Samtalen står i centrum på Visionskonferensen

Equmeniakyrkans första visionskonferens drar fullt hus. Över 1 300 vuxna och barn möts just nu i Örebro för att samtala och inspireras. – Jag upplever starkt att Guds ande rör sig här, säger konferenskoordinator Sara Löfstedt.

När deltagarna samlas i smågrupper och pratar på Visionskonferensen märks det att samtalen är själva hjärtat i årets upplägg. För Sara Löfstedt, koordinator för konferensen och ansvarig för innehållet, har vägen hit varit lång.

– Det känns bra. Men när jag tidigare idag såg alla som skulle hitta till sin samtalsgrupp tänkte jag ”hjälp, det här blir jätterörigt!”, säger hon och skrattar.

Nu ser hon istället deltagare som lyssnar, delar erfarenheter och samtalar engagerat med varandra.

– När jag ser att de sitter i grupperna och pratar och lyssnar på varandra tycker jag att det känns magiskt. Det är nästan så att jag blir tårögd.

– Jag tror så mycket på att det händer grejer när människor får prata med varandra. Jag upplever starkt att Guds ande rör sig här.

Samtalen är en central del av konferensens upplägg. Deltagarna sitter i samma smågrupper hela dagen och varje programpunkt inleds med introduktion innan grupperna fortsätter samtalen tillsammans.

Fyra spår

Konferensen är uppdelad i fyra olika spår. Ett av dem är En kyrka för alla.

– Det spåret hade först ett namn som tydligare handlade om unga vuxna. Men det är viktigt att prata om hur alla generationer behövs i kyrkan, och framför allt om glappet mellan Equmenia och kyrkan, säger Sara Löftstedt.

Ännu är det för tidigt att säga hur deltagarna upplever det nya upplägget, men hon är hoppfull.

– Det känns i alla fall som att det blir som jag tänkt. Vi har planerat i mer än ett år, så då är det roligt att det blir bra. Samtidigt är det svårt att fatta att det är nu.

Samtal om tro, generationer och evangelisation

I en av de större lokalerna intervjuas Saman Yoklaksanapray, som arbetar med pionjärevangelisation inom Thailand Karen Baptist Convention, av regionala kyrkoledaren Johan Einarsson. Samtalet hör till spåret En växande kyrka och följs av diskussioner om hur vägarna till tro ser ut i deltagarnas församlingar och vilka möjligheter som finns framåt.

I ett annat rum pågår spåret En kyrka för alla. Där talar regionala kyrkoledare Anna Gustafsson och kyrkoledare Karin Wiborn om generationer och gemenskap. Senare diskuterar grupperna frågor som: ”Vad är du beredd att ge upp för att ge plats för unga, nya och oerfarna i församlingen?” och ”Vilken grupp längtar er församling efter att nå?”

I spåret En kyrka som vill vara en sjunger Joakim Silverdal från Umeå baptistförsamling just nu sånger från sin kommande skiva tillsammans med André Jakobsson. Deltagarna samtalar sedan om frågor som hur kontinuitet och förändring kan förenas och hur mångfald kan kombineras med en tydlig enhet.

I spåret En kyrka som bär hopp i samhället medverkar Hasnain Govani från MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

Konferens för alla åldrar

Samtidigt som vuxna deltar i seminarier och samtal pågår barn- och tonårskonferensen. Barnen får välja mellan aktiviteter som pyssel, scouting, sång och film och media, medan ungdomarna har ett eget program.

Josua Lanelöv från Korskyrkan Frövi är med på barnkonferensen. Han sitter nöjd med ett bygge han gjort under dagen. Han har också varit med på en scoutaktivitet.

– Vi skulle göra uppdrag på stan och jag fick gå in i en polisbil. Och plocka skräp och se en pingvin, säger han.

Har du lärt känna någon ny?

– Nej, jag tog med mig kompisar hit. Men jag har lärt mig att samarbeta. Vi klarade en tävling på 18 sekunder!

Mellan programpunkterna fylls området av möten vid de 25 utställarmontrarna. Det brukar vara ungefär 500 ombud, 300 deltagare och 30 barn under en vanlig kyrkokonferens. Men i år ser siffran annorlunda ut, berättar Rebecka Hellqvist, projektledare för konferensen.

– Det är 1 200 vuxna och 120 barn anmälda. Det är jättekul! Vi ser framförallt ett stort engagemang från Örebro, och planeringsgruppen har skapat ett väldigt bra och tillgängligt program för barn. Det finns något för alla, säger hon.

”Det är kul att se ytterligheterna under samma tak”

Heléne Holgersson från Nimbuskyrkan på Öckerö har deltagit i flera kyrkokonferenser tidigare.

– Jag tycker att det är kul att se när ytterligheterna i kyrkan ryms under samma tak. Och jag tycker om människor. Sen är det intressant att se vad Gud har för tanke för Equmeniakyrkan framåt.

Hon har valt spåret En växande kyrka och uppskattade Rickard Lundgrens föredrag.

– Det har varit väldigt intressant och inspirerande. Han talade om församlingsplantering och sa att om man vill vara med i en församling som växer ska man vara med i en församling som är rörig och obekväm. Om man vill vara med i en kyrka där alla har koll på allt ska man vara med i en döende församling. Det tyckte jag var lite roligt.

Det är en konferens med fokus på vision. Vad har du för vision för Equmeniakyrkan?

– Jag tänker kanske mer lokalt. Jag önskar att vi ska få människor att lära känna Gud, att vi ska vara en öppen församling där människor känner sig välkomna. Grunden till allt är att göra Honom känd.

”Det säger mycket om framtidshoppet”

Josef Rizkallah från Dals-Eds missionsförsamling är ensam ombud från sin församling och har varit på plats i Örebro sedan torsdagen.

– Det är väldigt bra hittills. Jag är jättenöjd. Det finns till exempel många roliga montrar att gå runt till.

Även han deltar i spåret En växande kyrka.

– Jag tycker att det har varit väldigt bra. Jag var på ett bibelstudium och han slängde in så roliga anekdoter. Det var lätt att följa och det var både intressant och givande.

Josefs önskan för Equmeniakyrkan handlar om att stärka de församlingar som redan finns.

– I min hemförsamling ser jag att vi blir äldre och äldre. Det är svårt att hitta ungdomar och unga vuxna i små bygder som Dals-Ed. Jag hoppas att vi kan komma fram till mer konkret vad man kan göra för att hjälpa människor över kyrktröskeln.

Att omkring 1 300 personer har anmält sig till konferensen gör intryck.

– Det är så häftigt för mig som kommer från lilla Dals-Ed att komma till ett sådant här sammanhang och se något mycket större. Jag tycker att det säger mycket om att människor vill vara här och se vad framtiden kan innebära.

image_pdfLadda ner som PDF
AnnaSara Gotting
AnnaSara Gotting
AnnaSara Gotting är reporter på Sändaren, frilansjournalist och författare till barnboken Bertils kvällsbön.

Läs mer

”Rädslan för att dö leder inte till växt”

ÖREBRO. Hälften av Equmeniakyrkans församlingar har 50 medlemmar eller färre och hälften saknar anställda. När visionskonferensen samlade till samtal om en växande kyrka handlade det därför mindre om framgångsrecept och mer om något annat: hur man fortsätter be, pröva nya vägar och nå människor utan att låta rädslan för nedgång bli drivkraften.

Gud bor inte i hus – men husen spelar roll

Försäljningen av Ekensbergskyrkan aktualiserar en större fråga än ekonomi. Kyrkobyggnader formar inte bara verksamheten utan också vår förståelse av vad en församling är – och vad den ska vara när huset inte längre finns kvar. Det skriver Daniel Strömner.

Nedläggning och plantering måste inte vara motsatser

Equmeniakyrkan har blivit bra på att tala om hur nya församlingar startas. Betydligt mindre uppmärksamhet ägnas åt de församlingar som kämpar. Det riskerar att göra både avsluten fattigare och framtidens möjligheter färre.

“Ju mer Jesusfokus, desto mer människofokus”

Kyrkan riskerar att bli en trivsam gemenskap utan riktning. För Linda Andréasson handlar framtiden om att åter sätta Jesus i centrum – och låta det förändra både församlingen och mötet med världen.