Betyder deltagandet att samfundet anser att klimatfrågan är körd? Nej inte alls, menar Lena Bergström, som är evangelist med fokus på klimatnödläge. Hon är initiativtagare till att Equmeniakyrkan ska vara medarrangör och ska själv gå marschen. Hon vill lyfta sorgbegreppet.
– Det är på samma sätt som att man kan drabbas av sorg vid ett sjukdomsbesked innan man vet hur det går. Det här är en svår situation och vi har människor och natur som drabbas svårt redan nu. Sorg är en adekvat reaktion på kris och en del av en läkande process.
Men kan inte just begreppet sorgmarsch ge en bild av att det är kört?
– Jag kan förstå att det kan provocera, men man behöver inte förknippa sorg med hopplöshet. Jesus säger till och med: saliga de som sörjer. Sorg är en allmänmänsklig erfarenhet när någonting är svårt och jag möter så många människor i sorg av den här anledningen. Det här är både ett diakonalt och ett själavårdande initiativ, tänker jag. Jag tänker också att man kan fundera hur provocerande det är med tystnad och apati i den här frågan.
Lena Bergström berättar att hon möter många människor i klimatsorg i samband med klimatmanifestationer, men även i samband med församlingsbesök. Många tycker att det är tungt och svårt just nu.
Det är fjärde året för sorgmarschen och initiativet startades av organisationer och grupper av äldre personer, som Grandparents for future, Gretas Gamlingar och Grandpanthers. De har efter hand bjudit in fler att vara med och i år finns bland annat Naturskyddsföreningen i Stockholms län och Svenska kyrkan Stockholm med. Lena Bergström bjöds in som talare förra året och det är nu andra året som Equmeniakyrkan står med som medarrangörer.
– Vi ser opinionsarbete som en del av vårt arbete. Vi tycker att det är ett fint sätt att stödja klimatrörelsen och också få möjlighet att uttrycka fler känslor kring klimatnödläget.
Det är nu fyra år sedan Equmeniakyrkan utlyste klimatnödläge, och ämnet kommer att lyftas på ett seminarium under kyrkokonferensen. Vad har gjorts, var har vi hamnat och var finns Gud i allt detta? Lena Bergström är med i referensgruppen och med på plats vid seminariet.
– Klimatnödläge var ju ett initiativ från församlingar och beslutet togs på kyrkokonferensen. Själva utlysandet av nödläge var både en del av ett opinionsarbete för att skapa en förståelse för hur allvarlig situationen är och ett beslut att klimatet skulle få en större plats i vårt arbete nationellt. Det vill vi samtala om på seminariet.
Du ska gå sorgmarschen och jobbar med klimatnödläge. Skulle du säga att du är hoppfull angående klimatet?
– På samma sätt som man undrar vad man menar med sorg – vad menar man med att vara hoppfull? Jag tänker att jag bärs av ett kristet hopp som inte nödvändigtvis baserar sig på prognoser och omvärldsanalysen utan på att det alltid är hoppfullt och meningsfullt att gå i den riktning man önskar och det vi hoppas på; det goda. Jag ser fortfarande mycket meningsfullt att göra och det är inte min uppgift att säga när någonting är kört. Jag predikar tro och hopp och kärlek i alla sammanhang jag är.
Målet med sorgmarschen, som äger rum torsdagen 11 september och utgår från Raul Wallenbergs torg, är även att påverka och ställa krav på politiker. Deltagarna kräver att politiker lyssnar på forskarna, lever upp till Parisavtalet, tar beslut som säkrar fred och framtid för barnen samt minskar utsläppen nu. Efter marschen samlas man i år i St:a Clara kyrka. Där blir det tal och musik och Lena Bergström ska vara konferencier. Det är viktigt att inte lämna varandra i sorgsna känslor utan få samlas och hitta livsmod och kraft igen, säger hon.
– Jag ser verkligen fram emot torsdag. Förra året trodde vi att vi skulle bli många, men det spöregnade så en del kanske stoppades av det. Men vi var ändå 200 personer då. I år är det fler arrangörer så vi hoppas på att vi är många.
