Hönökonferensen är igång och utanför Hönö Missionskyrka står Cornelia Forsberg med en kaffe. Hon ska egentligen till det hyrda Attefallshuset och vila, men Sändaren lyckas haffa henne i farten. Det är tredje gången hon besöker konferensen, men cirka 13 år sedan sist. Då åkte Cornelia med ett stort kompisgäng och minnena präglas av mycket folk och mycket lovsång. I år är Cornelia Forsberg här som talare på ungdomsmötena, också kallade nattmötena.
– Det är ett stort förtroende, ett hedersuppdrag att få vara med, och fantastiskt att få vara medverkande inte bara för en kväll. Vi får under en hel vecka lyssna in vad Gud gör och följa människor i deras resa med Gud, säger hon.
Cornelia Forsberg är uppvuxen i ett pingstsammanhang i småländska Gnosjö. Hon har alltid trott på Gud och minns tydligt när hon på ett läger i 8-9 årsåldern fick en första erfarenhet av Jesu kärlek. Det var stort. Tio år senare flyttade hon till Göteborg för att gå en bibelskola och därefter jobbade hon som ungdomspastor i Smyrna Frihamnskyrkan under ett antal år.
Började inse Guds närhet och storhet
Men hon kände en djup hunger efter mer av Gud, mer av det liv som Bibeln talade om. Cornelia började be tillsammans med vännen Sanna Välipakka och i sökandet efter Gud fick hon erfara, som hon själv säger, “hur djup Guds kärlek är”.
– Det var en faderskärlek som påverkade allt – den gick rakt in i hjärtat. Jag började inse Guds närhet och storhet, började förvänta mig Guds ledning i små och stora beslut och förväntar man sig att Gud talar blir livet fullt av det övernaturliga. Från den stunden var jag inte densamma längre.
Cornelia insåg då att hon tidigare levt mycket på prestation. Känt att hon behövde prestera för att förtjäna Guds kärlek. Plötsligt förstod hon att kärleken redan fanns, fullt ut.
– Mina axlar släpptes ner och jag insåg att jag kan gå på vatten för att min far, Gud, som är en god far, har min rygg och jag kan vara trygg. Och skulle jag misslyckas är Han där och plockar mig upp. Det gav mig en frid, ett lugn och jag kunde tro Gud om mycket, säger hon där vi sitter ner i Missionskyrkans cafédel.
”Öppna varje dörr”
Cornelia sa upp sig från sin tjänst i Frihamnskyrkan utan att riktigt veta vad hon skulle göra, men var uppfylld av att Gud skulle visa vägen och att hon var kallad att möta människor. Cornelia berättar att hon satt på en stol hemma och sa: ”Gud, om det här är Du, så måste Du öppna varje dörr för vi har ingenting att gå på.” Då började dörr efter dörr öppna sig. Resultatet är Hope for this nation.
Det är nu tio år sedan Cornelia, maken Alexander och vännen Sanna startade den allkristna organisationen. De hade inga sparade pengar eller inbjudningar från församlingar, men det har löst sig bra ändå.
– Vi är en grupp människor i olika åldrar, från olika lokala sammanhang och samfund som reser runt i Sverige och möter församlingar till tillbedjan, lovsång, undervisning och betjäning i förbön. Vi är också ute en del i evangelisation och möter människor som inte känner Jesus.
Längtar efter ett uppvaknande
Det hoppas hon få göra även här på Hönökonferensen. Cornelia är ansvarig för ungdomsmötena tillsammans med Eric Andersson som till vardags är pastor i församlingen Ark cph i Köpenhamn. De predikar varannan kväll och Cornelia gjorde sin första i lördags. Hon berättar att det känns fint att vara igång. Hon säger också att hon inte försöker vara ungdomlig som den 35-åring hon är, och skrattar. Sen berättar hon om sin längtan.
– Djupt i mitt hjärta längtar jag efter någon form av uppvaknande, att Gud väcker oss som redan tror. Ett uppvaknande att det vi tror på är högst verkligt och påverkar allt i våra liv. Att tron blir mer än en hobby vid sidan av.
