Den här veckan talar till mig om demokrati, övertygelse, fred och enhet.
I söndags inföll årsdagen för den första baptistförsamlingens bildande för 177 år sedan. Sent på kvällen den 21 september 1848 döptes fem personer till Kristus i Vallersvik, Halland av en dansk baptistpastor. Efter dopet gick de tillsammans med F O Nilsson till Borekullastugan för att fira nattvard tillsammans och bildade den första sammanslutning på svensk mark där varje man och kvinna, oavsett social status, gavs samma röst och säte. Det var långt innan den allmänna rösträtten tog fäste i det övriga samhället. Bildandet av församlingen i Vallersvik var vid den tiden ett lagbrott, då det inte fick finnas några församlingar vid sidan om den svenska statskyrkan.
Just i år sammanföll denna dag med Svenska kyrkans kyrkoval och söndagen för kristen enhet. I mitt hörn av världen beslutade vår församling att låna ut kyrkan till kyrkovalet och firade ekumenisk gudstjänst i Söderledskyrkan tillsammans med Svenska kyrkan. Det är bara att konstatera att det har hänt en del på 177 år, tänkte jag när Kim, pastor i Equmeniakyrkan, fanns med i såväl välkomnandet av en ny präst i Söderledskyrkan som i mässan.
21 september är FN:s internationella fredsdag och Kyrkornas världsråds böndag för fred. Fred och demokrati hör ihop, på så vis blir just den här dagen en årlig påminnelse om fredens djupa betydelse. Fred är mer än frånvaro av krig. En sann fred rymmer frid, harmoni och allas lika och unika värde.
Det är också just nu världsvecka för fred i Palestina och Israel, som just i år sammanfaller med det judiska nyåret Rosh hashana, den 23 september. Det är hoppingivande. Nyåret inleder en tid av försoning och man önskar varandra ett ”sött och gott nytt år”. Vad är väl en bättre nyårsönskan än fred, shalom, för Israel, för Palestina.
Med detta som bakgrund äger Equmeniakyrkans kyrkokonferens rum. Några punkter på dagordningen är redan avklarade digitalt, och till helgen är det tid att mötas till förhandlingar och gudstjänster, samtal och tillbedjan. Vi är en av Sveriges största demokratiska sammanslutningar som fortsatt söker vägar att utveckla sammanträdesformer som ger rum åt en mångfald av röster, och där god teknik och förhållningssätt bidrar till en levd demokrati, folkets rörelse och styre, i våra förfäders och förmödrars spår.
Som kyrkoledare ser jag fram emot samtal, förhandlingar och goda ”mellanrumsmöten”. Det är en stor glädje att få ordinera och välkomna nya medarbetare in i vår kyrka: diakoner, pastorer och missionärer.
När vi möts till förhandlingar önskar jag att vi gör det i en vilja att söka det sinnelag som fanns hos Kristus Jesus, som Paulus skriver till de kristna i Filippi. Hos Jesus ser jag en salig och härlig blandning av frimodighet och djärvhet, tydlighet och skärpa tillsammans med mildhet och ödmjukhet. Ett uttryck, ofta använt inom ekumeniken, är en god vägledning för goda samtal och kloka beslut; ”I det nödvändiga enhet, i det oväsentliga frihet, i allt kärlek”.
Låt oss mötas och be om fred, särskilt i Palestina och Israel. Låt oss tillsammans söka vår gemensamma övertygelse och modigt leva den i demokratisk anda där många röster får höras. Låt oss i våra konsensusmetoder söka efter enighet men acceptera beslut i acceptans för att komma vidare som kyrka i den värld vi är kallade att tjäna. Må Gud välsigna vår kyrkokonferens!
