Den så kallade Stilla veckan är här, men hur stilla kommer den bli? Nutidsmänniskan har i regel svårt att komma ner i puls nästan någonsin, och påskveckan kan antingen blir fylld av en massa friluftsaktiviteter eller ett stort antal kyrkobesök. Alltsammans bra saker som inte bör väljas bort, men kanske att annat bör läggas åt sidan?
Fastan är inne på sin sista vecka. En enkel men tydlig utmaning och uppmaning angående det: Håll i eller inled din fasta. Hitta saker att skala av och bort under resten av denna vecka. Mat, sociala medier, tv, poddar – visst finns det saker som du kan avstå ifrån under några dagar för att skapa en lite mer stilla vecka?
Det vore i så fall en billig men god investering. Att skapa plats för vila och avkoppling är gott nog i sig självt, kopplas dessutom ökad tid för eftertanke på så är det än bättre.
”Bli stilla och besinna att jag är Gud” skriver psalmisten som en grundläggande utgångspunkt kring varför det är viktigt att stanna upp. Inför Gud, med Gud. Men det handlar även om att bli stilla inför sig själv, i sig själv. I det finns något ytterst viktigt och välbehövligt.
Det är däremot inte alltid synonymt med att det känns så välbehagligt. Den som stannar upp riskerar nämligen att få syn på sig själv, på djupet till och med. Så länge hjulen snurrar, ljudet är högt och intrycken många så är det lättare att hålla det där som skaver, eller till och med kanske plågar, nedtryckt och borta. Att bromsa in och skapa utrymme för reflektion kan kännas ohanterligt, som ett jobbigt hot.
Det är i så fall, om du känner så, begripligt. Många har varit där före dig och valt att fortsätta fylla till brädden med allt runtomkring för att förhindra kontakt med den innersta rösten och de saker av sorg, smärta och skam som kan finnas där.
Och samtidigt finns de som gjort ett annat vägval, just denna vecka till och med, och som varmt skulle rekommendera dig att stanna upp och bli stilla i samband med påsken. För, som pastorn Fredrik Lignell säger:
»Så många av människans utmaningar och erfarenhet får plats i påskens berättelse: Kontrollförlust, svek, sorg, förlust, död, återkomst och liv. Allt det vi sliter med och allt det vi hoppas på finns i påsken. «
Påskveckan och dess berättelse är en inbjudan att bli stilla på en plats där det jobbiga inte förnekas och försvinner, men där det tas omhand. I centrum står den Gud som bevisar sin kärlek som aldrig förr just denna högtid. Smärtfri var inte påsken för Jesus och smärtfrihet kan inte heller utlovas den som i ökad utsträckning väljer att bli stilla och möta texterna som påsken kretsar kring.
Däremot kan detta sägas och påpekas: Påskens berättelse väjer inte för smärtan och det svåra, men den blir inte kvar där. Sorg, smärta och skam är inte slutstation; det är det nåd, upprättelse och liv som är.
Ett råd denna vecka är därför att ge plats för stillheten. Bra saker väntar i så fall runt hörnet. Och vill du ha hjälp med att hitta rätt i ditt möte med påsken och ett processande av livsfrågor utifrån det så kan Fredrik Lignells utbildande, vägledande och uppmuntrande texter varmt rekommenderas. Du hittar dem här på Sändaren torsdag, fredag och söndag morgon.
Ta gärna de texterna som medvandrare i din stilla vecka.
