Carl-Olov Hultby har ägnat större delen av sitt liv åt att resa som evangelist. Sedan mitten av 1970-talet har han predikat i olika delar av den svenska kristenheten, från Missionskyrkan och Pingströrelsen till Frälsningsarmén och andra samfund och rörelser.
När han i podden På jakt efter framtidens kyrka får frågan vad som är viktigast för kyrkan framåt kommer svaret snabbt.
– Att den får fortsätta vara en Jesusrörelse. Det var så det började, och i det namnet utlöstes kraft bland de första kristna. Det var i det namnet de förkunnade och verkade. Jag hoppas att kyrkan inte tappar sitt fokus utan får fortsätta vara en Jesusrörelse. Det är det viktigaste.
För Hultby handlar det inte om att förenkla den kristna tron till ett enda slagord. Tvärtom menar han att det finns ett djup i Jesus som ingen människa blir färdig med.
– Det kan låta lite enfaldigt att säga: Bara du pratar om Jesus. Men honom kan du faktiskt fundera över och meditera över ett helt liv utan att bli färdig. Där finns sådana djup. Den som tycker att det blir platt att bara säga Jesus, Jesus – där har du djupen, påstår jag. Jag är långt ifrån färdig med Jesus, fast jag har hållit på i så många år.
Längtar efter det som gick förlorat
Under många år var Hultby en del av en frikyrklig tradition där evangelister kunde stanna flera veckor på samma ort. Kväll efter kväll samlades människor till väckelsemöten, och ibland förändrades något efter hand.
Den mötesformen har nästan försvunnit. Hultby medger att han kan sakna den, även om han inte vet hur mycket som handlar om nostalgi.
– Jag vet att det hände så mycket gott. Vi kunde börja en onsdagskväll och känna oss för lite. Andra veckan blev det kanske hårdare, men vi fortsatte och folket var med. Och så kunde det under tredje veckan komma ett genombrott. Människor började ta emot Jesus, och andra saker hände också. Människor kom in i andliga processer.
Han minns hur fler människor ibland kom ju längre mötesserierna pågick och hur hela församlingar och delar av samhällen kunde påverkas.
– När ett skeende tog tag i en församling, i flera församlingar eller i grupper av människor, då var det en oslagbar upplevelse. Om jag får drömma skulle jag drömma om att det fungerade även i vår tid. Men vi lever i en annan tid nu.
Ändå är Hultby inte särskilt bekymrad över vilka former framtidens kyrka kommer att hitta. För honom är innehållet viktigare.
– Det kvittar fullständigt vilka former det tar. Bara människor med kärlek till Jesus och till människorna berättar om honom så att andra längtande människor får tag i tron på honom. Då får de göra precis hur de vill. Om jag vaknade om hundra år skulle jag kanske inte förstå någonting av hur kyrkan fungerade – förrän de började prata om Jesus. Då skulle jag känna mig hemma.
Vill se en kyrka som vågar vara annorlunda
Om Hultby har en mardröm för framtidens kyrka är det att den ska tappa självförtroendet och försöka bli en kopia av det omgivande samhället.
– Jag drömmer om att församlingen ska våga vara annorlunda. Ha lite stake. Vi har något annat och behöver inte skämmas för det. Vi har världens ärende och behöver inte vara som alla andra. Ska vi hänga med på allt som händer går vi vilse.
Sin bild av framtidens kyrka hämtar han bland annat från Första Petrusbrevet. Där ser han en konkret modell för en församling som lever i en orolig tid: en gemenskap som ber, älskar, visar gästfrihet och betjänar varandra.
– Tänk en bedjande gemenskap som främst tar emot signalerna från Gud mer än från nyheterna. Som älskar varandra så att det blir ett beskydd. Som har öppna hem för varandra och för andra, och som betjänar varandra. Det skulle väl passa perfekt precis nu.
Det är just det konkreta som tilltalar honom. Framtidens kyrka byggs inte bara genom stora visioner utan genom människor som ber, öppnar sina hem och tar hand om varandra.
– När man tar i de här verserna som Petrus skrev är det inte orealistiskt. Det är inom räckhåll.
Jesus är starkare än musiksmak
En annan dröm handlar om kyrkans splittring. Hultby önskar se mindre polarisering och starkare gemenskap över politiska gränser och mellan generationer.
– Jag drömmer om att polariseringen skulle ryka all världens väg och att vi fick bli ett. Jag mår så dåligt av den polarisering som finns nu. Politiken äter sig in och skiljer oss från varandra, medan Bibeln säger något annat. Vi skulle behöva tränga ihop oss kring Jesus i stället, med våra olikheter.
Själv växte han upp i församlingar där barn, ungdomar, vuxna och äldre deltog i samma möten. De erfarenheterna har satt djupa spår.
– Jag skulle unna framtidens församling att få vara med om det undret, att vi kan vara tillsammans. Vi betonar så mycket att vi gillar olika musik, men jag påstår att Jesus är starkare än musiksmak. Jag tackar Gud för att jag fick vara tillsammans med de äldre när jag var ung, och jag tycker det är fantastiskt att få vara tillsammans med unga nu när jag är gammal.
Och efter mer än ett halvt sekel som evangelist återkommer Hultby till samma övertygelse: kyrkans framtid avgörs inte av att människor anstränger sig hårdare.
– Jag drömmer om att det typiska för en kristen församling inte ska vara en massa krav. Det verkliga arbetet utför den helige Ande. Vi får vara med och utföra vår tjänst, men inte med tunga krav där allt beror på oss. Vi betjänar i den helige Andes kraft. Det är också en dröm. Mer av det.
Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Carl-Olov Hultby. AI har fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Carl-Olov Hultby tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.
