Bättre att följa sanningen än Donald Trump

Slå inte ner pålarna så djupt att du riskerar behöva vara flexibel med sanningen för att få ihop det. Carl-Henric Jaktlund ger råd till sig själv och andra.

Ukraina kunde fått till ett fredsavtal för flera år sedan om de så velat, och allra bäst hade varit om de inte startat krig med Ryssland alls. Det uttryckte amerikanske presidenten Donald Trump igår.

Mycket ska man behöva höra innan öronen faller av.

Dessutom kommer ögonen, innan de trillar ut, behöva läsa desperata försvar och förklaringar kring varför Trump har rätt. Människor som tidigare tydligt uttalat sitt stöd för Ukraina och som fram till igår med självklarhet hade hållit med utrikesminister Maria Malmer Stenergard i hennes uttalande idag:

»Det är Ryssland som har startat kriget genom att anfalla Ukraina, de kan när som helst avsluta det här«.

Men nu har Donald Trump hävdat att verkligheten är en annan och då är det bara att anpassa sig; har man nu valt att uttala sitt stöd så får man löpa linan ut.

Det kommer att ske, för vi människor har en förmåga att hårdnackat stå fast vid de personer vi uttalat vår tilltro till och extra mycket så när det – som för de flesta svenska Trump-sympatisörer – kostat på att uttala sitt stöd i den riktningen. Då blir det jobbigt att erkänna felaktigheter eller kritisera det man investerat i.

Kanske nickar du nu, möjligen till och med ivrigt, du som alltid varit stor eller i alla fall tydlig Trump-kritiker. Begripligt i så fall, utifrån samma logik – vi ogillar när våra uppfattningar ställs på ända men gillar skarpt när de bekräftas.

Men riktigt så enkelt att vi stannar här ska vi inte göra det.

För du som idag inte har problem att veta hur du ska vrida på dig för att nu få ihop ditt stöd till Trump har högst troligt annat liknande att fundera på, antingen idag eller framöver. Detta agerande, att vinkla till sig för att undvika att behöva erkänna eller ens antyda att man hade fel, har nämligen inte bara bäring på den amerikanske presidenten.

De flesta av oss, kanske alla, har personer som vi riskerar att stå upp för alltför hårdnackat oavsett vad. Här finns ett grundläggande enkelt råd att ge: Slå inte ner pålarna så djupt att du riskerar behöva vara flexibel med sanningen för att få ihop det.

»Kärleken finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen”, skrev Paulus i sin berömda kärlekspassage som återfinns i hans första bibelbrev till församlingen i Korinth.

Den som bestämmer sig för att hålla sanningen högre än någon person kommer vara friare att ta sig an världen och kommer i mindre utsträckning behöva göra våld på sina egentliga övertygelser.

Det har Donald Trump-sympatisörerna och fundera på idag och vi andra i morgon.

image_pdfLadda ner som PDF
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund är chefredaktör på Sändaren samt författare till en handfull böcker. Han har en bakgrund som journalist på tidningen Dagen, pastor i pingströrelsen samt nationell ledare för Alpha Sverige.

Läs mer

Vem ska jag tro på?

Jesus är en bra start. Men sen då? Vem och vad ska man tro på mer? Det här är en krönika om maskrosor, pension, poolen, barn som växer, vad man ångrar på dödsbädden och att vara smal på midsommar. Men framförallt om att få hjälp att lyssna på sin kompass.

När Anden kom revs inte olikheterna – bara murarna

Den pingst som just passerat påminner om något som känns allt svårare i vår tid: människor behöver inte bli lika varandra för att kunna förstå varandra. Pingsten handlar inte om likriktning utan om gemenskap mitt i olikheterna.

På lördagarna förvandlas kyrkan till secondhand

En uppstoppad falk, en Märta Måås-Fjetterström-bonad eller bara en långfika. På lördagarna förvandlas Abrahamsbergskyrkan i Bromma till secondhand-butiken Reprisen – en verksamhet som lockar hundratals besökare och gett församlingen både nya intäkter och nya möten.

Joel Halldorf: ”djupare rötter i en ytligare tid”

Intresset för kristen tro ökar samtidigt som kunskapen om dess innehåll tunnas ut. För Joel Halldorf är framtidens stora kyrkliga utmaning därför tydlig: att forma människor djupare i en tid präglad av identitet, brus och andlig ytlighet.