Unga engagerar sig i kyrkan – men söker efter sin plats

En enkät bland drygt 170 unga mellan 14 och 21 år ger en bild av hur nästa generation ser på kyrkan. Engagemanget är tydligt – men många upplever samtidigt att deras plats i församlingen inte alltid är självklar.

Enkäten är genomförd under åren 2023 till 2025 och har delats med
konfirmationsgrupper, unga vuxna, klasser på Sjöviks folkhögskola samt i olika ungdomsgrupper runt om i Sverige. Initiativtagare är Kim Bergman, pastor i Centrumkyrkan Farsta.

Sändaren har läst den sammanställda rapporten utifrån enkäten och bjuder här på en kort sammanfattning i en intressant fråga om unga och kyrkan.

Kim Bergman

De flesta av de svarande är döpta eller konfirmerade och många identifierar sig som kristna. Samtidigt beskriver flera hur de befinner sig i ett slags mellanläge i församlingen. De är inte längre barn, men upplever heller inte alltid att de fullt ut räknas som vuxna i kyrkans gemenskap.

Det märks också i deltagandet. Flera uppger att de går i gudstjänst en eller två gånger i månaden. En del är dessutom engagerade som ledare, musiker eller volontärer. Engagemanget finns alltså – men tar sig olika uttryck.

Röster ur enkäten:

– Jag går till kyrkan mest för gemenskapen. Det är där jag träffar människor som betyder mycket för mig.

– Det är lätt att känna sig lite mitt emellan. Man är inte barn längre, men man är inte riktigt en del av de vuxnas gemenskap heller.

– Jag uppskattar när gudstjänsten känns relevant och inte för lång. Och när det finns tid att prata med folk efteråt.

Gemenskapen i centrum

När unga själva beskriver varför de går till kyrkan återkommer ett ord oftare än något annat: gemenskap. Kyrkan är en plats där man träffar vänner, känner tillhörighet och får vara del av ett sammanhang.

Tron spelar också en viktig roll, förstås. Många beskriver kyrkan som en plats för andlig påfyllning och för att påminnas om sin tro i vardagen.

Samtidigt finns tydliga hinder. Praktiska saker som tidsbrist, trötthet eller långa resvägar nämns ofta. Men lika viktiga är de sociala faktorerna. Att det saknas andra i samma ålder, eller att man inte har någon att gå dit med, kan göra tröskeln till gudstjänstliv och församlingsgemenskapen hög.

Vissa upplever också att gudstjänster ibland är svåra att relatera till. Predikningar kan upplevas långa och formen som något stel. När unga själva beskriver en gudstjänst de gärna går till återkommer några önskemål: relevant undervisning, mycket musik och en mer avslappnad atmosfär.

Den ideala gudstjänsten beskrivs ofta som ungefär en timme lång, med en predikan på 10–20 minuter, gott om musik och möjlighet till bön. Och gärna gemenskap efteråt – ofta i form av något så enkelt som fika.

Ansvar – men inte alltid inflytande

Samtidigt återkommer i många svar en reflektion om ansvar och inflytande. Flera unga beskriver att de ofta får uppgifter i kyrkan – som ledare, musiker eller medhjälpare – men att möjligheten att påverka verksamheten inte alltid upplevs lika självklar.

Enkäten ger inga färdiga svar på varför det ser ut så. Däremot pekar den mot en fråga som många församlingar redan brottas med: hur ska unga människor gå från att vara deltagare i barn- och ungdomsverksamhet till att hitta en självklar plats i den bredare församlingsgemenskapen?

image_pdfLadda ner som PDF
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund är chefredaktör på Sändaren samt författare till en handfull böcker. Han har en bakgrund som journalist på tidningen Dagen, pastor i pingströrelsen samt nationell ledare för Alpha Sverige.

Läs mer

”Det avgörande börjar när barnet lämnar fängelset”

När allt yngre barn döms för grova våldsbrott förbereder sig Kriminalvården för att ta emot 14-åringar bakom låsta dörrar. Men under ett seminarium i Almedalen handlade den kanske viktigaste frågan inte om murarna – utan om vilka vuxna som finns kvar när barnen en dag ska tillbaka ut i samhället.

När siffrorna pekar nedåt – var finns då hoppet?

Frikyrkoundersökningen 2026 ger få skäl till optimism. Men kanske påminner den också om en avgörande sanning: att kyrkans framtid ytterst inte vilar i våra händer.

André Jakobsson: ”Sverige är för viktigt för att vi ska sitta i våra egna bubblor”

Kyrkan behöver bli bättre på att leva med olikheter, söka enhet och fråga vad som är bäst för Guds rike. Det menar André Jakobsson, som ser just där framtidens största utmaning – och möjlighet.

Från bön till handling – följeslagare lyftes fram som kyrkornas svar

Hur långt räcker förbön när människor lever mitt i krig och ockupation? Den frågan kom att prägla ett seminarium om Israel och Palestina i Almedalen. Samtalet kretsade inte bara kring utvecklingen i regionen, utan också kring vilka konkreta verktyg kyrkor redan har – och vilket ansvar de har att använda dem.