Under min uppväxt i Baptistkyrkan på 60- och 70-talen var det en sak som inskärptes i mig, som en självklarhet: den tro som predikades hade inget utrymme för rasism, chauvinism eller fördomar. Människors lika värde och jämlikhet hörde samman med Jesu död och uppståndelse. Medborgarrättsrörelsen i USA var ett rättesnöre: Martin Luther King var ju baptistpastor. I boksnurran stod böcker om Sydafrika och apartheid-förtrycket av den svarta befolkningen. (Den första boken på svenska om Sharpevillemassakern 1960 gavs ut på baptisternas bokförlag.)
Ute i småstaden var det en annan moral som gällde. På skolgården var det självklart att dra ”judeskämt” eller snacka skit om ”svartskallarna” – barnen till de grekiska och jugoslaviska gästarbetarna på stadens fabriker. En sak var klar. Det var vi i kyrkan som var freaks och ”konstiga” med våra avvikande värderingar.
Jag har ofta undrat var frikyrkans kompromisslösa antirasism och jämlikhetstanke kom ifrån. På senare år tycker jag mig kunnat följa spåret, tillbaka till de moderkyrkor i till exempel USA där de första svenska frikyrkorna hämtade stöd då de växte fram efter konventikelplakatets avskaffande på 1860-talet.
Den stora väckelsens betydelse
Abolitioniströrelsen, kampen mot slaveriet och för svartas rättigheter, hade tidigt fäste bland religiösa ”dissenters” som kväkare, metodister och baptister. Den hållningen får fart och förstärks i den stora väckelse som bryter fram i det nya landet USA i början av 1800-talet, ”The Second Great Awakening”. Ett antal samfund växte sig då stora, som metodister, baptister och presbyterianer. I centrum stod klassiska ”skötsamhetsideal”: nykterhet, sexuell trohet, avståndstagande från spel och dobbel. Men också något politiskt farligare: ett häftigt fördömande av slaveriet. En central förkunnare som presbyterianen Charles Finney (1792-1875) utnämnde det till ”den centrala synden” och han nekade slavägare att ta nattvarden. Finney var medgrundare av Oberlin college i Ohio, en av de första läroanstalter som antog svarta och vita studenter på samma villkor. Snart även kvinnor, vilket blev en startpunkt för den kvinnliga rösträttsrörelsen. Oberlin var station på den ”underjordiska järnvägen” som slussade förslavade som rymt vidare till friheten. Denna väckelses emancipatoriska kraft kom att få stor betydelse för avskaffandet av slaveriet. Och i förlängningen för de svenska frikyrkorna.
de stod för något politiskt farligt:
ett häftigt fördömande av slaveriet
Men som kyrkohistorikern Mark A Noll visar i sin bok om inbördeskriget, ”Civil War as Theological Crisis” sprack alla amerikanska kyrkor (med undantag för den katolska) på 1840-talet just på slaveri- och rasfrågan. Det bildades separata samfund i sydstaterna som lade stor möda på att läsa Bibeln som förenlig med slavekonomin. I översiktsverket ”The Evangelicals” skildrar Frances Fitzgerald hur den sprickan under decennierna före och efter USAs inbördeskrig 1861-65 gjorde att fromheten i nord och syd gled isär. Southern Baptist Convention (bildad 1845), är idag USA:s största samfund efter katolska kyrkan – och grundades av de baptister som ansåg att slaveriet var förenligt med kristen tro. Sydstatsfromheten kopplade alltmer loss tron från idéer om rättvisa och reformer. Åren före kriget brändes böcker av förkunnare som Finney på bål i sydstaterna.
En av de viktiga personerna för den svenska baptismen var Knut Oscar Broady (1832-1922), om vilken jag 2020 skrev romanen ”Översten”. Han var utvandrad svensk och studerade när kriget bröt ut vid det baptistiska Madison College för att bli pastor. Hela hans avgångsklass tog värvning för att slåss mot slaveriet, med honom som befäl, och anslöt sig till 61st New York. Han överlevde mot alla odds och kallades 1866 hem till Sverige (tillsammans med en annan abolitionist och veteran, Alexis Edgren) för att grunda baptisternas högskola Betelseminariet i Stockholm. Det är nog ingen överdrift att säga att de hade med sig ”The Second Great Awakenings” evangelium. Och jag är säker på att man kan hitta liknande exempel i andra grenar av frikyrkan.
En djup amerikansk spricka
Det är skrämmande att se hur snabbt och djupt den klyftan åter öppnar sig mellan kyrkor i USA. När de högerkristna som samlats kring president Trump klagar på ”vänstern” eller ”woke” är det inte bara en sekulär vänster utan även andra kyrkor de menar. Den sprickan var tydlig redan kring 60-talets Medborgarrättsrörelse, som hade starkt stöd från kyrkor i norr. Omvänt har kristna högerprofiler som Jerry Falwell och den förra året mördade Charlie Kirk hårdhänt nedvärderat Martin Luther King och Medborgarrättsrörelsen. (Både King och Falwell var baptister.)
I städer i norra USA är det idag vanligt att se regnbågsflaggan utanför kyrkor, med texten ”Everybody’s welcome”. När jag under Trumps första mandatperiod besökte Chicago dök snabbt dekalen ”Hate has no home here” upp i kyrkfönster och på bilar. Man kan tycka att den mångfalden är naturlig i ett samhälle med religionsfrihet. Men det finns en sida av det som nu sker i Minneapolis som vetter mot ett ord jag tvekar att använda, men som är svårt att undvika. Religionskrig.
Det som nu sker i Minneapolis
vetter mot religionskrig
Svenska medier uppmärksammar fläckvis den roll olika kyrkor spelar i protesterna mot ICEs framfart: som de 100 religiösa ledare som arresterades efter sin ”böneprotest” vid flygplatsen i Minneapolis den 23 januari. Men det finns en mörkare aspekt. Den Renee Good, som sköts av ICE den 7 januari, var aktiv i sin presbyterianska kyrka. ICE-mannen som sköt henne (jag avstår från att nämna namn) har av sin familj beskrivits som mycket aktiv kristen – på högersidan.
Trumpadminstrationen gjorde också ett stort nummer av att ”vänstern invaderar kyrkor”. Vad som hände var att söndagsgudstjänsten i Cities Church i St Paul, en kyrka inom Southern Baptist Convention, stördes av aktivister – därför att en av kyrkans pastorer också är lokal chef för ICE i Minneapolis. Nej, jag tycker verkligen inte man ska avbryta gudstjänster. Men vad som hamnat utanför nyhetsrapporteringen är att ”vänstern” här hade ett inslag av pastorer från andra kyrkor. Nekima Levy Armstrong som greps har regelbundet predikat i den lokala Covenant-kyrkan (en avläggare till Svenska missionskyrkan). När hon arresterades efter protesten lade Vita Husets presstjänst ut AI-förfalskade foton på henne där man försökte få det till att hon bröt ihop och grät, vilket inte hände. Andra pastorer som försvarat Armstrong har hänvisat till Martin Luther Kings klassiska ”Letter from a Birmingham Jail” (1963) där han klandrar kyrkoledare för att inte ta ställning mot uppenbara orättvisor.
Andra skyndade tvärtom till ICE-pastorns försvar – bland annat den tidigare pastorn i Cities Church och högerprofilen Joe Rigney, känd för boken ”The Sin of Empathy”. (Ja, den handlar om vad det låter som.
Kristna skjuter kristna
Det hela har också en bakgrund i morden på demokratiska politiker i Minnesota. I juni sköts Melissa Hortman och hennes man Mark till döds i sitt hem av Vance Boulter, som även försökte mörda en annan demokratisk politiker, John Hoffman och dennes familj. Melissa och Mark Hortman var mycket aktiva i sin katolska kyrka. Boulter var i sin tur ”born-again christian”, före detta missionär och varm Trumpanhängare.
det Trumptrogna kristna nu avfärdar
som ”woke” är just det evangelium
jag fick mig till livs som ung
Kristna skjuter kristna. Det har hänt förr, säger nog en del. Men avfärdar man den religiösa aspekten missar man också viktig kunskap om vad som pågår i det amerikanska samhället – och historien bakom.
Det är länge sedan klyftan mellan olika kyrkor var så öppen och djup. Vi ser det bästa och det värsta ur kyrkornas historia utspela sig i realtid. Jag kan för min del inte värja mig mot att det som av Trumptrogna kristna nu avfärdas som ”woke” är just det evangelium jag fick mig till livs som ung. Vad har det då att göra med Sverige? Jag tänker att det är ett memento för dem som nu vill dra in sitt ”kulturkrig” också i svenska kyrkor. Och jag tror en öppen diskussion av vårt eget arv i svensk frikyrka är av nöden – innan motsättningarna också här hårdnat till oförsonlighetens murar.
