När Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar tvingades lämna återbud föll uppdraget i stället på partiets gruppledare i riksdagen, Samuel Gonzalez Westling.
För honom innebar kvällen en hemkomst till barndomens samhälle. Tidigare under dagen hade han promenerat genom Vårgårda, passerat sitt gamla hus och sina tidigare skolor.
– Platsen där man växer upp formar en. Jag träffade min första kärlek här och har vänner för livet härifrån. Men det är också platsen där jag blev mobbad i skolan och där jag förlorade min första kärlek. Allting finns i det och är med och formar en i livet.
Han berättade också om sin egen väg in i politiken. Efter att ha hoppat av gymnasiet under en depression utbildade han sig på folkhögskola, arbetade som brevbärare och engagerade sig fackligt innan han valdes in i riksdagen. Erfarenheterna av att själv känna sig utanför blev en drivkraft.
– När man själv har fått känna att man inte passar in och sedan kommer ur det känns det otroligt viktigt att se till att ingen annan någonsin ska hamna i den situationen igen, sa han.
När Jenny Dobers bad honom föreställa sig ett Sverige där Vänsterpartiet fått styra under flera mandatperioder återkom Gonzalez Westling till behovet av att människor åter ska kunna lita på samhället.
– Undersköterskan ska få råd med mer än mat och hyra, man ska få mer tid med sina barn. Och vi ska inte längre ställa människa mot människa, utan vara en del av en stor gemenskap.
Han återkom flera gånger till att politiken enligt honom ytterst handlar om att människor ska känna att samhället finns där när livet blir svårt – ekonomiskt, socialt och mänskligt.
Som de första konkreta reformerna nämnde han att avskaffa karensavdraget och stoppa de så kallade tonårsutvisningarna.
– De barnen och ungdomarna som har skickats ut ska hem nu med en gång.
Tillit byggs genom välfärd – och genom människor
När Niklas Piensoho gick vidare till frågor om gängkriminaliteten kopplade Gonzalez Westling utvecklingen till ett samhälle där människor gradvis tappat tron på att någon finns där när de behöver hjälp.
– Under lång tid har vi skurit ner den offentliga samhällsservicen. Samtidigt har man dragit ner stödet till civilsamhället. Då finns det ingen tilltro kvar till att samhället finns där. Om man tappar tilltron till samhället blir man också mer benägen att förstöra i samhället.
Han betonade samtidigt att brottsligheten måste mötas med fler poliser, snabbare utredningar och kännbara straff, men också med större resurser till socialtjänst, skola och ideella organisationer som arbetar förebyggande.
Gonzalez Westling försvarade även att Vänsterpartiet röstat nej till flera av regeringens kriminalpolitiska förslag. Varje lagändring måste, menade han, vägas mot bland annat den personliga integriteten, samtidigt som han framhöll att partiet stött skärpta straff för bland annat gängkriminalitet och sexuellt våld.
Här återkom han flera gånger till civilsamhällets betydelse. Han kritiserade neddragningarna på studieförbund och folkhögskolor och menade att de folkrörelser som varit med och byggt Sverige fortfarande har en avgörande roll.
– Det var tre rörelser som byggde Sverige: arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen. De gjorde det tillsammans för att de ville att det skulle bli bättre för alla, då kan vi inte dra in stödet till de rörelser som fortfarande kan göra väldigt stor nytta.
På en fråga om kyrkans roll lyfte han fram kyrkorna som ett konkret exempel och berättade om människor i sin närhet som tagit sig ur ett svårt narkotikamissbruk efter att ha funnit en tro.
– Det spelar ingen roll hur man gör för att bli fri från något så destruktivt. Där har kyrkan en otroligt viktig plats.
Piensoho gick sedan vidare till det allt hårdare samtalsklimatet. Då blev samtalet också personligt. Gonzalez Westling berättade om kommentarer och hot, men särskilt om ett tillfälle då en person som visste var han bodde ringde och hotade honom.
– Då blev jag riktigt rädd. Inte bara för min egen skull, utan framför allt för mina barns. Sedan dess lägger jag inte längre ut bilder på dem i sociala medier, trots att de är det viktigaste jag har.
Samtidigt varnade han för att misstänkliggöra politiska motståndare.
– Alla som engagerar sig politiskt gör det för att de vill att samhället ska bli bättre. Sedan kanske jag tycker att deras förslag är dåliga, men de tror att det är det bästa man kan göra.
När han fick uppgiften att ge en komplimang till Kristdemokraternas Ebba Busch lyfte han fram hennes öppenhet med den kristna tron. Han berömde också partiets långvariga engagemang för biståndsfrågor.
Klimatet och ansvaret för andra
När Jenny Dobers senare styrde samtalet mot klimatfrågan blev det tydligt att också den frågan för Gonzalez Westling handlade om tillit och ansvar. Han tog sin utgångspunkt i den översvämning som drabbade hans eget hus i Hofors.
– Det har man ju konstaterat att det var klimatförändringarna som orsakade den typen av översvämning.
För Vänsterpartiet, sade han, måste klimatfrågan genomsyra all politik. Samtidigt betonade han att omställningen behöver vara möjlig också för den som kämpar med sin privatekonomi.
– Sitter man vid köksbordet och funderar på om pengarna ska räcka till mat och hyra är det svårt att samtidigt fokusera på klimatet. Då måste samhället göra det lättare att göra rätt.
Han lyfte behovet av satsningar på järnväg och elnät, men också av att hjälpa människor utanför storstäderna att ställa om till mer hållbara transporter. Inför publiken i jordbruksbygden Vårgårda argumenterade han dessutom för att bönderna behöver få en större del av intäkterna från livsmedelskedjan för att kunna investera i omställningen.
Även i biståndsfrågan återkom han till tanken om ansvar. Vänsterpartiet vill, sade han, successivt återgå till enprocentsmålet och ser inte att bistånd ska användas för att främja svenska export- eller migrationspolitiska intressen. Målsättningen är, sade han, att nå dit innan mandatperiodens slut om Vänsterpartiet ingår i en regering.
– Det måste i första hand handla om människorna som lever där och behöver stödet. Inte om oss.
Kyrkor och andra ideella organisationer har enligt honom en viktig roll också i det internationella arbetet, eftersom de bygger på ett engagemang som inte går att skapa enbart genom offentliga uppdrag.
Religionsfriheten betyder mycket – trots att han inte själv tror
Niklas Piensoho gick sedan vidare med frågor om Gonzalez Westlings egen relation till kyrkan och den kristna tron. Han berättade att han läst Bibeln, först för att hitta motsägelser men sedan upptäckt att många av dess värderingar ligger nära hans egna.
– Det finns väldigt fina saker i Bibeln som stämmer väl överens med vad jag själv tycker innerst inne. Även om jag inte blev övertygad troende.
Han beskrev religionsfriheten som en grundläggande princip och berättade att han bär symboler från fem världsreligioner tatuerade på kroppen. Samtidigt underströk han att religionsfriheten också innebär att ingen människa ska kontrolleras eller begränsas på grund av sin tro.
– Människor måste få ha sin tro så länge den inte skadar någon annan, men börjar man kontrollera andra människor utifrån sin tro har man passerat en gräns.
För att minska motsättningarna mellan olika grupper efterlyste han mer folkbildning och större kunskap om varandras religioner och livsåskådningar.
– Det största hotet mot minoriteter är okunskapen. När människor lär känna varandra ökar också förståelsen.
Mot slutet av kvällen fick Gonzalez Westling frågor om den växande uppgivenheten bland unga vuxna. Då berättade han öppet att han själv varit deprimerad och därför hoppat av skolan.
– Det viktiga är att människor får hopp om att det faktiskt går att må bättre igen och att hitta sammanhang där man kan växa.
Som avslutning bad Jenny Dobers honom reflektera över orden helhet och tillit, två av WHO:s faktorer för existentiell hälsa.
– Jag känner en otrolig tillit till mänskligheten. Just nu kan det kännas som att världen är på väg åt helt fel håll, men det är inte första gången mänskligheten har befunnit sig där. Vi har tagit oss igenom det flera gånger tidigare och jag tror att människor kommer att göra det igen.
Den tanken följde också med in i hans sista budskap inför valrörelsens slut. Han vände sig till publiken i Vårgårda:
– Försök släppa fördomarna om politikerna. Tänk på att de faktiskt vill väl. Lyssna på vad de säger, lyssna på politiken och gör sedan er egen analys av vad den kommer att leda till.
FAKTA: Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar
Vårgårda Möte arrangeras den 11–26 augusti i Tångahallen i Vårgårda. Partiledarutfrågningarna är en del av mötet, som också innehåller gudstjänster, konserter, ungdomsmöten och andra arrangemang.
Lång tradition: Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar har arrangerats inför varje riksdagsval sedan 1968. Initiativtagare var evangelisten John Hedlund inom dåvarande Svenska Missionsförbundet. Sedan 2014 hålls utfrågningarna i Vårgårda och 2026 är fjärde valrörelsen i rad som samtliga riksdagspartiers ledare kommer dit.
Utfrågare 2026: Niklas Piensoho och Jenny Dobers. Piensoho är biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Dobers är pastor i Equmeniakyrkan och fördjupar sig för tillfället i samhällsteologi. Utfrågningarna ska röra sig mellan politik och person och ha kyrkans perspektiv på människovärde, samhälle och ansvar som utgångspunkt.
Partiledarutfrågningarna:
- 12 augusti 18.30: Simona Mohamsson (L)
- 13 augusti 18.30: Ebba Busch (KD)
- 14 augusti 18.30: Elisabeth Thand Ringqvist (C)
- 18 augusti 18.30: Nooshi Dadgostar (V)
- 20 augusti 18.30: Amanda Lind (MP)
- 21 augusti 18.30: Magdalena Andersson (S)
- 25 augusti 18.30: Ulf Kristersson (M)
- 26 augusti 18.30: Jimmie Åkesson (SD)
