

Mitt i neddragningar och oro i Equmeniakyrkan påminner kyrkoledare Karin Wiborn om ett större perspektiv: kyrkan förändras, men evangeliet består. Och just nu ryms både sorg och hopp sida vid sida.

Sann kärlek i en sentimental tid

Jesus använde bilder från människors vardag för att göra sitt budskap begripligt. Men bakom liknelserna fanns en tydlig kärna. När vi i dag läser evangelierna riskerar vi att missa den – inte minst när kärleken blir mer känsla än livshållning. Om det skriver Göran Gustafson.

Familjen som spegel av en värld i kris

När världen präglas av krig, migration och splittring riktade Existentiell Filmfestival blicken mot det mest nära. Årets tema – familjen – visar hur de stora konflikterna sipprar in i våra innersta relationer.

Camnerin: “Sjukhuskyrkan riskerar att försvinna”

Förra veckan beskrevs Equmeniakyrkans ansökan som en möjlig lösning för Sjukhuskyrkan. Nu varnar Sveriges Kristna Råd för att modellen i stället kan falla – efter beskedet om ett betydligt lägre statligt stöd än väntat.