Mia (Anna Maria) Forsling, 48 år, diakon
Kommer från:
Värmland, men bor i Ockelbo
Församling att verka i:
40% i Ockelbo Missionsförsamling under 1 år.
Varför diakon?
Jag tror att detta är en längtan som smugit sig på under de senaste 20 åren. Vi har alla möjligheten, och kallelsen, att få vara Jesu händer och fötter oavsett vilken arbetsplats vi befinner oss på. Men jag har också längtat efter att få tala om Jesus i mitt yrke – vilken lyx och nåd!
Vad ser du mest fram emot?
Alla möten! Att få bjuda in människor i gemenskap med andra och med Gud. Artisten Doris sjunger Did you give the world some love today och jag tycker om den strofen. Jag tror vi kommer långt med kärleken, i att få förmedla Guds ord. Jag kanske inte har så mycket att komma med, men det har tack och lov Gud!
Har du någon oro inför tjänsten?
Jag hoppas att jag kan lyssna mer än jag talar. Inom själavården talar man ibland om att själavårdssamtalet är en ”trialog” mellan konfidenten, själavårdaren och Gud. Att man lyssnar in Gud i mötet med den andre, att man räknar med Guds närvaro – oavsett sammanhang – i mötet med medmänniskor. Jag tycker att det är en sådan befrielse att tänka att det inte hänger på mig, jag är inte ensam. Min främsta uppgift är att förbli i honom.
Therése Wissö, 47 år, pastor
Kommer från:
Lerum
Församling att verka i:
Equmeniakyrkan i Lerum
Varför pastor?
Efter drygt 20 år inom socialt arbete och akademi växte en kallelse fram att få arbeta mer direkt i kyrkan. Jag valde mellan diakon och pastor och landade slutligen i pastorsprogrammet.
Vad ser du mest fram emot?
Att få möta människor i alla åldrar och livssituationer och tillsammans samtala om relationer till varandra, till skapelsen och till Gud. Att vara med och forma en modig kyrka, öppen för alla och som speglar Guds gränslösa kärlek.
Har du någon oro inför tjänsten?
Jag känner ingen stark oro, men som så många andra kanske jag oroar mig över att inte räcka till eller att bli missförstådd. Jag tänker att öppenhet och dialog är bästa motmedlet.
Elisabeth Wramhult, 49 år, diakon
Kommer ifrån:
Jönköping
Församling att verka i:
Immanuelskyrkan i Jönköping 20 % ideellt, jobbar även 80 % som barnsjuksköterska.
Varför diakon?
Jag är sjuksköterska i grunden och har jobbat i vården i drygt 25 år. Som sjuksköterska är omsorgen om människor central, men fokus ligger oftast på det fysiska måendet. I och med att den psykiska ohälsan ökar kraftigt bland framförallt barn och unga har en längtan vaknat i mig att få arbeta mer med existentiell ohälsa. Och framförallt att som diakon få prata om en levande Gud som älskar genom allt.
Vad ser du mest fram emot?
Att lita på Guds ledning. Och att jag inte behöver klara det i egen kraft.
Har du någon oro inför tjänsten?
Känner just nu ingen oro. Det vilar i Guds händer.
Patrick Abrahamsson, 29 år, pastor
Kommer från:
Alingsås. Jag och familjen blir Floda-bor nu i september!
Församling att verka i:
Equmeniakyrkan Lerum som pastor inriktning barn, unga & musik
Varför pastor?
För att världen behöver Jesus! Det är roligt att prata om Jesus, det är inspirerande att jobba i församling och det är givande att få arbeta med människor. Pastorsyrket är ett av ganska få sammanhang där man får den stora förmånen att kunna kombinera de tre sakerna!
Vad ser du mest fram emot?
Att få fortsätta vara med och verka för att Jesus och gemenskapen är det centrala i församlingens liv.
Har du någon oro inför tjänsten?
Att inte hinna med och behöva prioritera det viktigaste bland allt det viktiga som församlingen är och gör.
Doreal Williams, 39 år, diakon
Kommer från:
Född i Stuttgart, Tyskland.Församling att verka i: Equmeniakyrkan i Sjövik på 50%
Varför diakon?
Under min uppväxt var jag bland människor som var väldigt olika varandra, olika nationaliteter och olika tro. Min mormor och morfar var missionärer och de var mina förebilder och visade med sina liv hur man verkligen kan vara en tjänare och hjälpa människor. Under åtta år jobbade jag med integrationsarbete i kommunen och såg vikten av att vara till för människor i början av ett nytt liv i ett nytt land, och kom väldigt nära många familjer och individer. När arbetet drogs in upptäckte jag att jag ville jobba som diakon.
Vad ser du mest fram emot?
Att få predika mer, bygga upp relationer och se gospelkörprojektet som jag skapat, utvecklas. Jag har jobbat som professionell sångerska och här ser jag hur Gud kan använda mina gåvor och nå ut med ett budskap om hopp, glädje och kärlek. Det finns många utanför kyrkans värld som vill ha gemenskap, men inte vågar sätta sin fot i en kyrka. Förhoppningsvis kan jag vara länken mellan de som står utanför och vi som är i kyrkan.
Har du någon oro inför tjänsten?
Jag är väldigt ny i min roll som diakon och ständigt orolig över om jag kommer bli en bra diakon. Jag bråkar ofta med mig själv när jag har mina inre monologer.
Ylva Holmgren, 58 år, diakon
Kommer från:
Sorsele
Församling att verka i:
Aktiv i hemförsamlingen St Peterkyrkan i Stockholm, men kommer att börja min första tjänst som diakon i Vårstakyrkan i Grödinge utanför Stockholm.
Varför diakon?
Längtan att bli diakon har funnits ända sedan 18-års ålder och har växt med åren och nu var det rätt tid. Det är aldrig för sent. Har jobbat i vård- och omsorgssvängen mestadels i livet och sett att det finns behov av att kunna finnas till för samtal och framförallt lyssna och vara närvarande. Den möjligheten finns inte alla gånger som vårdpersonal som gör sitt yttersta, men inte räcker till. Jag har också sett ett stort behov av att stötta och hjälpa de som ramlat mellan stolarna i samhället. Vara en medmänniska som står kvar och visar på hopp. För mig känns det viktigt att förmedla Guds kärlek och gemenskap och i situationer när man möter människor fundera över hur Jesus mötte människor.
Vad ser du mest fram emot?
Jag vill ge utrymme för människors egen unika förmåga att utvecklas i sitt liv och sin tro. Det är min längtan att få förmedla den kristna tron på ett sätt som bygger på kommunikation, bemyndigande och är förtroendeingivande. Att tänka mångfald och att ingen individ är lik den andra, och det är så viktigt att ge utrymme för fritt tänkande.
Har du någon oro inför tjänsten?
Visst finns orostankar om jag kommer räcka till för alla eller jämföra mig med andra. Tror det är viktigt att vara sig själv i sin kallelse för vi ska inte vara kopior. Jag har landat i att jag under vägledningsåret kommer få bra handledning av erfarna människor som gått före, så det känns väldigt tryggt.
Fakta/ vägledningsår och ordination:
Vägledningsåret är första året i tjänst som pastor eller diakon. Alla har en särskild utsedd handledare och mentor och får stöd från handläggare på Enheten Ordinerade Medarbetare och Utbildning (EMU) på Equmeniakyrkan. Från och med i år kan den som är klar med sina studier, fått klart från antagningsnämnd och kyrkokonferens ordineras före sitt vägledningsår. I år ordineras alltså både de som gått vägledningsår och de som ska ut i vägledningsår. I kyrkokonferensen kommande helg är det 13 pastorer och 13 diakoner som ordineras. Av dem är det 6 pastorer och 8 diakoner som ska ut i vägledningsår. Förutom dessa 26 personer är det ytterligare en pastor och en diakon som går ut i vägledningsår och ska ordineras nästa år.
