Karaktärerna Vivi och Mimmi jobbar på Hönö detektivbyrå och till sin hjälp har de mini-detektiver för att lösa fall. Förutom vanligt hederligt detektivarbete som att leta ledtrådar och använda förstoringsglas använder de sig av Bibeln, i de berättelserna finns nämligen tips som kan användas än idag. Idag är det Roland som behöver hjälp. Han kommer upp på scenen och ser så nedslagen ut eftersom han är tränare för GAIS, vars spelare plötsligt blivit jättedåliga.
– Försöker de göra mål träffar de inte ens kortsidan! utbrister han.
Problemet visar sig vara fotbollsspelarnas fötter. Laget har inte längre någon fotvårdare och spelarna har nu fått så äckliga fötter att Roland nästan kräks när han berättar. Och om bara någon timme ska GAIS spela derby mot Blåvitt. Hur ska det gå?! Detta är ett fall för Hönös detektivbyrå!
Det är femte året som Martina Lardmo och Victoria Wikberg håller i barnmötena. De använder sig bland annat av sång och dans och mycket humor (och hattar, solglasögon och detektivkläder, såklart).
– Vi vill berätta om Jesus för så många barn som möjligt på ett lekfullt sätt. Och vi vill att barnen ska se att det finns många som är som de, som också tror på Jesus. Många är från små församlingar där man kanske inte har så många i sin egen ålder, och här är det barnens tur att ha kul och lovsjunga tillsammans, säger Victoria.
Hon och Martina tycker att det är väldigt roligt att få vara med i år igen.
– Barnen har hajat vårt koncept och det är fantastiskt att se barnen vara med år efter år och dag efter dag i sångerna och rörelserna, och att de också är med och lyssnar på bibelberättelsen, säger Martina.
De medryckande sångerna är bland annat från Köräventyret och Soul Children och är “de bästa av de bästa” som Victoria säger, med mycket rörelser.
– Vi vill att barnen ska vara delaktiga och inte bara sitta passiva i bänkarna. De ska få känna att de får vara med och göra mötet tillsammans med oss. Utan dem hade det inte blivit någonting.
Samlingen är såklart främst för barn, men Victoria och Martina vill att de vuxna också ska trivas.
– Vi försöker göra något för alla. Många har med sig mormor och morfar eller någon annan vuxen. Och vissa föräldrar kanske bara hinner komma på det här mötet, kanske inte får till nattmötet eller kvällsmötet. Då vill vi ju att de också får med sig något. Och många öbor kommer nog bara på detta, säger Victoria.
Familjen Ahlman från Skara är på plats och klappar och dansar. Det är andra året på konferensen för Truls, snart 8 år, Lykke, snart 6 år och Tuvali, 2 år, tillsammans med pappa Albin och mamma Elina.
– Det är roligt att det är teater, jag var här igår också, säger Truls efter mötet.
Han berättar att igår var det en surgubbe som behövde hjälp av detektiverna.
– Han var så sur för han fick så många parkeringsböter eftersom han inte fick stå där. Men sen ringde han parkerings-Lisa, P-Lisa och då behövde han inte betala mer böter.
– Men hon hette bara Lisa, flikar Lykke in.
Pappa Albin och mamma Elina har varit på Hönökonferensen som ungdomar, men tycker att det är kul att vara på plats och upptäcka konferensen från barnens perspektiv.
Varför åker ni hit?
– För att det är kul! ropar Truls.
– Ja, och vi är med i en liten församling i Skara och här kan vi visa barnen att det finns ett större sammanhang, säger Albin.
Han vänder sig till barnen.
– Och nu har ju ni kompisar som ni bara träffar på Hönö, eller hur? Ni har era Hönökompisar.
– Det blir en väldigt kul sommarlovsgrej.
– Och det är också väldigt roligt att sova i taktält! säger Truls.
– Ja, det är liksom ett tält på biltaket, men man ramlar inte ner, säger Lykke.
Hon och Truls är extra nöjda just nu för de har alldeles nyss gjort highfive med alla på scenen, både stora och små detektiver.
Och fallet då? Hur gick det med det? Jo, tack vare Bibeln fick detektiverna idén att GAIS-spelarna skulle ta hand om varandras fötter; fila, ta hand om vårtor och klippa naglar, och det gjorde att de kunde spela bra igen. Roland berättar att de vann matchen med 5-0, att lagen började grilla korv tillsammans och att GAIS:arna i vinnarglädjen tog hand om Blåvitt-spelarnas fötter också. En bra lösning, tycker Truls.
– Ja, jag hade också gjort så.
