EU-parlamentet kräver sanktioner mot Rwanda

EU-parlamentet fördömer den illegala ockupationen av Goma och kräver kraftfulla sanktioner mot Rwanda. Genom resolutionen som antogs av bred majoritet sätter de folkvalda press på kommissionen och medlemsländerna.

EU-parlamentet fördömer i kraftfulla ordalag den illegala ockupationen av Goma i östra Kongo-Kinshasa och Rwandas inblandning i den väpnade konflikten. Det framgår i den resolution som antogs av en bred majoritet i Strasbourg på torsdagen, med 443 röster för, 4 emot och 48 nedlagda.

Resolutionen tar också upp den humanitära situationen i östra Kongo och kräver vapenvila och tillträde för humanitära insatser. Parlamentarikerna vill att EU trappar upp sitt bistånd, inte minst i ljuset av att Trumpadministrationen dragit in USAID.

Lågt på dagsordningen

Situationen i Kongo är inte högst upp på dagordningen i EU, som för närvarande präglas av Rysslands aggressionskrig mot Ukraina och Trumps tullkrig mot hela världen. Men parlamentets delegation för Afrika har hållit flera extrainkallade möten de senaste veckorna med anledning av den eskalerade konflikten i östra Kongo-Kinshasa, bland annat i samband med att landets utrikesminister besökte Bryssel. 

Hilde Vautmans (Belgien, liberal), är ordförande för parlamentets Afrika-delegation och har varit starkt pådrivande för att få till resolutionen som lades fram gemensamt av sex partigrupper från höger till vänster. 

– Jag måste säga att vi har haft väldigt bra förhandlingar där alla grupper arbetat väldigt bra tillsammans, så jag är väldigt stolt över den här starka resolutionen som fördömer Rwanda, säger Hilde Vautmans till Sändaren.

I resolutionen riktar EU-parlamentet även kritik mot EU-kommissionen och medlemsstaterna för att de inte vidtagit åtgärder mot Rwanda. Tvärtom ingick EU så sent som för ett år sedan närmare ekonomiskt samarbete med Rwanda om ”hållbara värdekedjor för råvaror”. Avtalet är en del av EU:s handelsbistånd och är värt 900 miljoner euro i bidrag till bland annat infrastruktur för råvaruutvinning.

– I stället för att belöna Kagame med hundratals miljoner euro, måste vi anta sanktioner som träffar där det gör ont: Omedelbart pausa avtalet med Rwanda om råvaror, utvidga sanktionerna mot de högsta ansvariga i Rwanda och M23, stoppa allt europeiskt bistånd till Kigali, sa Hilde Vautmans i plenisalen i Strasbourg i veckan.

”Viktig signal till Rwanda”

Svenska ledamoten har Abir Al-Sahlani (C) har varit med och förhandlat resolutionen.

– Det är en stark och ganska omfattande resolution som reflekterar hur politiker i huset känner och det är en väldigt viktig signal till Rwanda å den ena sidan och kongoleserna å den andra sidan, säger hon. 

EU-parlamentet har inte mandat att fatta beslut i utrikespolitiska frågor, så frågan är vad en resolution är värd.

– När vi är så här enade i huset så brukar det ge ganska bra praktiska utfall i utrikespolitiken. Vi kräver bland annat att kommissionen river upp det avtal som vi har med Rwanda om metaller, säger Abir Al-Sahlani.

Utvidgade sanktioner är däremot en större process, som kräver att rådet, det vill säga medlemsstaterna, är överens. Nästa utrikesråd (möte för EU:s utrikesministrar) är den 24 februari i Bryssel. 

Abir Al-Sahlani
image_pdfLadda ner som PDF
Rakel Lennartsson
Rakel Lennartsson
Rakel Lennartsson är frilansjournalist, för närvarande bosatt i Bryssel.

Läs mer

Från törst till tro på Hönökonferensen

Under Hönökonferensens första helg återkom samma grundton från talarstolen: den kristna tron börjar inte med prestation utan med en inbjudan – och fortsätter med en förvandling av människans inre.

”Faderskärleken gick rakt in i hjärtat”

När Cornelia Forsberg insåg att Guds kärlek inte behövde förtjänas förändrades allt. Hon sa upp sig från sin församlingstjänst utan att veta vad nästa steg skulle bli och idag leder hon en ekumenisk rörelse. Dessutom är hon en av talarna på ungdomsmötena under Hönökonferensen.

Individens ansvar i en tid av snabba domar

När uppmärksammade brott snabbt blir argument för redan färdiga politiska slutsatser riskerar både rättsstaten och det offentliga samtalet att förlora något viktigt.

”Det avgörande börjar när barnet lämnar fängelset”

När allt yngre barn döms för grova våldsbrott förbereder sig Kriminalvården för att ta emot 14-åringar bakom låsta dörrar. Men under ett seminarium i Almedalen handlade den kanske viktigaste frågan inte om murarna – utan om vilka vuxna som finns kvar när barnen en dag ska tillbaka ut i samhället.