På senare tid har fastan flyttat fram sina positioner i Equmeniakyrkans liv. Under flera år har vi i fastetid uppmärksammat klimatnödläget, vilket är en bra kombination. Avstående och hållbarhet hänger ihop, att exempelvis avstå från konsumtion för att ha resurser, tid och sinne till annat för att kunna ge till andra med större behov.
Det är naturligt utifrån Fastlagssöndagen som inleder fastetiden och har kärlekens väg som tema. Passion, kärlek och lidelse i och till allt skapat är en viktig påminnelse under dessa dagar. Inte bara min kärlek och passion, utan Kristi kärlek och passion, in i döden men också genom döden till liv
Fastan är även en tid till reflektion, bön och andhämtning till hjälp för klarsynthet och riktning. Att avstå hjälper oss till fördjupning i livet, till en gnutta helgelse. Bland mina vanor i fastan hör att läsa en noga utvald bok. Årets bok är Hanna Reichels För en tid som denna – en andaktsbok om överlevnad & motstånd.
Jag har redan läst den en gång, nu läser jag igen, långsamt och med penna i hand för noteringar och eftertanke. Jag vill liksom äta orden, ta in dem i kroppen, för författaren har något viktigt att säga, just för en tid som denna, och jag tycker att hon lyckas väldigt väl att med hjälp av Bibelns berättelser, tidigare mänskliga erfarenheter och samtidsanalys förmedla evangelium mitt i vår tid.
Jag blir upplyst, förfärad, hoppfull, glad, sorgsen och arg, allt på samma gång. Passionerad mitt i passionstiden, berörd och beslutsam av denna andaktsbok om överlevnad och motstånd som är i det närmast omistlig i en tid som denna.
För vad händer om vi glömmer, om vi tappar bort, vad som hände i Europa i början på 1900-talet? Vad händer när vi börjar ifrågasätta om människovärdet verkligen är konstant? Vad händer när vi bryter överenskommelser för fred och mänskliga rättigheter?
De här frågorna oroar mig och i den oron hjälper såväl fastan – som hjälper mig att avstå för att få – och en bok om överlevnad och motstånd som visar på kraften i Bibelns berättelser som verkligen är ordet bortom ordet i meningen att de är livsskapande när de slår rot i människor. Ord för överlevnad, kraft och motstånd. I en tid som denna.
Kyrkorna i Sveriges kristna råd uppmärksammar detta år fastan genom att visa på vikten av barmhärtighet i migrationspolitiken med tanke på de många förslag på lagförändringar som försämrar tillvaron drastiskt för människor som kommit till Sverige, som bidragit och byggt sina liv här. Kyrkorna bär människor som drabbas och ber en fastebön om kloka, barmhärtiga och rimliga politiska beslut.
Låt mig avsluta med den bönen och genom den önska dig kraft och motstånd, avstående och passion i fastetid när vi går upp till Jerusalem.
Vi ber:
Livets Gud,
Vi ber för alla människor som nu känner oro inför att ofrivilligt behöva bryta upp och lämna
det land som de vill rota sig i.
Vi ber för familjer och gemenskaper som splittras och lever i otrygghet.
Kärlekens Gud, vi ber för beslutsfattare och personer med makten att påverka.
Kom med mod att välja barmhärtighet.
Väck tilliten i allas våra hjärtan, och dra oss närmare dig och varandra.
I Jesu namn.
Amen
