Vi måste prata högt om hbtq

Ja ni Linor och Mirjamar. Om det nu ändå varit så att det funnits en tydlig grupp "homosexuella" och en annan grupp "heterosexuella". Men både historisk (halva grekiska kultureliten på 400-talet f Kr) och aktuell erfarenhet tyder ju på att de flesta under vissa omständigheter är förmögna att attraheras och ha sexuellt samliv med någon av samma kön. Och att kyrkan då skulle ge bisexuella och/eller identitetsosäkra ungdomar "carte blanche" och säga att det enligt Bibelns undervisning inte finns någon särskild vits med man/kvinna-förbundet (som nu inte ens får ha ett särskilt namn, inte ens i kyrkan!) ter sej i mina ögon bara absurt. Verklig homofobi måste bekämpas på andra sätt än genom att införa queertänk. Hellre homosexuella ungdlmsledare lugnt som kan presentera Äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna, än heterosexuella som blivit spritt språngande queera.

Hej Lina! Jag håller med om att vi behöver prata ärligt om hbtq, men var hittar du bibliska belägg för att homosexuella förhållanden skulle vara Guds tanke? Endast Gud är fullkomlig. I vi människors syndiga natur är vi fulla av tendenser som är syndiga. Det betyder dock inte att vi behöver låta dem styra oss. Att jag är svag för socker är ingen ursäkt för att jag ska äta socker lika mycket som mitt sötsug önskar. Att jag har psykopatiska drag i min personlighet ger mig inte rätten att utnyttja människor. Att födas med attraktion till samma kön eller känslor av att man är född i fel kropp betyder inte att det är Guds avsikt att man ska leva ut dessa begär. Det finns många kristna som lever hetero och till och med är lyckligt gifta med motsatt kön trots sina homosexuella böjelser. Ett enda exempel är den engelska författaren Rebecca McLaughlin. Jag tror inte att det är lätt att trotsa sina böjelser, men jag tror att Gud har skapat man och kvinna av en anledning och att vi ärar honom genom att bejaka det. Nunnan Syster Sofie O. P. skriver mycket om detta (bl.a. i boken "Till man och kvinna skapade Han dem"), och att vi lär oss i dagens samhälle att inte lita på hur våra kroppar är formade för att avgöra vår identitet. Om vi sätter Gud först, då står eller faller inte våra liv på ifall vi kan leva ut vår sexualitet eller inte. Dock är sexualiteten så överfokuserad i vårt samhälle. Om vi kämpar med attraktion av det andra könet så vore det bra om vi kunde prata mer öppet om det i Kyrkan, men det betyder inte för den skull att det inte är synd. Vi alla är syndare och alla har vi våra tendenser hit och dit. Vi i Kyrkan behöver bära varandras bördor, men det betyder inte att vi ska bejaka alla böjelser. Älska personen men var ärlig med vad som står i Bibeln och reflektera över varför Jesus är tydlig med att äktenskapet är för man och kvinna (genom att hänvisa till skapelsen i 1 Mosebok). Jesus är dock lika tydlig och sträng mot heterosexuell synd (t.ex. äktenskapsbrott och otukt). Jesus sätter relationen med Fadern främst, och när vi gör det blir inte den sexuella läggningen i centrum och därmed kanske den blir lite lättare att inte leva ut. Jag medger att det är svårt att i ett samtal med en hbtq-person tala biblisk sanning, jag märker hos mig själv att det är mycket lättare att inte säga något till dem och låta hbtq-personen leva vidare i föreställningen att hon/han själv definierar sitt kön och läggning efter sina inre känslor. Jag tror man behöver börja med att föra personen till Jesus och erbjuda tron på Honom och hans frälsning. Därefter kan man börja tala om djupare sanning och varför Bibeln inte är bara en bok utan något Gud givit oss att leva efter. Visst, det finns olika sätt att tolka vissa passager, men jag finner inte tillräckligt med belägg för att Gud skulle ha en tanke med homosexuella beteenden. Hur tufft det än är att rätta sig efter. Dock ska alla få vara välkomna till gudstjänster och gemenskap, men förr eller senare behöver vi som vänner vara kärleksfulla nog att tala sanning med dem också. Jag vill vara med och be för alla hbtq-personer att de ska uppskatta det sätt de blivit skapade på kroppsligt och att Gud ska låta dem se värdet i vilka de är och att de inte ska behöva låta känslor och trender styra dem. Jag vill också be Gud att ge mig förståelse för dessa människor, för det måste vara jättesvårt att känna dysfori mellan kropp och sinne. Jag ber också att Gud ska hjälpa mig och andra kristna att stå upp för Sanningen. 🙏 Och må Gud tillrättavisa mig om jag har fel i någon aspekt. Frid.

Precis så Lina!! Är själv hbtq-person och har mött samma tystnad i tidigare församlingar och sammanhang jag varit med i. Är nu med i en Equmeniaförsamling som, tack och lov, tar emot både mig och min tjej med öppna armar! Det finns hopp!!

Tack Lina för dina ord! Jag läser med spänning och det är inte svårt att känna ditt hjärta för människor som lider p.g.a feghet och brist på mod att tala öppet om svåra frågor. Samtidigt tänker jag, det handlar väl inte bara om öppna samtal, utan, hur kan vi hitta mod att både tala öppet och tala sant? För öppna samtal utan sanning gör ingen glad. Och var skulle vårt samtal/förkunnelse landa om vi tog rygg på Jesus som var BÅDE nåd och sanning. Han som sa att vi, BÅDE skulle vara världens ljus och världens salt? (Joh 1: 14, Matt 5: 13-14) Och här tycker din text brister Lina, - för talar du verkligen öppet när du utelämnar all teologisk reflektion och inte hänvisar till ett enda bibelsammanhang? - Talar du öppet när om HBTQ/kyrka när du utlämnar alla svåra frågor och bara framför känsloargument? - Talar du öppet - när vi bara levererar "normsäkrade" och kulturellt korrekta nutidssanningar? Är det ett öppet samtal? Vem har bestämt det? Tack Lina! Vi har uppenbarligen mycket att tala om i många öppna samtal!