Mindre upptagen av revir och mer präglad av samarbete.
Det menar tidigare Sändaren-chefredaktören Robban Tjernberg, numera digital utvecklingsredaktör på Kyrkans Tidning, behöver prägla kyrkans utveckling i Sverige.
– Målet för en kyrka måste ju vara att man på något sätt uppgår i den universella gemenskapen med andra kristna och kan hitta en kristen kyrka där så många som möjligt känner sig välkomna. Jag tror att framtidens kyrka är mer av en enhetens kyrka, där vi samlar allt Guds folk, säger han.
För honom handlar utvecklingen inte om att utplåna olika traditioner, utan om att låta deras särskiljande drag spela mindre dominerande roll än den gemensamma tron.
– Jag hoppas att de yttre attributen ska bli mindre viktiga och att vi på något sätt hittar tillbaka till vad som egentligen är kärnan. Vad är det den kristna tron kan bidra med till människor? Vad betyder det att bli kristen? Kan vi komma tillbaka till det, då tror jag att kyrkan också kan tala tydligare till vår tid.
Unga rör sig redan friare
Robban Tjernberg ser redan nu hur yngre generationer i högre grad rör sig bort från traditionella samfundslojaliteter.
– Fler unga får influenser från många olika håll och ryms inte lika självklart i de gamla ramarna. Man är kristen först och främst, inte i första hand pingstvän, missionsförbundare eller något annat. Där tror jag att framtidens kyrka kommer fortsätta luckra upp gamla gränser.
Han menar att detta också öppnar för nya former av lokal samverkan.
– I stället för att se varandra som konkurrenter skulle kyrkor kunna fråga: Hur bygger vi Guds rike bäst på den här platsen? Hur hjälper vi varandra att nå människor? Det vore otroligt spännande om fler började tänka så.
Särskilt frikyrkan har här, menar han, en viktig roll.
– Frikyrkan har ofta varit förändringsbenägen och pragmatisk. Kanske är vår stora uppgift i Kristi kropp att hjälpa till att öppna dörrar mellan olika traditioner.
Generositet i en polariserad tid
Samtidigt sker utvecklingen parallellt med att mer nykonservativa rörelser växer fram, både internationellt och lokalt.
Robbam Tjernberg menar dock att lösningen inte är att svara med hårdare gränser.
– Jag tror det är fel väg att möta staket med staket. Om människor dras till mer sekteristiska eller hårt avgränsade idéer behöver kyrkan snarare förstå vad som formar dem och våga ta samtalen. Vi kan inte bara stöta bort människor, särskilt inte unga, för då riskerar vi att förlora dem helt.
Han efterlyser större självsäkerhet i kombination med större öppenhet.
– Vi behöver inte ge upp våra övertygelser. Vi ska stå fast vid sådant som kvinnligt ledarskap eller andra viktiga landvinningar. Men vi måste också våga föra dialog, lyssna och hjälpa människor att mogna istället för att bara markera gräns.
Bygga från centrum
I grunden återkommer Robban Tjernberg till samma övertygelse: kyrkans framtid avgörs av dess förmåga att hålla fast vid centrum snarare än att låsa sig vid periferin.
– På sista raden handlar det ju om de gemensamma nämnarna. Tron på Kristus. Kärleken till Gud. Kärleken till varandra. Allt annat är viktigt, men ändå former runt detta centrum.
Han tror att just detta kan bli kyrkans starkaste vittnesbörd i en splittrad samtid.
– Om världen ser att kristna faktiskt älskar varandra, samarbetar och bygger tillsammans trots skillnader, då tror jag också att människor kommer börja fråga vad det är som bär oss. Och där finns något väldigt starkt.
För Robban Tjernberg är framtidens kyrka därför inte främst en kyrka med skarpare murar – utan med öppnare dörrar.
Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Robban Tjernberg. AI har därefter fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Robban Tjernberg tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.
