De senaste månaderna har den arbetsrättsliga tvisten mellan Daniel Alm och Västerås Pingst pågått, och den senaste veckorna har temperaturen höjts betydligt.
Grundläggande handlar målet om att Daniel Alm anser sig uppsagd från församlingen på felaktiga grunder, att det privatmoraliska som uppdagats kanske är skäl nog för en omplacering men inte för en uppsägning. Han har därför stämt Västerås Pingst. De har svarat med att som vittnen åberopa de båda kvinnliga kollegor som Daniel Alm bekräftat att han haft långtgående sexuella relationer med, en av dem medlem i församlingen och den andra pastor i en annan pingstförsamling. Västerås Pingst anser att deras berättelser klargör allvaret i situationen och att en uppsägning utifrån det är fullt rimlig.
Det rent arbetsmässigt juridiska är en sak, men det är kring denna bakomliggande orsak som det hettat till ordentligt och som allmänintresset slagit i taket. Sändarens kollegor på Hemmets Vän och Dagen har rapporterat från rättegången och reaktionerna i sociala medier har varit många och starka.
Det är ingen vild gissning att Daniel Alm inte såg denna utveckling av rättegången som möjlig, i så fall hade han kanske avstått från att väcka åtal.
För kvinnornas redogörelser är smärtsamma att ta del av. Alm har upprepat hävdat att relationerna varit helt ömsesidiga vilket kvinnorna motsäger. Där går alltså åsikterna isår, och i frågan om ömsesidighet bör några saker tydligt övervägas:
- Faktumet att Daniel Alm var formell chef till båda kvinnorna samt hade en överställd andlig ledarroll gör det rimligt att fundera på om inte maktbalansen var i så klar obalans att det är svårt tala om ömsesidighet.
- Relationernas innehåll och utveckling behöver också värderas. Daniel Alms åsikt är alltså att relationerna var ömsesidiga, men om kvinnornas berättelser är sanna så innehåller relationerna snarare inslag som andas manipulation, destruktivitet och kanske även sådant som hade kunnat klassas som utnyttjanden, speciellt om den ojämna maktbalansen vägs in.
Eftersom de båda kvinnorna inte är parter i målet så kommer det ingen klargörande dom kring det de uppger sig ha varit med om, vilket säkerligen kan vara frustrerande för både dem och Daniel Alm. Den senare kan troligtvis tycka att det hade varit bra, då hade det i alla fall funnits en chans att ett domslut gett honom rätt i juridisk mening, men det är även fullt möjligt att de båda kvinnorna hade önskat den formen av möjlig upprättelse.
Nu hamnar berättelserna rakt ut i offentligheten för alla att bilda sig en egen uppfattning kring. I det finns något utmanande för ett rättssamhälle där man anses frikänd fram till att man är formellt dömd, men samtidigt även utmanande för två kvinnor som tagit mod till sig och berättat något som av allt att döma varit ytterst obekvämt för dem att göra offentlighet kring. Det modet är inte självklart och vid sidan av domstolens lyssnande så har förhoppningsvis pingströrelsen örat mot rälsen för att lära kring riskerna kring makt och maktmissbruk, inte minst utifrån ett genusperspektiv.
Det är pingströrelsens ansvar att så göra, rentav.
Vad utfallen blir, såväl det rent juridiska som det i folkdomstolen, återstår att se. Kanske blir det så att Daniel Alm får rätt rent arbetsrättsligt men tvingas konstatera att han betalade med sitt eget anseende. För hittills, inför sluttampen i rättssalen, är inte känslan att bilden av honom och hans ledarskap varit till hans fördel.
Tvärtom.
