När prästen Anna Sophia Bonde i Kyrkans Tidning uttrycker kritik mot predikningar skrivna med hjälp av AI sätter hon fingret på något viktigt. Om kyrkans vignings- och ordinationslöften ska tas på allvar är Gud värd att sökas med hela hjärtat och hela själen. Predikan är inte en produkt bland andra. Den är frukten av bön, kamp, studium och kärlek till församlingen.
Det är en påminnelse som förtjänar respekt.
Samtidigt riskerar samtalet att bli onödigt svartvitt. Som om alternativen vore två: antingen den ensamme förkunnaren på knä utan några hjälpmedel – eller en knapptryckning som levererar ”en predikan i tre punkter om Jesus”.
Så ser verkligheten sällan ut.
Kyrkan har alltid använt redskap
De flesta präster och pastorer använder redan hjälpmedel när de förbereder sina predikningar. Läser bibelkommentarer och teologiska böcker; lyssnar på poddar; samtalar med kollegor.
Ingen – i alla fall ytterst få – skulle hävda att någon som konsulterar något av ovanstående – har tagit en andlig genväg. Tvärtom anses det nog snarast vara ett uttryck för ansvar: att vilja förstå texten bättre, se fler perspektiv och undvika slentrian.
AI kan, rätt använt, fungera ungefär likadant. Som ett bollplank, som ett sätt att pröva en disposition, få syn på alternativa infallsvinklar eller vässa ett resonemang språkligt och innehållsmässigt.
Det avgörande är inte att ett verktyg används – utan hur.
Att be en AI skriva hela predikan från grunden och sedan läsa upp den utan egen bearbetning vore minst sagt problematiskt. Predikan går inte lägga ut på fullständig entreprenad.
Men att arbeta fram en grund i tanke, bön och studie för att därefter använda AI till att utveckla, strukturera eller utmana sina tankar är något annat. Då är det fortfarande predikanten som bär processen – inte verktyget.
Predikan går inte lägga ut
på fullständig entreprenad
Kan Anden verka genom teknik?
Bakom kritiken finns en djupare fråga: Kan den helige Ande verka genom något så sekulärt som AI?
Kyrkans tro är att Anden verkar genom människor, genom samtal, genom böcker – genom det som i sig själv är ofullkomligt. Gud har genom historien använt tidens redskap för att sprida evangeliet: tryckpressen, radion, internet. Varje ny teknik har väckt oro.
Det betyder inte att allt nytt är gott. Men det betyder att man bör vara försiktig med att dra en gräns för var Gud kan verka. Erfarenheten – såväl den vi möter i Bibeln som den genom kyrkohistorien – lär oss att Gud nyttjar vad helst för att bryta mönster och nå fram till en människa. Världens herre och skapare låter sig inte begränsas utan nyttjar det som är nödvändigt, oavsett vad människor tycker.
Den verkliga andliga faran ligger sannolikt inte i tekniken utan i ytligheten. När bönen ersätts av frestelsen till effektivitet, när texten inte längre får pröva predikanten själv, när det som låter bra får gå före det som är sant och genomlevt.
Men den risken är inte ny, den fanns långt innan någon ens drömde om artificiell intelligens.
Den verkliga andliga faran ligger sannolikt inte i tekniken utan i ytligheten
Arbetsmiljö är också en andlig fråga
Det finns ytterligare perspektiv att väga in i ett försvar av AI-användning. Många präster och pastorer lever med hög arbetsbelastning: Predikan mer eller mindre varje vecka, ledarskap, själavård, administration. Förväntningarna är stora och marginalerna små.
Att vecka efter vecka bära fram något nytt, sant och genomarbetat är en nåd och ett privilegium – men också en tyngd.
Om ett verktyg kan avlasta delar av processen – exempelvis genom att snabbt sammanfatta forskningsläget, ge strukturförslag eller hjälpa till att formulera en poäng tydligare – utan att ersätta den andliga bearbetningen, så är det svårt att se att Gud skulle vara mindre hedrad av det.
Kanske kan det till och med skapa mer utrymme för det som ingen teknik kan göra: förbönen, närvaron, samtalet.
Integritet före teknikromantik
Samtidigt behöver det sägas att riskerna är verkliga. AI producerar gärna det generella och välformulerade, men inte nödvändigtvis det profetiska och lokala. Predikan kan bli slät om vaksamheten kring detta saknas.
AI kan föreslå och sammanfatta teologi, men den kan inte älska en församling.
Därför behöver kyrkans ledare, om de ska använda AI, veta dess tillgångar men också dess begränsningar. Använda det nyktert och klokt, utan att tappa kommandot.
Gud är värd att sökas med hela hjärtat, hela själen. Algoritmerna kan inte vara predikantens herre, men de kan – rätt använda – vara ett verktyg i händer som redan är knäppta i bön.
