Framtidens kyrka kräver modiga unga – och generösa äldre

Britta Hermansson drömmer om en kyrka som vågar släppa taget, ge större utrymme åt nästa generation och möta människor långt utanför de interna sammanhangen. För den erfarna evangelisten handlar framtiden mindre om kontroll – och mer om mod, lyssnande och tillit.

Efter många år som evangelist, författare och poddare bär Britta Hermansson fortfarande på en stark framtidstro för kyrkan. Men hon ser också ett tydligt hinder som riskerar att bromsa utvecklingen.

– Det första jag tänker på är faktiskt att släppa taget, att inte vara så ängslig. Det behövs ett ganska stort mod idag. Jag har ett skav i mig som handlar om oss som blir äldre, de som går i pension men finns kvar i kyrkans sammanhang. Det finns fantastiska äldre medarbetare, men också de som inte riktigt kan backa och ge en ny ung medarbetare chansen att få göra på sitt sätt. Det där skaver i mig, säger hon.

Hon återkommer flera gånger till vikten av att yngre ledare måste få utrymme att växa genom egna erfarenheter – inte genom ständig korrigering.

– Man behöver inte höra: “Det där har vi alltid gjort” eller “Det där har vi aldrig gjort”. Den typen av ängslighet hämmar. Om det alltid sitter någon på tredje bänk och signalerar tveksamhet så riskerar den unga medarbetaren att förlora både självförtroende och mod. Jag längtar efter att få se djärva unga medarbetare som vi hjälper att stötta, uppmuntra och peppa.

Mod att pröva nya vägar

För Britta Hermansson är generationsväxlingen nära kopplad till kyrkans förmåga att nå nya människor.

– Jag tror att framtidens kyrka behöver människor som vågar chansa lite, vågar pröva lite, vågar vara djärva. Och då måste vi äldre finnas där som stöd, inte som grindvakter.

Hon betonar samtidigt vikten av andlig förankring.

– Det behövs mötesplatser där människor får göra djupa erfarenheter av Gud, där man får ett verkligt Jesusmöte som bär genom livet. Men sedan måste det också få leda till rörelse. Go and let God, liksom.

Britta Hermansson

Britta Hermansson varnar också för att kyrkan alltför lätt blir intern och svårtillgänglig.

– Jag tänker mycket på det där, att vi ibland använder ett språk som nästan bara vi själva förstår. Då blir vi för inåtvända. Jag skulle vilja uppmuntra framtidens kyrka att vara i alla möjliga miljöer, bygga broar och våga möta människor där de faktiskt befinner sig.

För henne börjar evangelisation ofta med något betydligt enklare än stora strategier.

– Att bara sätta sig på en stol och lyssna på en medmänniskas berättelse är evangelisation. Att visa: Du är intressant, vi vill lyssna på dig. Det händer något i det. Människor känner sig sedda, och där börjar ofta en process.

Hon provoceras när kristna sammanhang blir alltför selektiva.

– Om någon säger: “Jag vet inte vem det där är som ska vara gäst i kyrkan och bli intervjuad, så då hoppar jag över”, då blir jag tokprovocerad. Tänk om framtidens kyrka i stället kunde vara en plats där varje människa ses som en berättelse värd att lyssna på.

Från trygghet till tillit

Under samtalet beskriver Britta Hermansson hur hennes egen tro förändrats genom åren.

– Min tro har gått från den kontrollerande tryggheten, det svartvita, till en mycket djupare tillit. Tryggheten kan krackelera när livet går sönder, men tilliten bär. Det är den tron jag vill leva i.

Hon menar att samma resa också behövs för kyrkan.

– Vi får inte fastna i kontroll eller rädsla. Det kommer alltid nya generationer, nya uttryck och nya sätt att nå människor. Kallelsen är densamma, men uttrycken behöver förnyas. Jag vill inte stå i vägen för det Gud vill göra genom nästa generation.

När Britta Hermansson ser framåt hoppas hon därför inte främst på fler strukturer eller bättre organisation, utan på en förändrad hållning.

– Jag har väldigt stort hopp för kyrkan. Jag är nyfiken på framtiden. Och jag vill gärna vara mer mentor än grindvakt. Kyrkan behöver modiga unga, generösa äldre och människor som vågar lita på att Gud faktiskt fortsätter att verka. Det tror jag är helt avgörande.  


Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Britta Hermansson. AI har därefter fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Britta Hermansson tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.

Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund är chefredaktör på Sändaren samt författare till en handfull böcker. Han har en bakgrund som journalist på tidningen Dagen, pastor i pingströrelsen samt nationell ledare för Alpha Sverige.

- Annonser -

- Annons -

Läs mer

En bok för människorna i mellanrummen

366 texter, en för varje dag på året. I sin nya bok Mellanrum har pastorn och författaren Britta Hermansson samlat många års tankar om livet, tron, Dolly Parton, klimakteriet och allt däremellan. Nu väntar realeasefest och en Sverige-turné med 18 stopp.

Vi måste prata mer om kärlek, sex och samlevnad

Kyrkans undervisning om sex och samlevnad har alltför ofta skapat skuld och skam. Men svaret på det får inte bli att vi lämnar unga ensamma med sina frågor. Vi behöver våga tala om kärlek, sex och hållbara relationer, skriver psykologen Alf B Svensson.

Att stå kvar är inte att stå stilla

Långvariga relationer ger oss mod att ta nya steg. Det skriver Niklas Piensoho efter sin resa till Kongo-Brazzaville och reflekterar över ett missionsuppdrag där vi både delar med oss och själva är beredda att förändras.

När halloween knackar på hos pastorn

Djävulshorn och pumpor fyller butikerna. På förskolor och fritids förbereds utklädningsfester. Halloween närmar sig och i år infaller högtiden på samma dag som alla helgons dag. Sändaren har frågat tre pastorer, tillika föräldrar, hur de balanserar mellan skelett och gravljus.