I våras besökte Sändaren Växtplatsen Karlstad och gjorde även ett personporträtt av Julia Strömner.
Nu har Växtplatsen blivit en egen församling! Hur känns det?
– Det känns jättebra! Vi är väldigt tacksamma. Det finns också en förundran när vi ser tillbaka på de här tre åren och tänker på vad Gud har gjort och hur han drar människor till sig.
Ni firade med en stor festhelg. Berätta!
– Vi bildade egentligen församlingen redan i slutet av september, men ville fira tillsammans med fler. På lördagen hyrde vi en restaurang mitt i Karlstad och bjöd in både församlingen och människor som betytt mycket under församlingsplanteringen. Vi åt gott, höll tal och fick glädjas tillsammans. Redan när vi började prata om att bilda församling visste vi en sak: Då ska vi verkligen ha fest!
– På söndagen hade vi en festgudstjänst. Ungefär som våra vanliga gudstjänster, men med särskilt fokus på Jesus och vad Han genom helig Ande vill fortsätta att göra hos oss. Det var också fint att människor från andra kyrkor i Karlstad kom och firade med oss.

Varför gick ni från plantering till församling nu?
– Vi har haft regelbundna träffar där vi tillsammans har försökt hitta hur vi vill vara församling. Till slut kändes det naturligt att säga ja till varandra och till varandras längtan. För oss som lett församlingsplanteringen var det viktigt att initiativet också kom underifrån, från människor som upplever Växtplatsen som sitt andliga hem.
Vad innebär det rent konkret att Växtplatsen nu är en egen församling?
– Framförallt blir det tydligare hur man kan vara delaktig och påverka. Vi får en öppnare och mer demokratisk organisation där det blir tydligare vem som fattar beslut och hur. Men det händer också något med gemenskapen när vi inte bara är besökare, utan faktiskt säger ja till varandra. Det skapar en större trygghet och tillit.
– Vi har nu egna stadgar, församlingsordning och organisationsnummer. På sikt kommer vi också att ta över anställningar och ekonomi, men än så länge får vi fortsatt stöd från vår moderförsamling, vilket vi är väldigt tacksamma för.

Vad har varit den största utmaningen på vägen hit – och vad drömmer du om framåt?
– Den största utmaningen har utan tvekan varit att förvalta människors längtan och förtroende. Att hinna ta hand om dem som söker sig till Växtplatsen, ta vara på dem och finnas till för dem.
– Framåt vill vi fortsätta vara en växtplats i tron på Jesus och forma lärjungar som i sin tur gör lärjungar. Sedan får Gud göra resten. Vår bön just nu är att Gud ska sträcka ut sina händer och röra vid människor. Vi längtar efter att människor ska få erfarenhet av den helige Ande, inte bara här utan i hela Sverige.



