"På väg i tro, frustration och engagemang"

Det börjar bli dags att kora en vinnare! Ljuset envisas med att komma tillbaka efter en lång och rätt snöfattig vinter. Dessutom var den riktiga köldknäppen i Torup denna säsong. Nehej, det var visst fel. Någon har redan reagerat och frustande hostat upp förmiddagskaffet över en sådan huvudstupa felaktig information! Det är massor med snö kvar längst där uppe i norr och kylan har faktiskt varit mest intensiv i Nikkaluokta i februari. Det minns vi väl?

Men nu har Tomelilla fått värmerekord redan i slutet på mars. För att inte tala om väderstationen i Målilla. Ja, den har fått fnatt. På trettio år har man aldrig upplevt en sådan värmebölja som i januari där borta som jag inte minns, någonstans i Sverige eller var det Mellbourn(!) som kände av hettan? Och jag kanske kan få skrapa bilrutorna fria från en bitande frost i juli. Det skulle faktiskt innebära att jag vinner! För första gången och trots att jag är utom tävlan.

Fast allt detta är ju helt ointressant eftersom de flesta redan plockat in liljekonvaljerna. Det är tidigt … och en helt ny tävling är påbörjad. Vem bryr sig om vinter och kyla när vårsolen skiner igen och letar sig in genom smutsiga fönster?

Jag har alltid känt en viss fascination över tävlingsmoment som inte går att påverka. Att det kan väcka ett sådant engagemang runt fikabord på arbetsplatser. Vem hade kallast i morse? Alltid är det någon som väljer att bo bortom ära och redlighet som slår termometern i bordet och höjer rösten i falsett över rekordmätningen denna morgon.  Själv säger man lite försiktigt; ja, grattis då. Du har vunnit en kupévärmare. Den ska hämtas ut senast 31 juli. Mitt i sommarsemestern. Annars kan den snöa inne.

Jag vill lägga mitt engagemang på det som går att påverka. Jag vill vinna. Jag vill tävla och mäta framgång i antal nya församlingar och matriklar som når oanade höjder. Offergång, körmedlemmar och tonårssamlingar som är så överfulla att städgruppen går i taket på lördagsförmiddagen över röran, popcornen och den odiskade bänken i församlingens köksavdelning där det vanligtvis vilar en ande av kontroll, prestation och halvfulla marmeladburkar. Obs! Inte halvtomma, nej! Halvfulla ska de vara. Vi är på gång! På väg i tro, frustration och engagemang. Allt detta kan vi påverka.

Nu höjer vi temperaturen i den del av Guds rike där det syns att vi vill satsa liv och engagemang . Där det gör en påtaglig skillnad i byn att kyrkan finns och vill vara med. Mitt i det som är mätbart. Men glöm inte att det som händer under ytan och har bestående värde sker "av sig själv…" som han säger, snickarsonen från Nasaret.  Jag gillar helgarderingar. Men det kanske är därför jag oftast befinner mig utom tävlan. För vem har råd med en sådan satsning? Bara den som är beredd att mista allt.