Åmål – Dalslands enda stad – är en bokens stad. Staden är hemvist för de årliga
bokdagarna, en litteraturfestival som präglar staden en helg i augusti. Staden har, trots sin ringa storlek, inte mindre än två antikvariat och en bokhandel, och denna lördagskväll var det boksläpp i Kungsbergskyrkan med mycket stark Åmålskoppling, både kring författaren och ämnet.
Rune W Dahlén är en välkänd profil inom Equmeniakyrkan, pastor, teol. dr i kyrkohistoria och tidigare lärare vid Enskilda Högskolan. Sedan länge bor Rune i Kil i Värmland, men Åmål är hemstaden och Runes nya bok ”Förebilder: Berättelser om kvinnor i väckelsehistorien” handlar till en betydande del om Betty Janson, författarinnan från Åmål.
Rune har sett behoven av att skriva fler biografier om kvinnor i kyrkohistorien. Han exemplifierade med ett prov ur sitt eget bibliotek. När han plockat fram och lagt i högar, visade det sig att en hög med böcker om kvinnor stod emot nio lika stora högar med kyrkohistoriska biografier med män som huvudpersoner.
– Att skriva och publicera en bok är som ett maratonlopp, sade Else-Marie Ottersten som representerade bokförlaget Votum på boksläppskvällen. Nu har du fullbordat ännu ett, Rune!
Betty Janson (1836–1927) föddes i Bräcketorp i Edsleskogs socken, en bit väster om Åmål. Fadern Hans Jansson var en känd förtroendeman i sin bygd, valdes till riksdagsman och blev bondeståndets talman. Betty kom att flytta med familjen till Södra Skarbol i Svanskog, som ligger på Värmlandssidan av landskapsgränsen.
Betty är en av fem kvinnor som boken handlar om. De andra är: Kerstin Andersdotter Åberg (1798–1871), andlig vägledare i Ockelbo, Maria Nilsdotter (1811–1870) alias Mor i Vall, diakonipionjär i Karlskoga, Bettie Svensson (1866–1949) baptistpastor från Glimåkra och Ruth Walfridsson (1865–1950), missionär och missionslärare från Vänersborg.
Betty i centrum
Denna kväll i Åmål var det Betty Janson som fick stå i centrum. Inte bara av lokalpatriotiska skäl, utan för att hon var en skrivande människa och att det förutom böckerna finns ett omfattande arkivmaterial bevarat kring henne. Den som förvaltar detta litterära arv idag är sångaren och musikförläggaren Tomas Hagenfors från Hallsberg. Betty var nämligen Tomas morfars mormors syster! Tomas morfar var Johan Gustafsson (1889–1967), pastor och missionsföreståndare i Svenska Missionsförbundet. Denne kom att stå sin ”gammelmoster” Betty mycket nära, och det finns ett stort antal brev bevarade från deras brevväxling.
Tomas Hagenfors var musikalisk gäst vid boksläppet tillsammans med sin hustru Ingela. Rune W Dahlén fängslade sina åhörare i Kungsbergskyrkan i Åmål med en berättelse om Betty Jansons liv. Bettys far Hans Jansson dog redan när Betty var sjutton år gammal. Det var en av hennes största sorger. 1868 fick hon anställning som lärare vid ”Slöjdskolan för flickor” i Åmål.
Vid Värmlands Ansgariiförenings möte i Åmåls kyrka i juli 1870 inträffade den centrala händelsen i Bettys liv. Hon blev omvänd. I den pietistiska väckelsen var omvändelsen och avståndstagandet från det gamla livet mycket viktigt, även om Betty var uppvuxen i en kyrklig familj. Upplevelsen liknade hon själv vid ”en klar soluppgång efter en mörk och stormig natt”. Betty anslöt sig snart till missionsföreningen som bildats i Åmål.
Det smärtsamma avskedet
När missionsföreningen i slutet av 1870-talet fick en mer frikyrklig inriktning tog Betty Jansons liv en ny vändning. Skolrådet under ledning av den nye kyrkoherden Carl Gillgren beslutade att Betty skulle avskedas från sin lärartjänst. Hon hade deltagit i väckelsens eget nattvardsfirande. Betty Jansons avsked blev utgångspunkten för en mycket hätsk presskampanj med många inlägg över huvudet på Betty. Här hade Rune W Dahlén som den arkivforskare han är gjort nya arkivfynd på Riksarkivet i Göteborg.
Berättelsen om Betty Janson kom att bli känd. Avskedet kom ändå inte att bli den stora katastrofen som man skulle kunna tro när en ogift kvinna förlorar sin försörjning. Betty Janson flyttade till det hus på Steg i Åmål som ännu kallas för ”Bettys stuga”, alldeles invid missionshuset.
Bettys stuga finns kvar än idag – även om huset flyttats ett tiotal meter. Missionshuset ersattes 1905 av Elimkyrkan och långt senare av Missionskyrkan/Kungsbergskyrkan.
Det är påtagligt, säger Rune, att Betty aldrig kom att uttrycka bitterhet över vad som hänt. Hon kom istället att bli privatlärarinna för flickor, hon startade Åmåls Kristna Qvinnoförening – men hon kom också att bli författarinna – till böcker med häpnadsväckande stora upplagor.
Systerdottersonen Johan Gustafsson skriver att böckerna givits ut i mellan 200 000 och 300 000 exemplar – men Rune W Dahlén anser att detta är alltför lågt räknat.
Betty Janson gav ut sin andra bok ”Elnas skatt” 1898, 62 år gammal. Men sedan kom det mer än en bok om året – och till slut hade det blivit inte mindre än 33 böcker! De flesta böcker gavs ut enbart under författarnamnet ”Betty”. Så heter en gata på villaområdet Eliseberg i Åmål Bettys gata – granngatorna hedrar andra författare från Dalsland som Anders Fryxell och Emelie Flygare-Carlén.
Motiv i författarskapet
Vilka teman går då igen i Betty Jansons böcker? Rune W Dahlén har analyserat hennes författarskap.
– Jag har förstås läst dem alla, säger Rune. Det finns några centrala motiv som återkommer i böckerna. Viktigast är omvändelsen och att tron måste få konsekvenser. Men det finns också ett starkt engagemang för avsidestagna människor, ofta ensamma äldre kvinnor, och i en bok det som då kallades för ”skojare”, alltså romer.
– Det finns ett ljus i hennes författarskap – därför blev jag också förvånad över att det fanns så mycket oro och mörker i breven till systerdottersonen Johan Gustafsson, säger Rune. Men Betty Janson beundrade den 53 år yngre Johan och såg nog honom som bärare av arvet från den älskade fadern Hans Jansson.
Rune W Dahlén har också en personlig anknytning till Betty Janson. Hans farföräldrar var en viktig del av Bettys nätverk i Åmål. Runes farmor Anna Dahlén blev Bettys ”resefru” – Betty hade ofta anledning att resa till Stockholm eller Göteborg, och eftersom Runes farfar var järnvägare och familjen Dahlén hade fria resor på järnvägen så ville Betty ha sällskap.
Ännu i hög ålder var Betty mycket aktiv i Elimkyrkan. Hon gick på bönemöten två gånger i veckan. 1923 besvarades bönerna, och väckelse utbröt. Det resulterade i 112 nya medlemmar i missionsförsamlingen!
Betty hyllades stort på sin nittioårsdag 1926, även i lokalpressen. 1927 var livet slut och Betty begravdes i familjegraven i Svanskog.
Gata och informationsskylt
Som tidigare nämnts har Betty fått ge namn åt en gata i Åmål och för bara några år sedan finns det också en informationsskylt om henne, nära hemmet på Kungsberget. Detta gjordes på
initiativ av Åmålsjournalisten Sten Lindström.
De som kommit till Kungsbergskyrkan denna junikväll dröjde sig kvar och såg en utställning för kvällen, med böcker, originalhandlingar och fotografier. Så blev också bokkommersen tydlig. Några av de som var på plats kan också räknas bland Bettys släktingar.
