Det är starka vindar på Hönökonferensen. Gårdagens värme är som bortblåst och shortsen och solkrämen får ligga och vila. Men överallt möter jag soliga konferensare och glassen i Missionskyrkan verkar gå åt ändå. Folk trivs. Dagens uppdrag, iförd långbyxor, är att ta reda på vad det är som gör att besökarna trivs så bra och att så många återvänder till konferensen år efter år.
Jag möter Lydia Eklind utanför Missionskyrkan. Hon är fyra år och kommer från Kungsbacka. Hon berättar att hon var på barnmöte idag.
– Det var kul. Det var en pappa som hette Berra som var på scenen. Och så dansade vi lite, säger hon.
Lydia har varit på Hönö “massa gånger” och igår badade hon. Hon berättar också, lite oväntat, att hon och kusinen ”hade seminarium”. Det vill man ju veta mer om!
– Vi låtsades att vi bodde på seminariet och ibland gick vi och badade. Och man skulle ha sin handduk och något att äta, förklarar Lydia.
Storebror Gustav på 7 år tar sig fram på ön på sin kickbike. Han trivs också på konferensen och barnmötena. Lydia inflikar att Gustav har en väldigt bra kusin och jag får höra om fler släktingar som Gustav (och hon själv, antar jag) har. Gustav håller med om att kusinen Alfred är bra.
– Men han är inte här än. Han kommer imorgon.
Vad ser du fram emot under veckan?
– Jag vill till stranden och fånga krabbor, men det brukar bli mer räkor.
Något för hela familjen
Mamma Sara uppskattar att konferensen rymmer hela familjen.
– Ja, det är det bästa med Hönökonferensen – att det finns något för alla åldrar. Barnen älskar barnmötena och jag uppskattar kvällsmötena och bibelstudierna. Bibelstudierna brukar verkligen vara en höjdpunkt under konferensen.
– Mamma tycker att det är kul på barnmötena också, säger Lydia.
– Ja absolut, barnmötena är en höjdpunkt, säger Sara och skrattar.
Familjen har varit här många gånger och Sara minns konferensen från sin egen barndom och tonårstid.
– Den största skillnaden är att tälten är borta. Det är jätteroligt att konferensen har utvecklats och moderniserats. Så fint arbete!
Bibelstudier, hav och nya vänner
Jag går in i Missionskyrkans lunchservering och ljudnivån är hög och volontärerna många. Havets wallenbergare med örtsås, potatismos, lingon och gröna ärtor står på menyn och många har valt att ta sin lunch här. I ett bås sitter två par som precis ätit upp. ”Supergott” är betyget. Lise-Lotte och Kjell Strandberg från Åsarp har återkommit till konferensen i ungefär 15 år.
– Jag tycker om Hönö. Att få cykla runt och se öarna som är så vackra och gå på möten med bra körsång och predikan. Känslan här är väldigt fin, säger Lise-Lotte.
Kjell håller med.
– Det är en skön vecka att kunna kombinera havsbad och friluftsliv med det andliga livet med möten och bibelstudier. Dessutom lär man känna nya människor.
– Ja, alla är öppna. Det är väldigt lätt att börja prata med den man hamnar bredvid på ett möte, om man vill det, säger Lise-Lotte.
De bor i husvagn och har varit med om både bra och dåligt väder under åren. Är det för hemskt kan man ju alltid åka hem, säger Kjell.
Vad betyder den här veckan för dig?
– Det är en skön boost i det andliga livet. Att få lyssna till ett gott budskap och god musik. Det gör att jag längtar tillbaka. Jag njuter av mötena, Guds närhet och havet, säger Kjell.
Mittemot vid bordet sitter Sven-Åke och Maj Larsson. Det var genom Lise-Lotte och Kjell de började åka till konferensen för några år sedan. Sven-Åke säger att bara det faktum att de får lämna inlandet och komma till kusten är värt resan.
– Att det samtidigt råkar pågå en fantastisk konferens är en bonus, säger han.
Paret var på en annan konferens i sommar och Sven-Åke upplever att musiken och sången tilltalar honom mer här på Hönö.
– Man får väl motvilligt erkänna att man har blivit lite äldre. Där var musiken i en betydligt modernare tappning och mycket lovsång, vilket jag egentligen älskar, men det var många sånger jag inte kände till. Här på Hönö är det också mycket nytt, men stilen med sångkör – jag känner mig mer hemma här. Jag får komma tillbaka till musiken från min uppväxt, säger Sven-Åke och tillägger:
– Och det är fantastiskt hög nivå på både sångare och musiker här!
– Ja, det är ju som att gå på konsert. Och jag gillar att de blandar gospel och psalmer, säger Maj.
Innan lunch deltog paren i 24/7-bönen i Missionskyrkans gudstjänstsal. Där fick alla en bönelapp i handen som lämnats in av någon annan tidigare under konferensen. Sedan fick de be tyst för det som stod nedskrivet.
– Det var en ljuvlig samling med tillbedjan, lovsång och bön, säger Sven-Åke.
Samlingen fick dem att känna sig delaktiga på ett särskilt sätt.
– Annars handlar veckan mycket om att bara ta emot och njuta. Man blir nästan lite bortskämd. Hemma i församlingen är vi ju ofta engagerade på ett eller annat sätt i allt det praktiska, säger Lise-Lotte.
Tacksamheten till Hönö Missionskyrka är stor och de vill bidra. Därför nappade de när konferensledningen i söndags efterfrågade fler volontärer. På fredag är det dags att kavla upp ärmarna och fixa räkmackor.
– Församlingen lägger ner ett otroligt arbete och servar oss. Det är helt otroligt. Det här är en väldigt liten uppoffring tillbaka, säger Lise-Lotte.
– Sedan känns det kul att vara med och se hur det går till, och kanske lära känna nya människor på det viset. Det ska bli spännande, till och med, säger Kjell.
Förtält i stället för Nimbus
Jag fortsätter min vandring och håller med Lise-Lotte om att många människor är så öppna. Folk frågar om de får slå sig ner vid mitt bord, börjar prata i toakön, berättar om sina liv, frågar om mig och introducerar sina vänner. Till sist får jag gå undan och vila mina sociala muskler i ett mörkt rum en stund. När jag kommer ut igen har kvällen tagit över området. Efter kvällsmötet får jag syn på ett gäng som påminner mig om mitt 17 år yngre jag. Är de på Hönö av samma anledningar som jag en gång var? Hänger man fortfarande på Nimbus långt in på nätterna? Jag bestämmer mig för att fråga.
Tova Janelid är 20 år och kommer från Långared. Hon har åkt till Hönö sedan hon blev tonåring och det finns många anledningar till det.
– Många kompisar från kyrkan åker hit. Och det är gött med mötena med bra lovsång och bra talare. Sen allt natthäng efteråt i ett förtält – det brukar vara trevligt.
Vad händer i ett förtält?
– Man sitter och pratar med kompisarna fram till klockan tre, typ.
Nimbus då?
– Jag har inte hängt där så mycket, bara någon enstaka gång. Det har alltid varit fullt så vi har vänt och åkt till ett förtält istället.
Jag undrar, som den mamma jag är, hur de får ihop sin sömn när de lägger sig så sent. Svaret är att de går upp runt klockan 12.
– Men i år är jag bara här över dagen. Det hade varit kul att vara här längre. Det är så mycket folk och liv och så många likasinnade på samma plats, säger Tova.
Kompisen Alinde Utbult är uppvuxen på Öckerö och bor kvar. Hon var alltid på barnmöten som liten och har också hjälpt till som ledare när hon blev äldre. Vad tycker då hon om att det kommer en hel konferens till hennes hemmaplan?
– Det är väldigt kul och häftigt att det är så stort, att Hönö är en av de stora konferenserna. Jag fattade inte det när jag var liten och blev förvånad när kompisar från andra ställen visste vad Hönökonferensen var, säger hon.
Alinde är med i Filadelfiakyrkan på Öckerö och känner många av volontärerna.
– Många tar ledigt och lägger ner så mycket arbete. Det är verkligen fint att se hur dedikerade de är!
Mer än bara ett program
Hönö missionsförsamlings engagemang verkar vara något alla jag pratar med lyfter. Det är svårt att ta in att en enda lokal församling lyckas skapa detta. Mötena, musiken, programmet är klart uppskattat. Liksom havet och naturen. Viktiga ingredienser för att det ska bli just en Hönökonferens nu när tälten inte är med oss längre.
Jag säger hejdå till Alinde och Tova och deras pojkvänner och går och lägger mig medan deras kväll bara börjat. Man får väl, som Sven-Åke sa, erkänna att man blivit lite äldre. Det känns rimligare att gå på barnmöten och bibelstudier liksom Sara. Och kanske att Lydia och hennes kusin ska ha seminarium igen? Kanske Gustav hittat någon krabba eller är det bara räkor igen? Jag får väl cykla till stranden och kika. Kanske kan jag ta med en räkmacka signerad Åsarps-gänget?
