Den senaste månaden har tidningen Dagen i flertalet artiklar lyft frågan om kvinnliga pastorer och rapporterat om att allt fler unga kristna anser att kvinnor inte bör leda församlingar. Tendenser till ifrågasättande av kvinnligt ledarskap finns bland annat bland elever på bibelskolor och i Dagens rapportering nämns Götabro, Livskraft och Mariannelunds folkhögskola.
Finns de här tendenserna även på Equmeniakyrkans bibelskolor? Ivar Serrander går på Södra Vätterbygdens folkhögskola (SVF) och upplever inte att de tankarna finns i hans klass.
– Så vitt jag vet, finns det ingen som ifrågasätter det. Men vi var på ett seminarium om kvinnligt ledarskap på Bibelfestivalen i Örebro med klassen och förstod att det inte var självklart för alla.
Bibelfestivalen arrangerades i Örebro av bibelskolorna och ALT i samarbete med Svenska evangeliska alliansen, Bibelsällskapet och Folkbibeln i början av året. 250 elever från åtta olika bibelskolor närvarade, som Dagen tidigare rapporterat om.
– Seminariet var ju ett tydligt ställningstagande för kvinnligt ledarskap i kyrkan och man kunde förstå mellan raderna att några lärare från andra bibelskolor varit oroliga. Jag och de runt omkring mig var väldigt chockade över att det var en fråga som var levande nu, säger Ivar Serrander.
Var det nya tankar för dig?
– Det är klart att jag visste att det fanns, men jag har aldrig haft det nära mig. Nu fanns det förmodligen elever i samma rum som levde i den frågan, säger Ivar Serrander och fortsätter:
– För mig har det alltid varit en självklarhet att kvinnligt ledarskap i kyrkan är okej. Jag tycker det är väldigt absurt att jag som 20-årig man som inte har någon pastorsutbildning, skulle vara mer lämpad som ledare i en församling än någon som har utbildat sig till pastor och är förtroendevald, bara för att den personen råkar vara kvinna.
Ivar Serrander och Cicci Hagevi
Cicci Hagevi är kontaktperson för Equmeniakyrkan mellan studenter och samfund på EHS, Enskilda Högskolan Stockholm. Hon upplever inte att det finns några tendenser till ifrågasättande av kvinnliga ledare bland pastorskandidaterna.
– Nej, jag har aldrig hört något sånt. Snarare hör jag att de blir sorgsna över att tendenserna finns på andra håll. Vi har många kvinnor som vill bli pastorer och de, och jag själv, blir ju bedrövade, säger Cicci Hagevi.
Carin Dernulf, föreståndare i Immanuelskyrkan i Stockholm, hörde om tendenserna redan för fem år sedan då hon som Equmenias generalsekreterare mötte ledare från andra kristna barn- och ungdomsorganisationer. Hon mötte också de tankarna när hon läste teologi på Johannelund. Hon har dock inte upplevt att diskussionen finns inom Equmenia och Equmeniakyrkan och speciellt inte på lokalnivå där hon är nu.
Vad tänker du om att det finns människor som ifrågasätter att din kallelse till pastor är från Gud?
– Är det något jag känt mig så trygg med i mitt liv så är det att detta är min väg. Det är klart att jag tvivlat och tvekat, men kallelsen till pastor är den djupaste dragningen. Och det är så tydligt att Gud använder kvinnor och alltid gjort det och den bilden förstärks när jag läser Bibeln.
Carin Dernulf och Peter Baric
Peter Baric är föreningsutvecklare i Equmenia Väst och jobbar med Equmenias ungdomsledarutbildningen. Han fick veta att frågan om kvinnligt ledarskap förekommit under ett tonårsläger i regionen och började nysta i om det var någon ungdomsledare som drivit frågan. Men så var inte fallet.
– Det handlade snarare om att några deltagare eller någon enstaka frivillig ledare dragit åt det hållet och uttryckt den här typen av tolkningar och åsikter. Generellt sett kan jag inte säga att vi upptäckt att det varit någon stark strömning eller tendens åt det här hållet bland ungdomsledarna, säger Peter Baric.
Nej, det verkar inte vara en utbredd åsikt inom varken Equmenia eller Equmeniakyrkan visar Sändarens lilla granskning. Men var kommer de här tankarna ifrån? Det talas om att dagens unga generation är mer konservativ än senaste generationerna och i förra årets nationella SOM-undersökning uppgav en fjärdedel av de unga männen att de definierar sig som just konservativa. Tendenserna till ifrågasättandet av kvinnliga ledare kan ses som en frukt av det, och bland inspirationskällorna finns amerikanska konton på sociala medier, tror Ivar Serrander på SVF.
– Ja, jag tror att väldigt mycket som diskuteras om tro idag är så globaliserat. Vi får in diskussioner genom videoklipp på sociala medier om frågor som är aktuella i andra delar av världen och så blir det en fråga även här i Sverige.
Tror du att det här kommer påverka kyrkan i Sverige?
– Ja, jag är rädd för det. Det är väl mycket den typen av vindar som blåser. Bokstavstro, där man pekar på och plockar ut enskilda verser istället för att läsa en helhet, säger Ivar Serrander.
Rune W Dahlén är doktor i kyrkohistoria, tidigare kontaktlärare för Equmeniakyrkans pastorskandidater och aktuell med boken Förebilder som tar upp fem betydelsefulla kvinnor med olika kallelser under 1800-tal och tidigt 1900-tal. Han säger att han skulle bli mycket förvånad om kvinnliga pastorer började ifrågasättas inom Equmeniakyrkan.
– Ja verkligen! Vi har så många otroligt duktiga kvinnliga pastorer och det skulle vara oerhört konstigt om alla dessa inte skulle vara kallade av Gud, och ändå utföra ett så välsignat och bra arbete. Rent bibliskt är det också för mig hemskt svårt att få till en teologi som skulle förbjuda kvinnor att vara pastorer. Det är fullständigt otänkbart från min horisont.
Rune W Dahlén lyfter att det nu är ungefär 70 år sedan Equmeniakyrkans bildarsamfund beslutade att kvinnor fick vara pastorer. Att ta tillbaka det beslutet ser han som absurt. Att frågan kan vara uppe i kristenheten i stort ser han dock inte som så konstigt.
– Nej inte med tanke på att världens största kyrka, Katolska kyrkan, enbart har manliga präster, och det gäller även andra kyrkor. Men varför skulle vi ta över en sådan tro?
Rune W Dahlén
Cicci Hagevi säger att frågan om kvinnligt ledarskap leder till självrannsakan. Hon upplever att frågan inte lyfts så mycket de senaste 20 åren eftersom man tagit det för givet. Men frågan om synen på ledarskap, vem som får vara ledare, måste vara ständigt aktuell, menar hon. Carin Dernulf säger att det som gör henne bedrövad i frågan är frikyrkans navelskåderi.
– Det känns som att världen brinner och behöver kyrkan mer än någonsin. Och så sitter vi och pratar om interna angelägenheter där vi tolkar olika. Samtidigt behöver de här tendenserna naturligtvis mötas med teologiska argument, och det finns mycket god undervisning i frågan.
Ivar Serrander tycker att det är tråkigt att tendenser till ifrågasättande av kvinnliga pastorer finns, men ser det som positivt att ”man vågar prata om de här frågorna och ha vettiga bibelstudier.”
– För jag tror inte att problemet är att människor läser Bibeln. Det är positivt att fler i samhället engagerar sig och intresserar sig för tro och Bibeln och en otrolig möjlighet att människor blir engagerade när de läser Bibeln. Men i Bibeln finns många väldigt utmanande texter och vi måste hjälpa varandra i tolkningen. Det ställer stora krav på oss i kyrkan – hur möter vi intresset och hur kan vi ha de här diskussionerna på ett sunt och vettigt sätt?
