När Sändaren nyligen skrev om situationen för Sjukhuskyrkan verkade en lösning ha hittats på den tidigare omskrivna problematiken: att ett samfund skulle ansöka om statligt bidrag för hela den frikyrkliga delen.
Det var också vad Equmeniakyrkan gjorde. Men efter att beskedet nu kommit har bilden förändrats.
I ett brev till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, som Sändaren tagit del av, varnar Sveriges kristna råds generalsekreterare Sofia Camnerin för långtgående konsekvenser.
– Det innebär att det inte kommer finnas något som heter Sjukhuskyrkan framöver så som vi känner den, skriver hon.
Bakgrunden är att Equmeniakyrkan beviljats knappt 5 miljoner kronor – betydligt mindre än de 8 miljoner som söktes.
Enligt Sveriges Kristna Råd räcker den beviljade summan inte ens till att upprätthålla den nivå som gällde 2025 för de lokala arbetsgivarna.
Samtidigt betonas att statsbidraget redan tidigare bara täckt en mindre del av kostnaderna.
– I snitt har egeninsatsen legat på runt 70 procent, skriver Camnerin.
Det innebär att huvuddelen av finansieringen redan i dag bärs av församlingarna själva.
Inte ens tidigare nivåer nås
I brevet understryks också vad ansökan faktiskt avsett. Sjukhuskyrkan gäller andlig vård inom sjukvården – inte medlemsvård, där pastorer och präster besöker sina egna medlemmar.
– De frikyrkliga har endast sökt för en del av lönekostnaderna för de personer som arbetar på sjukhusen och 0 kronor för medlemsvård, skriver Camnerin.
Om även medlemsvård skulle ingå skulle kostnaderna enligt brevet överstiga 20 miljoner kronor.
Sjukhuskyrkans uppdrag omfattar patienter, närstående och personal. Förutom samtal handlar det också om handledning, utbildning och medverkan i vårdteam. Det samordnande uppdraget handlar om att ordna utbildningar, stötta medarbetare och arbetsgivare samt att kvalitetssäkra arbetet.
Men enligt Sveriges Kristna Råd är det just dessa gemensamma delar som nu riskerar att falla bort. Eftersom de lokala tjänsterna måste prioriteras finns inga medel kvar till nationell samordning, kompetensprogram eller stöd till arbetsgivare. I praktiken innebär det att utbildningar och handledning uteblir under 2026.
I brevet lyfts också hur övergången mellan myndigheter kan ha påverkat situationen. När ansvaret för bidragen flyttades från den tidigare myndigheten SST var utgångspunkten att även ansvar för samordning och kompetensutveckling skulle följa med.
– Vår upplevelse är att det inte verkar ha gjort det i tillräcklig hög grad, skriver Camnerin.
Frågan större än en enskild ansökan
Sjukhuskyrkan är ett gemensamt arbete mellan olika kyrkor, där samordning och utbildning sker i samverkan – bland annat med Svenska kyrkan. När dessa delar nu saknar finansiering riskerar hela modellen att påverkas. I brevet listas konsekvenser som uteblivna utbildningar, minskad handledning och svårigheter att rekrytera.
Som Sändaren tidigare rapporterat har bidragssystemet förändrats, vilket inneburit att stöd inte längre kan gå till samverkansorgan utan måste sökas av enskilda samfund. Det var mot den bakgrunden som Equmeniakyrkan tog på sig att ansöka för hela den frikyrkliga delen.
Men enligt Sveriges Kristna Råd visar det aktuella beslutet att frågan är större än så. Den handlar om huruvida det nuvarande systemet är anpassat till hur Sjukhuskyrkan faktiskt är organiserad.
