Sköna klanger och stark solidaritet i Olivehällkyrkan

Det tål att sägas eftersom han är pastor för en verksamhetsintensiv kyrka, fylld med aktiviteter de flesta av veckans dagar. Här finns allt från spädbarnssång till systuga, träffpunkt för nyanlända, språkkafeer och, förstås, körsång.

– Vi har en öppenhet för att pröva nya verksamheter och så har det  mer eller mindre varit hela tiden. Åtminstone sedan jag kom hit 2002 säger Mats Carlsson och berättar att han inspirerats i församlingsarbetet av den skotska Church Without Walls.

– Precis som de vill vi vara en kyrka för lokalsamhället  i ett givande och tagande.

Särskilt kontakterna med nyanlända har präglat församlingen de senaste åren och även resulterat i en del nya medlemmar.

Det mesta ser alltså ljust ut för Olivehällkyrkan,  om det inte vore för bristen på ungdomar.

– Vi har svårt att få fatt på dom, säger Mats Carlsson. Vår församlingsassistent  Paul Kas Elias har en tonårsgrupp med nyanlända  och så har vi en handfull ungdomar som varit på kristendomsskolan i Sjövik, men så mycket mer är det inte. 

– Så vad jag skulle önska  vore en grupp tonåringar som deltar i gudstjänster och församlingsliv och en handfull barnfamiljer. Det skulle bidra till helheten, skapa input underifrån och förnya församlingen.

Också kyrkokören, som  varit en konstant i församlingslivet,  söker litet yngre medlemmar. Den har minst  42 år på nacken, och även om nuvarande ledaren Lilian Onelöv bara lett kören i 37 av de åren så  finns det medlemmar som varit med ända från starten. Som Torkel Clewemar, som dessutom råkar vara församlingens ordförande.

– Lilian har alltid en fräsch repertoar, hon blandar sakralt och profant och ger oss nya spännande utmaningar, säger han och understryker att han är säker på att Gud en gång förde Lilian i församlingens väg.

– Hon hade slutat jobba och var på väg att flytta hem till Strängnäs. Vi var utan körledare då och gick med på att hjälpa oss tillfälligt.

Och på den vägen är det fortfarande. Både körledare och antal sångare är mer eller mindre oförändrade, även om  medelåldern då  gått upp en del.

På tisdagskvällen är det körövning, denna vecka som alla andra veckor. Julsånger förstås, det ska bli körsång i gudstjänsten tillsammans med församlingen, vilket inte ställer riktigt samma krav på exakta tonträffar som en konsert gör.

Men Lilian Onelöv kör hårt ändå.

– Kom hit får jag höra hur det låter, säger hon och dirigerar fram en ensam men stark herre till pianot innan övningen

– Nu får du sjunga solo i dag, manar hon en kvinna i altstämman en stund senare.

Sen sätter det igång. ”Go tell it on the mountain” ”Stilla natt” och ”Det susar genom livets strid” ekar snart genom församlingssalen.

Just i dag får Lilian både dirigera och spela piano, men annars har hon hjälp av pianopedagogen Peter Richloow, som också medverkar på körens alla uppsjungningar, ungefär en gång i månaden.

– Förutom i gudstjänsten sjunger vi på äldreboenden, och ibland samarbetar vi med andra körer också, berättar Torkel Clewemar under en paus i sångövningarna och det blir tydligt att sången och kören också utgör en stark gemenskapsfaktor. Lilian berättar att ibland träffar hon på tre generationer, där hon haft mormor i kören och den yngsta går i babysången.

Kanske är det ett exempel på det som, enligt Mats Carlsson, utgör församlingens själ, nämligen den starka lojalitet som många visar, inte bara när det gäller körsång utan också i det starka volontärarbetet.

Denna tisdag, liksom de flesta andra tisdagar, har många av körsångarna varit i kyrkan större delen av dagen. En middagspaus med pizza  för volontärerna är den enda vilostund som skiljer eftermiddagens Träffpunkt från kvällens körövning.

– Egentligen behöver vi bara ställa upp varannan tisdag, men så har det ju inte blivit, säger en av dessa volontärer, under allmänt igenkännande skratt. För det är mycket förberedelsearbete inför varje möte följt av tre  intensiva timmar under själva Träffpunkten.

– Det är mycket jobb, men ger mycket tillbaka också, säger volontären Doris Ederby, som har en bakgrund som lärare.

Träffpunkten, är alltså  är en mötesplats för nyanlända, som arrangeras  i  samarbete med Arbetsförmedlingen och SFI. Exakt hur det förhåller sig med samarbetet lyckas vi inte reda ut, innan ett femtontal besökare, bokstavligen från när och fjärran, fyller lokalen.  Det är Fadia  och Mustafa från Syrien, Zakir från Afghanistan och ett 15-tal andra som i tre timmar ska få tala svenska och lära sig om svenska seder och bruk.

I dag handlar det, inte helt oväntat, om jultraditioner. Några av volontärerna har förberett mötet genom att hänga traditionella svenska julbonader på väggen och under mötets gång blir det bland annat bildspel om svenska jultraditioner.

Men vi hinner prata om mycket annat också, under fikapausen och senare, när vi tillverkar smällkarameller. Något annorlunda och exotiskt för den som aldrig provat förr.

26-åriga Shokofeh Mohamadi, är kurd från norra Iran, men tillhör också den urgamla iranska religionen zoroastrismen, och är därmed dubbelt utsatt.

– Reglerna och lagarna gör att jag inte kan jobba där, eller gå på universitet, säger hon som varit i Sverige i två år och två månader nu och bor i en svensk familj sedan 6 månader.

– De går i kyrkan här, så då gör jag det också, nästan varje vecka, säger hon.

Annars är kopplingen till församlingens övriga liv kanske inte alltid så stark på Träffpunkten. Även om en del kommer till kyrkans eget Språkkafé, som arrangeras på onsdagarna, en träffpunkt med lite lägre ambition, men samma starka vilja till hjälp och gemenskap.

Suzan Beiloni, 30 är kom till Sverige från Syrien för två år sedan och drömmer om att jobba med ekonomi. Vintervädret är också något hon ser fram emot och att få åka skidor:

– Jag tycker om att åka skidor, och särskilt när man ramlar mycket, säger hon och skrattar

Till vardags studerar hon på SFI och trivs bra där. Hon ska snart bli mamma igen och har både arbetstillstånd och ett svenskt körkort. 

Bredvid henne vid fikabordet sitter Ashar Radi Sammak, 38, även hon från Syrien som kom till Sverige för två år sedan. Ashar är tvåbarnsmor och bor med sin familj utanför Strängnäs. Hon studerar också på SFI, håller just nu på att fixa körkortet och klarade uppkörningen nyss. I framtiden vill Ashar satsa på att arbeta som tolk.

Och att lära mer svenska här på Träffpunkten, i Olivehällkyrkans gemenskap.
 

FAKTA:

Historia: Bildades 1993, då de gamla missions- och baptistförsamlingarna upplöstes till förmån för en ny, gemensam församling, som flyttade in i den gamla missionsförsamlingens relativt nybyggda kyrka.

Geografi: Ligger i sörmländska Strängnäs i stadsdelen Olivehäll.

Nutid: I dag finns cirka hundra medlemmar i matrikeln, varav cirka 50 aktiva. Ytterligare 15-20 icke-medlemmar är aktiva i verksamheten.  Församlingen har en anställd pastor, en församlingsassistent och en barnsångsledare.

Styrkor: Stark känsla av solidaritet bland medlemmarna

Svagheter: Ont om unga

Torkel Clewemar är församlingens ordförande.