Bakom debatten om existentiell hälsa finns en bred samsyn

När begreppet existentiell hälsa de senaste veckorna hamnat i centrum för den offentliga debatten har tonläget stundtals varit högt. Kritiker har varnat för otydliga begrepp och en risk att lämna vetenskaplig grund, medan förespråkare har pekat på växande psykisk ohälsa och människors behov av mening och sammanhang.

Men under ett seminarium i Almedalen framträdde en bild som var betydligt mindre polariserad än den som synts på debattsidorna.

– Jag tycker att man överdramatiserar kring det här begreppet, sade socialminister Jakob Forssmed.

Utgångspunkten för diskussionen var en oroande utveckling där allt fler unga upplever att livet saknar mening. Forssmed pekade på forskning som visar att känslan av meningslöshet ökar, samtidigt som psykisk ohälsa blivit en av vår tids stora samhällsutmaningar.

– Det offentliga kan förstås inte berätta för människor vad som är meningen med livet, men det offentliga måste förstå att mening i livet spelar roll för hur man upplever sin egen hälsa.

Mer än sjukvård

Folkhälsomyndighetens generaldirektör Olivia Wigzell betonade att frågan inte i första hand handlar om vård och behandling. I myndighetens kartläggning återkommer i stället sådant som relationer, gemenskap, naturupplevelser och möjligheten att vara del av något större än sig själv.

– Det här handlar också om förmågan att kunna hantera kriser i livet och kriser i samhället, sade hon.

Hon kopplade frågan till begreppet resiliens – människors och samhällens motståndskraft när livet skakar. Därmed blir existentiell hälsa inte bara en fråga om individers välmående utan också om hur samhällen klarar påfrestningar och osäkra tider.

Olivia Wigzell pekade också på att många av de faktorer som människor själva lyfter fram som meningsskapande ligger långt utanför vårdens område.

– Om man vänder på perspektivet och frågar vad som främjar de här perspektiven så svarar många relationer. Men många svarar även naturen.

För henne blev det faktumet ett argument för att tänka bredare än både sjukvård och psykiatri. Frågor om utbildning, arbetsliv, föreningsliv, samhällsplanering och tillgång till grönområden påverkar också människors existentiella välbefinnande.

Samtidigt betonade flera deltagare att existentiell hälsa inte får reduceras till frånvaron av sjukdom. Psykiatern och suicidforskaren Ulla-Karin Nyberg menade att vården ibland blivit alltför fokuserad på diagnoser och behandlingar, medan frågor om mening, sammanhang och livstolkning hamnat i skymundan.

– Existentiell hälsa handlar inte om frånvaro av sjukdom och det handlar inte om frånvaro av lidande, utan tvärtom att man hittar en balans mellan lidande och möjligheter.

Mening skapas tillsammans

Religionshistorikern David Thurfjell pekade på varför debatten blivit så infekterad. Han menade att två frågor ofta blandas ihop. Den ena handlar om att människor behöver mening, sammanhang och tillhörighet, den andra om vad det offentliga ska finansiera och ta ansvar för.

Thurfjell menade att en del av debatten bottnar i en berättigad fråga om var gränsen går mellan sådant som kan beläggas vetenskapligt och sådant som är viktigt men svårare att mäta. Samtidigt underströk han att meningskrisen är verklig. Ensamhet, social isolering och känslan av att sakna sammanhang är påtagliga samhällsproblem.

Men lösningen ligger inte bara, eller ens främst, i att människor börjar prata mer om existentiella frågor, menade han. Tvärtom varnade han för att överskatta samtalets betydelse.

– Känslan av att livet är värt att leva kommer inte av att vara fri utan av att vara sammankopplad med världen runt omkring.

Mening uppstår ofta, menar han, när människor får vara del av något större än sig själva: ett fotbollslag, en kör, en förening, en arbetsgemenskap, en församling eller ett lokalsamhälle. Där blir människor behövda, får ansvar och upptäcker att deras närvaro spelar roll.

Civilsamhället som motkraft

Just betydelsen av sådana gemenskaper blev ett återkommande tema under seminariet.

Jakob Forssmed pekade på att civilsamhället spelar en avgörande roll för att bygga de relationer och sammanhang som människor behöver. Han lyfte särskilt fram föreningsliv, kultur, idrott och andra mötesplatser där människor möts ansikte mot ansikte.

Samtidigt varnade han för en utveckling där allt större delar av livet flyttar in på skärmarna, vid att alltför mycket betrakta digitala relationer som likvärdiga med mänskliga möten i verkligheten. Han beskrev hur många lämnar sociala medier med en känsla av tomhet och menade att vuxenvärlden behöver återta ansvaret för hur tekniken formar särskilt unga människors vardag.

Flera av paneldeltagarna underströk att existentiell hälsa sällan byggs i myndighetskorridorer eller vårdrum, utan snarare växer fram i de gemenskaper där människor blir sedda, får ansvar och upplever tillhörighet.

När David Thurfjell utmanade socialministern handlade det just om detta. Om samhället vill motverka ensamhet och meningslöshet behöver det också värna de miljöer där människor faktiskt möts. Folkhögskolor, studieförbund, föreningar, kyrkor och andra delar av civilsamhället lyftes fram som viktiga bärare av sådana sammanhang.

En vuxen som inger hopp

Mot slutet av samtalet återkom panelen gång på gång till samma tema: relationer.

Jakob Forssmed berättade om möten med människor i 30-årsåldern och uppåt som fått frågan vad de hade behövt höra när de var 16 år. Svaren handlade, berättade han, sällan om kortare köer till barn- och ungdomspsykiatrin.

– Jag hade behövt en vuxen som sa till mig: Det kommer ordna sig. Det kommer bli bra. Du kommer klara detta.

För Forssmed illustrerar det att psykisk hälsa inte bara handlar om vårdens förmåga att behandla, utan också om att det finns vuxna som ser, lyssnar och förmedlar hopp.

Ungefär så kan seminariet sammanfattas. Bakom diskussionen om begrepp, definitioner och myndighetsuppdrag fanns en bred enighet om att människor behöver mer än fungerande kroppar och välfyllda kalendrar. De behöver sammanhang där de blir sedda, behövda och tagna på allvar.

Frågan är kanske därför inte så mycket om existentiell hälsa finns, utan om hur ett samhälle bäst skapar förutsättningar för den.

Ladda ner som PDF