Varje vår anordnar Equmeniakyrkan tillsammans med Equmenia, Enskilda högskolan Stockholm (EHS) och Bromma folkhögskola en speciell helg för de som funderar på kallelse till bland annat pastor och diakon. Temat för årets Kallelsedagar var evangelisation och att dela tron, och helgen innehöll bland annat bibelstudier, seminarier och gudstjänster. David Wedegård som är inne på sitt andra år som vikarierande handläggare för medarbetarrekrytering var ansvarig för helgen.
– Det blev väldigt lyckade dagar. Jag förstod på de som varit med länge att detta var något slags rekord, säger han.
Det blev också betydligt fler enskilda samtal om tjänst jämfört med förra året.
– Det säger någonting om att det landat väl hos människor och att det väckte mycket tankar och funderingar på kallelse och tjänst. Det känns jätteroligt.
Det är kanske lätt att tänka att det främst är unga som söker sig till pastors- och diakonutbildningarna, men det stämmer inte. David skönjer en tendens att det är betydligt fler som är mitt i livet och funderar på att byta bana, än vad det varit tidigare.
– Jag ser också att människor som inte har någon direkt koppling till Equmeniakyrkan är intresserade. Helgen kan vara ett sätt att lära känna samfundet och få koll på hur Equmeniakyrkans väg till tjänst ser ut.
Chans att pröva sin kallelse
Kallelsedagarna är till för de som vill pröva sin kallelse till pastor, diakon, missionär, församlingsmusiker eller församlingsgrundare. Utifrån intresset på de olika seminarierna var intresset högst för pastors- och diakonutbildningarna. Flera som deltog under helgen läser redan teologi på EHS eller går diakonutbildningen på Bromma folkhögskola. En av dem är Robin Ahlström. Han läser första året på det fyraåriga teologiprogrammmet med inriktning pastor och besökte Kallelsedagarna för första gången.
– Det var en väldigt positiv upplevelse och erfarenhet. Jag har ju klivit på pastorsprogrammet och därmed tagit ett steg i riktningen mot att bli pastor, men att tala i termer av en kallelse och att det handlar om någon form av djupare riktning i livet – då är det alltid gott och hälsosamt att mötas och dela tankar kring längtan och vad jag upplever att Gud har kallat mig till.
Robin är uppvuxen i Alliansmissionen och har gått på Evangeliska Frikyrkans (EFK) bibelskola Götabro. Efter det blev han ungdomsledare i Equmeniakyrkan Fiskebäck. Det var, förutom Hönökonferensen, första gången han kom i kontakt med Equmeniakyrkan.
– Jag insåg att jag trivdes väldigt bra i det uttrycket och den fromheten och kände att jag på många sätt hittade hem.
För att kunna ordineras som pastor i Equmeniakyrkan behöver man först ansöka om att bli kandidat. De flesta ansöker innan de börjar sina teologistudier, men andra väljer att läsa något år först. Robin har inte bestämt sig än. Han ska “låta hjärtat få vara med i processen” om vägen för honom är att bli pastor i Equmeniakyrkan. Skulle han bli kandidat skulle utbildningen breddas med bland annat retreater och praktik.
Idag finns det drygt 50 pastors- och diakonkandidater i Equmeniakyrkan, varav cirka 40 är igång med sina studier. Det är alldeles för få sett till vad samfundet skulle behöva, säger David Wedegård.
– Det är ett allvarligt läge med tanke på hur många som kommer att gå i pension framöver, framför allt pastorer. Då kommer siffrorna inte att gå ihop.
Behov av en genomtänkt plan
David anser att Equmeniakyrkan behöver arbeta mycket mer strategiskt kring rekrytering.
– Inte minst behöver vi göra det angeläget som en församlingsfråga. Vi är ju en folkrörelse där människor behöver upptäcka vad Gud gör i ens liv genom den lokala församlingen.
– Rent konkret funderar vi på om nästa års Kallelsedagar också ska vara en turné i våra regioner eller på strategiskt utvalda platser, inte minst där det finns många ungdomsledare.
Varför tror du att det inte är så många som söker?
– Jag tror att det är lite blandat. Vi ser en viss konkurrens från Akademi för ledarskap och teologi (ALT), om vi nu ska kalla det konkurrens. Men Equmeniakyrkan är en väldigt bred kyrka och det ser väldigt olika ut i våra lokala församlingar. Vissa kan känna sig mer hemma i uttrycket som kan finnas i EFK eller Pingst och tycker då att det känns mer naturligt att läsa på ALT. Men bilden är nog mycket mer komplex.
David pekar också på att distansutbildning är en utmaning.
– Vi behöver kunna erbjuda det, men det gör någonting med miljön på skolan att det är färre på plats. Det blir en utmaning att skapa samma formativa miljöer.
Stora möjligheter framåt
David vill belysa vilka möjligheter som finns för att vara med och förändra för en ny tid och poängterar att det är Jesu kyrka som byggs och inte “vår egen” kyrka.
– Vi kan prata om kris på flera områden i Equmeniakyrkan, men både världen och kyrkan förändras snabbt och som ledare i kyrkan har vi stora möjligheter att vara med och förändra och leda ett oerhört viktigt arbete.
Robin Ahlströms väg till utbildningen har inte varit spikrak. Länge kände han att han absolut inte ville bli pastor, som båda hans föräldrar.
– Men jag landade i att det inte finns någonting som känns lika djupt stimulerande och roligt som att få vara med och skapa rum för människor att möta Jesus.
Därför hamnade han ändå på en teologiutbildning och valet av skola blev EHS.
– EHS har någonting som jag inte kan få på de andra skolorna. EHS har vissa unika pusselbitar för att bli rustad och redo för framtida tjänst som pastor som jag inte kan hitta på samma sätt i andra sammanhang.
