Under tisdagseftermiddagen på Leadership Conference samlade man ihop ledare från olika generationer för ett samtal, dels för själva samtalet dem emellan men också för att understryka betydelsen av den formen av träffpunkter generationerna emellan.
– För att ge er konkret bild av vad vi pratar om så tar vi upp Aaron och Sandy, sa seminariets ledare Stephen Foster och gav den unge Aaron en pilbåge som den äldre Sandy hjälpte honom att styra.
– Så här bör det vara, den äldre som finns med och hjälper, vägleder och guidar.
Därefter drog själva samtalet igång och Shaila Visser, som leder Alpha-arbetet i Kanada, fick frågan hur hon lyckas stötta och hjälpa så många unga, något hon enligt Stephen Foster är känd för.
– Jag ber för alla unga runtomkring mig och ber Gud berätta vad han lagt ner i dem. Ibland får jag då bekräfta något om dem som de inte ens förstått om sig själva. För mig har det blivit en allt större glädje att få vara med och skapa mark för de yngre.
Sandy Millar, tidigare kyrkoherde i Holy Trinity Brompton och biskop i Engelska kyrkan, fick frågan om hur han tänker kring sig som mentor för yngre.
Nolwandle Sangweni befinner sig på andra delen av åldersskalan, i tidiga 20-årsåldern, och uttryckte att biten av att vara både vän och ledare är utmanande när man finns bland jämnåriga och fick medhåll av den andre unga i panelen, Aaron Gonzalez.
– Jag tänker inte på mig som mentor, inte ens som ledare. Högst på min lista står en längtan efter att ha vänner. Varför skulle någon vilja ha mig som mentor? Den delen sköter Jesus mycket bättre. Men jag möts gärna och äter, pratar om livet och ber tillsammans med den som vill. Funkar det fint kan vi ses igen.
– Öppnar de sig för mig som vän eller ledare?
Jacintha Cheah, som tillsammans med sin make Abel är pastor i HTBB Church i Malaysia, svarade:
– Om dina vänner vet att du älskar och respekterar dem så kommer det lösa sig, de kommer förstå. Det är värre om du talar från en position som chef, men som ledare fungerar det.
Nolwandle och Aaron nickade. Shaila Visser passade på att fråga dem:
– Vad önskar ni egentligen från oss äldre? Jag kan tänka ibland att ni har så mycket energi, att ni är så på gång att jag inte vill störa. Men så har jag ju hört en del berätta att de känt sig övergivna och osedda och det vill jag inte behöva höra igen, helst.
Aaron Gonzalez svarade snabbt:
– Ta en kaffe med oss, anspråkslöst och enkelt, när det passar. Vi tänker nog ofta att ni är så upptagna att vi inte vill störa. Men om vi kan få lite tid, lite nu och då, så vore det så värdefullt. Det måste inte vara schemalagt men det vore så nyttigt att ibland bara få stämma av lite. Jag har som mål att ta ert verk vidare och samtidigt hitta min egen röst, det är klart jag behöver hjälpa att tänka i det.
Sandy Millar:
– Jag skulle vilja skicka med till er unga: Se er omkring, hugg tag i den äldre som du fastnar för, som du är nyfiken på. Be om en samtalsstund, en promenad. Och du behöver inte bara rikta in dig på dem som kallar sig ledare, det är inte intressant – man är bara ledare om någon följer en, och om du vill följa en bit på någons väg så är ju den personen en ledare där och då.
