I ett tidigare reportage i Sändaren berättade Iréne Nygren om svårigheterna att rekrytera pastorer och diakoner till Equmeniakyrkans församlingar i Dalsland. Hon beskrev hur flera församlingar gått samman för att försöka anställa gemensamt, men också hur svårt det kan vara att locka människor att flytta till landsbygden. Frågan väcktes: Kallar Gud bara pastorer och diakoner till storstäderna?
– Jag tänker att Gud absolut kallar till landsbygden, säger Linnéa Lidskog.
Hon arbetar med rekrytering och samordning av ordinerade medarbetare i Equmeniakyrkan. Nyligen har samfundet påbörjat processen för dem som ska gå ut i vägledningsår nästa år. Det handlar om 19 blivande pastorer och diakoner, varav elva pastorer. Och deras önskemål stämmer inte med bilden av att storstäderna skulle vara mest attraktiva.
– De allra flesta önskar landsbygd, mindre orter, mindre städer och samhällen. Så jag delar inte riktigt den bilden. Det är ingen av pastorerna som ska gå ut nu som vill jobba i Stockholmsområdet till exempel. Ingen i Malmö. Några kan tänka sig Göteborgsområdet, men helst inte inne i stan.
Svårt även i Stockholm
Enligt Linnéa är det alltså inte bara landsbygdsförsamlingarna som har problem att hitta nya medarbetare.
– Det kan vara svårt även för församlingarna i Stockholm att få pastorer. Och vill man ha någon som inte har bott och jobbat i Stockholm hela sitt liv är det nästan omöjligt. Det är i stort sätt inga som flyttar till Stockholm för att börja jobba i en församling. Det finns oftast inte på kartan.
Är det alltså svårare för storstäderna än för landsbygden att hitta medarbetare?
– Nej, jag tänker nog mer att det är en utmaning överallt. Och jag förstår verkligen utmaningarna som landsbygdsförsamlingar, som Dalsland, har. Det är förstås jättesmärtsamt.
En av förklaringarna till svårigheterna i Stockholm kan vara bostadsmarknaden. Linnéa berättar att hon själv nyligen deltog i ett rekryteringsmöte i en av församlingarna i Stockholmsområdet, som snart kommer komma ut med en annons om ny föreståndare. Församlingen hade tidigare en liten lägenhet, men den har sålts. Kanske skulle en pastorsbostad kunna vara en lösning, resonerar hon.
Samtidigt tror Linnéa att rekryteringssvårigheterna handlar om något större än bostadspriser och geografi.
– Överlag när man har haft en tjänst och etablerat sig med sin familj, då är det väldigt svårt att flytta. Det är inte bara i kyrkan utan det är samhället i stort. Vi är inte lika flyttningsbenägna.
Familjen påverkar valet av tjänst
Många som utbildar sig till pastor är redan mitt i livet. De kan redan ha köpt hus, bildat familj och fått barn som är förankrade i skolan. Möjligheten att läsa på distans gör att de kan bo kvar under utbildningen och sedan vill de inte alltid flytta.
– Det här att bo som pastor på orten är inte lika självklart som det var förr. I stället kan det handla om att pendla en timme eller mer till sin församling.
Men det är inte bara möjligheten att flytta som avgör vilken tjänst en pastor söker. Linnéa berättar att många blivande pastorer är öppna för flera olika regioner och att valet ibland handlar mer om församlingens verksamhet och inriktning än om var den ligger.
– Om man ska bryta upp och flytta någon annanstans är det viktigt att man också kommer till en församling där ens familj kan få ett sammanhang.
De små församlingarna fostrar pastorer
Samtidigt finns en intressant paradox. De små församlingarna, som många gånger har svårt att rekrytera, har historiskt också varit viktiga för att nya pastorer ska växa fram. Enligt Linnéa har fler pastorskandidater tidigare kommit från små och medelstora församlingar än från de stora.
– Jag tror att man oftare får tränas i ledarskap i mindre församlingar. Man kan i större utsträckning få prova att leda gudstjänst eller stå på scen.
Equmeniakyrkan har därför också arbetat strategiskt med större församlingar kring hur de uppmuntrar människor att fundera över en kallelse till pastor eller diakon.
Fler församlingar anställer tillsammans
För de mindre församlingarna kvarstår ändå utmaningen att få ekonomin och verksamheten att gå ihop. I Dalsland försöker flera församlingar lösa situationen genom Växtpool Dalsland, där man vill anställa gemensamt.
– Just växtpoolsarbete är någonting som blir vanligare och vanligare i Equmeniakyrkan. Många av de tjänster vi lyfte nu under veckan på Campus Bromma var just i växtpoolsarbete.
Linnéa berättar om olika sätt Equmeniakyrkan stöttar mindre församlingar. Bland annat kan församlingar söka ekonomiska bidrag för att exempelvis kunna anställa en pastor. Men Linnéa tror också att församlingarna behöver tänka bredare. Svårigheterna att locka människor till glesbygden är inte bara kyrkans problem, utan något som påverkar hela samhället.
– I glesbygden är det ju av allas intresse att få folk att flytta dit. Jag tänker att man skulle kunna samverka mycket mer med andra aktörer i samhället. Gå ihop och samla alla goda krafter, för att se hur man kan lösa saker och jobba tillsammans och vända trenden.
Försöker locka tillbaka pastorer
Även om Linnéa inte delar bilden av att pastorer främst söker sig till storstäderna är hon tydlig med att Equmeniakyrkan har svårt att täcka behovet av ordinerade medarbetare.
– Ja, efterfrågan är större än antalet medarbetare som vi har just nu. Det är en fråga som vi jobbar med jämt och ständigt.
Antalet pastorskandidater är för närvarande lägre än tidigare. Samtidigt ligger det sammanlagda antalet personer som ordineras och välkomnas från andra samfund på ungefär samma nivå som under de senaste åtta till tio åren. Skillnaden är att fler kommer från andra samfund och färre utbildas till nya pastorer inom Equmeniakyrkan.
För att möta behoven försöker samfundet bland annat uppmuntra fler att läsa teologi och göra det möjligt att kombinera studier med arbete i församling. Equmeniakyrkan försöker också få ordinerade pastorer som arbetar inom andra yrken eller organisationer att återvända till församlingstjänst. Det berättade Sändaren om igår.
Vill vara pastor mitt i byn
Trots rekryteringssvårigheterna ser Linnéa positiva tecken. Under sommaren har flera yngre pastorer brutit upp och flyttat till nya orter för att börja sin andra tjänst. Hon nämner bland annat Hemavan, Ingarp och Ekenässjön. Det finns alltså de som inte bara kan tänka sig landsbygden, utan aktivt väljer den.
– Just nu är det en väldigt fin öppenhet bland de här unga medarbetarna att bryta upp och flytta och testa nytt. Många av de här unga som är på väg just nu har också önskat landsbygden i första hand. Man längtar efter att leva nära sin församling, tror jag. Och vara pastor mitt i byn.
