Elever har högläsning för pensionärer i kyrkan

I Bor utanför Värnamo kommer sjätteklassare till den lokala Equmeniakyrkan för att läsa högt för pensionärer. Initiativet har gett bättre läsförståelse, nya relationer mellan generationer och hopp i bönen om en konfirmandgrupp.

Hösten 2024 ringde en lärare till pastor Mia Berggren i Equmeniakyrkan i Bor. Anledningen var att eleverna behövde öva på högläsning. Eftersom kyrkan är granne med skolan kanske Mia kunde hjälpa henne.

– Hon frågade om jag hade möjlighet att få ihop ett gäng pensionärer som skulle vilja lyssna. Jag kände: ”det här måste jag ragga tag i!” säger Mia Berggren till Sändaren.

Sagt och gjort. Några veckor senare satt ett gäng pensionärer från församlingen redo och så har det fortsatt. Varannan tisdag avslutas skoldagen med att eleverna sprider ut sig i kyrkan och läser högt, och ibland läser även pensionären. I våras hörde läraren som skulle ha sexor till hösten av sig, och frågade om även de eleverna fick komma.

Pastor Mia Berggren med eleven Viktoria. Foto: Equmeniakyrkan Bor

”De äldre får ett hjärta för de yngre”

– Det är jättemysigt och relationsskapande. Och den här klassen har varit väldigt måna om att de vill ha sin pensionär, samma pensionär varje gång. De ställer frågor så de äldre har fått berätta om sina liv, säger Mia Berggren.

En av pensionärerna har berättat för Mia att hon var i simhallen en dag och blev så häpen när hon hörde att det bankade på rutan. När hon tittade upp stod hela årskurs 6 och vinkade.

– De lär känna varandra och de äldre får ett hjärta för de yngre.

Bättre läshastighet och läsförståelse

Även skolan är nöjd. När lärare och skolledning har mötts till samlingar har initiativet lyfts som ett gott exempel. Eleverna har fått bättre läshastighet och läsförståelse och fler skolor har börjat titta efter liknande möjligheter.

– Det känns jätteroligt! Samarbetet med skolan är så etablerat och relationen till lärarna känns så god. Nu är det självklart att en ny sexa kommer till oss till hösten.

Foto: Johnny McClung/Unsplash

Vid något tillfälle har Mia också kunnat ta hand om läraren.

– Jag såg på henne att det varit en sån där dag med mycket hormoner, mycket känslor. Vi hade pensionärer så det räckte så jag bjöd med läraren till min expedition. Där fick hon ösa ur sig lite, pysa, och sen gå ner till eleverna igen.

I våras började Mia fundera på om det gick att göra något mer av det faktum att eleverna kom till kyrkan. Då startades Tisdagspatrullen. Efter att högläsningslektionen är slut får de som vill vara kvar stanna på fika, spela spel, leka och prata i en och en halv timme. Intresset har varit stort. Varje gång har uppemot 16 elever stannat kvar, av 22 möjliga.

Bön för en konfirmandgrupp

Mia Berggren hoppas nu att de som var med första året av högläsningen ska anmäla sig till konfirmanundervisningen till hösten.

– Vi har inte haft konfirmander på fyra år och är en åldrande församling, men nu har vi precis skickat ut inbjudningar och håller tummar och tår. Det stora böneämnet är att vi ska få ihop ett gäng, säger hon.

image_pdfLadda ner som PDF
AnnaSara Gotting
AnnaSara Gotting
AnnaSara Gotting är reporter på Sändaren, frilansjournalist och författare till barnboken Bertils kvällsbön.

Läs mer

”Det avgörande börjar när barnet lämnar fängelset”

När allt yngre barn döms för grova våldsbrott förbereder sig Kriminalvården för att ta emot 14-åringar bakom låsta dörrar. Men under ett seminarium i Almedalen handlade den kanske viktigaste frågan inte om murarna – utan om vilka vuxna som finns kvar när barnen en dag ska tillbaka ut i samhället.

När siffrorna pekar nedåt – var finns då hoppet?

Frikyrkoundersökningen 2026 ger få skäl till optimism. Men kanske påminner den också om en avgörande sanning: att kyrkans framtid ytterst inte vilar i våra händer.

André Jakobsson: ”Sverige är för viktigt för att vi ska sitta i våra egna bubblor”

Kyrkan behöver bli bättre på att leva med olikheter, söka enhet och fråga vad som är bäst för Guds rike. Det menar André Jakobsson, som ser just där framtidens största utmaning – och möjlighet.

Från bön till handling – följeslagare lyftes fram som kyrkornas svar

Hur långt räcker förbön när människor lever mitt i krig och ockupation? Den frågan kom att prägla ett seminarium om Israel och Palestina i Almedalen. Samtalet kretsade inte bara kring utvecklingen i regionen, utan också kring vilka konkreta verktyg kyrkor redan har – och vilket ansvar de har att använda dem.