Almedalsveckan är över, men det hölls intressanta seminarier som vi på Sändaren inte hann spegla medan den pågick. Några stycken ger vi därför plats för under veckan, först ut ett seminarium med rubriken Upp till försvar för demokratin – tid för motstånd och organisering.
Platsen för samtalet – Vårdklockans kyrka – blev en symbol i sig. Moderatorn Anna Lindman inledde med att påminna om varför kyrkans vårdklockor en gång ringde. När fara hotade slog man inte de vanliga kyrkklockorna, utan alla klockor samtidigt för att varna människor.
– Klockorna ringer inte i dag, men de kanske borde.
”Vi vet hur demokratier avvecklas”
Professor Åsa Wikforss menade att världen befinner sig i en tredje global våg av demokratiskt tillbakagång.
– Demokratin är på stark tillbakagång globalt. Vi vet ungefär hur det här går till. Folkvalda ledare monterar ner demokratin inifrån steg för steg.
Hon betonade att utvecklingen inte längre är något speciellt okänt fenomen.
– Vi vet vad varningstecknen är, vi vet vad man bör vara uppmärksam på. Ändå sker det i land efter land.
Enligt Åsa Wikforss handlar ett första motstånd därför om kunskap.
– Om det är en sak man ska göra när man ringer klockan är det att förmedla kunskapen om vad som faktiskt håller på att hända.
Normalisering oroar
EU-parlamentarikern Isabella Lövin beskrev hur hon ser utvecklingen från insidan av Europaparlamentet. Hon berättade att omkring en fjärdedel av ledamöterna tillhör högerextrema grupper och att ytterligare en stor grupp traditionella konservativa partier allt oftare samarbetar med dem.
– Det som skrämmer mig är normaliseringen av de här åsikterna.
Hon återgav en omröstning om återvändandepolitik häromveckan där delar av högern reste sig upp och skanderade ”Send them back”.
– Det blev en väldigt otäck stämning i parlamentet. Där föll masken av.
Isabella Lövin menade att utvecklingen visar hur viktigt det är att använda de demokratiska verktyg som fortfarande finns.
– Vi som har privilegiet att leva i demokratier måste faktiskt kämpa för dem.
”Vi behöver bli omskakade”
Journalisten och tidigare TV4-vd:n Jan Scherman menade att faran länge har varit känd, men att alltför få velat ta den på allvar.
– Vi behöver bli omskakade. Vi behöver alla inse faran.
Han varnade samtidigt för att demokratins försvarare inte får isolera sig från människor med helt andra uppfattningar. Under sina många möten runt om i landet har han medvetet sökt samtal även med personer från ytterhögern.
– Om vi fortsätter att bara umgås med varandra växer offerkoftan, myterna och konspirationsteorierna. Vi måste också våga ta det där mötet.
Samtidigt betonade Åsa Wikforss att sådana möten kräver stor kunskap och noggranna förberedelser.
– Ger man en stor plattform åt extrema röster utan att kunna bemöta dem riskerar man bara att sprida deras idéer.
Civilsamhället pekas ut som måltavla
Demokratiforskaren Erik Amnå pekade på flera svenska förändringar som enligt honom försvagat demokratins motståndskraft. Han lyfte de politiska partiernas vikande medlemsantal, ett svagare civilsamhälle och en utveckling där folkbildning och föreningsliv fått allt svårare villkor.
– Vi har sett det här komma, men ändå har väldigt få motåtgärder vidtagits.
Han menade att utvecklingen inte är någon tillfällighet, utan resultatet av en medveten politik där folkrörelser och civilsamhälle i allt högre grad har styrts och kontrollerats.
– Näpsningen av civilsamhället är ett oerhört berått mord på en vital del av demokratin.
Även Jan Scherman pekade på utvecklingen kring bibliotek, Folkets Hus och public service som delar av samma mönster.
”Det finns en auktoritär handbok”
För Åsa Wikforss är utvecklingen varken oväntad eller slumpmässig. Tvärtom menade hon att samma mönster återkommer i land efter land där demokratin försvagas.
– Det finns en auktoritär handbok: Man ger sig på civilsamhället, myndigheterna och forskarna. Det är precis samma i land efter land.
Hon menade att kunskapen om hur demokratier stegvis monteras ned redan finns, men att alltför många fortfarande tror att just det egna landet ska vara ett undantag.
Panelen återkom också flera gånger till hur misstron mot forskning, medier och andra samhällsinstitutioner växer. Samtidigt pekades de stora sociala medieplattformarna ut som en drivkraft bakom polariseringen. Jan Scherman menade att deras affärsmodeller bygger på att förstärka konflikt och splittring, medan Åsa Wikforss beskrev ett offentligt samtal där lögner, hot och hat gör att både journalister och forskare allt oftare tystnar eller censurerar sig själva.
Hot mot det offentliga samtalet
Hon beskrev även det offentliga samtalet som ett av de tydligaste varningstecknen på att en demokrati håller på att försvagas.
– När den deliberativa demokratin, alltså diskussionsdemokratin, inte fungerar, då ringer verkligen klockan.
Attacker mot universitet och forskning är en del av samma utveckling, menade hon.
– Det finns en väldigt utbredd självcensur bland journalister och forskare i Sverige i dag.
”Demokratin är som en cykel”
När panelen mot slutet av seminariet riktade blicken framåt återkom flera av deltagarna till samma slutsats: demokratin kan bara överleva om människor själva deltar i den.
– Demokratin är som en cykel. Om ingen trampar så faller den omkull, sa Isabella Lövin.
Erik Amnå efterlyste ett omfattande bildningsprojekt kring demokrati och medborgarskap. Han uppmanade också människor att välja ut någon institution – en myndighet, ett regelverk eller en demokratisk funktion – som de aktivt följer och är beredda att försvara.
Åsa Wikforss lyfte samtidigt fram satsningar på medborgarkunskap i skolan och fler medborgarpaneler som sätt att öka både kunskap och delaktighet.
Lokalt engagemang inger hopp
Trots den dystra analysen avslutades seminariet i en mer hoppfull ton.
Jan Scherman berättade om lokala initiativ han mött under sina resor genom landet – nya föreningar, bibliotek och mötesplatser som vuxit fram därför att människor själva valt att organisera sig. Han hänvisade även till Novus mätningar som visar att samtidigt som förtroendet för de politiska partierna sjunker så ökar viljan att engagera sig för demokratin, framförallt lokalt.
Att demokratin inte enbart räddas genom politiska beslut uppifrån utan även behöver försvaras underifrån – av människor som väljer att engagera sig i partier, föreningar, folkbildning och andra delar av civilsamhället – blev seminariets slutsats.
Moderatorn Anna Lindmans rundade av med en uppfodrande uppmaning till publiken:
– Vi hörde det här nu. Vi är tillsammans vittnen. Nu går vi ut härifrån och glömmer inte vad som har sagts.
Medverkande:
Anna Lindman – journalist, författare, programledare
Åsa Wikforss – professor i teoretisk filosofi, Stockholms universitet
Erik Amnå – professor emeritus i statskunskap, demokratiforskare
Jan Scherman – författare, filmmakare, debattör, tidigare vd TV4
Isabella Lövin – EU-parlamentariker, Miljöpartiet
Arrangörer: Kristna Fredsrörelsen, Equmeniakyrkan, Studieförbundet Bilda
