Jimmie Åkesson var under onsdagskvällen den siste av de åtta partiledarna att slå sig ner för utfrågning på Vårgårda Möte, ett arrangemang som han nu besökte för fjärde gången och sa att han mer än gärna återvänder till.
Tidigt under kvällen bad utfrågaren Niklas Piensoho honom beskriva sitt Sverige om Sverigedemokraterna fick bestämma under flera mandatperioder. Då valde Åkesson att framförallt tala om trygghet och gemenskap.
– Vi har då mer av sammanhållning och inre solidaritet i samhället. Jag är från en liten kommun, en liten stad i södra Sverige och är ganska präglad av den här närheten, de här korta kontaktvägarna.
Han hänvisade till folkhemstanken och ett ”familjärt samhällsbygge” som han menade delvis förverkligades under 1900-talet.
– Vi behöver inte nödvändigtvis tillbaka till 1950-talet, men det finns någonting i det där som tilltalar mig väldigt mycket.
”Det är politiken som har varit ett problem”
Samtalet gick vidare till det hårdnande samhällsklimatet. Jimmie Åkesson höll med om att polariseringen i förlängningen kan bli ett hot mot demokratin och riktade samtidigt kritik mot mediernas jakt på klick som han menade bidrar till en förenklad och förråad debatt.
När Piensoho frågade om bilden att Sverigedemokraterna ser invandringen som förklaring till nästan alla samhällsproblem blev Åkesson svar tvådelat.
– Delvis ja. Inte alla problem, men väldigt, väldigt många samhällsproblem har sin grund i att vi har tagit hit väldigt, väldigt många människor på ganska kort tid.
Niklas Piensoho tog också upp människor med invandrarbakgrund som etablerat sig i Sverige men som känner obehag över hur invandrare beskrivs. Åkesson gjorde en åtskillnad mellan dem och den politik som förts.
– Det är väldigt få som beskriver invandrare generellt som ett problem. Det är inte invandrare generellt som är problemet, utan politiken som har varit problemet.
Han medgav samtidigt att den polariserade debatten kan få människor att känna sig utpekade.
– Jag försöker vara saklig. Andra får avgöra om jag lyckas med det. Det är inte alltid som Sverigedemokrater är jättesakliga i den debatten, men det är inte alltid som våra motståndare är jättesakliga heller.
När Åkesson betonade att integration ytterst är den enskildes ansvar invände utfrågaren Jenny Dobers med kyrkornas och andra ideella organisationers erfarenheter. Genom exempelvis språkcaféer och hjälp att förstå svensk byråkrati har de, sade hon, sett hur relativt små insatser kan hjälpa människor över tröskeln in i samhället. Hon frågade därför om Åkessons tidigare besked om att lägga ”exakt noll kronor” på integration.
Jimmie Åkesson förtydligade att det inte innebär att exempelvis SFI och samhällsintroduktion ska avskaffas. Sådana insatser är bra, sade han, men integration är enligt honom i grunden inte en pengafråga utan en fråga om eget ansvar.
När Åkesson, liksom de övriga partiledarna i Vårgårda Möte, fick uppgiften att säga något positivt om en politisk motståndare tilldelades han Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist konstaterade han att det är partiledaren han känner sämst eftersom hon är nyast.
– Men det har visat sig att vi har ungefär samma syn på landsbygdsfrågorna. Kanske inte alltid samma lösningar, men vi säger ungefär samma saker. Det tycker jag är bra, sa han och lade till att hon enligt honom skulle ha större möjlighet att få igenom den politiken med stöd av SD än tillsammans med Miljöpartiet.
Varnar för att lyssna för mycket på klimatmarscher
Klimatfrågan fick stort utrymme under kvällen. Jenny Dobers konstaterade att klimat, miljö och utsläpp saknas som uppslagsord i Sverigedemokraternas politiska A–Ö på partiets hemsida. Åkesson betonade att klimatet är en global fråga och argumenterade för att svenska pengar bör användas där utsläppsminskningarna blir störst.
Dobers tog också upp den klimatdemonstration som några dagar tidigare hade samlat över 50 000 personer i Stockholm och frågade om sådana opinionsyttringar kan ge politiker mod att gå längre.
Jimmie Åkesson framhöll demonstrationsfriheten men varnade samtidigt för att dra slutsatser om folkviljan utifrån hur många som samlas på gatorna.
– Vi har ju inte ett gatans parlament, utan vi har val där vi går och röstar på våra representanter och det är där folkviljan uttrycks.
– Jag tror det är ganska farligt om politiker börjar påverkas av att någon lyckas samla många människor för en sak.
Bistånd ”när man har pengar över”
Från klimatet gick samtalet vidare till internationellt bistånd. Åkesson berättade att han som 15-åring reste till Namibia med Afrikagrupperna inom ramen för ett skolprojekt. På senare tid hade han också besökt projekt i Ukraina knutna till SD:s insamlingsstiftelse.
Niklas Piensoho påminde om Equmeniakyrkans långa internationella relationer och frågade hur långt Åkesson skulle vara beredd att sänka biståndet.
– Om jag får bestämma fritt så kan det bli egentligen hur lågt som helst.
Jimmie Åkesson berättade att han vill behålla vissa former av bistånd, inte minst stödet till Ukraina, men avvisade principen att en bestämd andel av Sveriges ekonomi ska gå till bistånd.
– Jag tycker att bistånd är någonting som man ger när man har pengar över.
Han jämförde med privatekonomin, där nödvändiga utgifter betalas först.
– Så länge människor dör i vårdköer, så länge vi har enorma problem i äldreomsorgen, så länge folk faktiskt skjuts på gatorna och vi inte har fängelser att låsa in alla farliga människor i – då tycker jag det är omoraliskt att ge svenska folkets skattepengar till andra länder.
Piensoho frågade om bistånd samtidigt kan ses som säkerhetspolitik genom att förebygga konflikter och minska orsakerna till flykt. Åkesson var skeptisk till resultaten av stora delar av det traditionella biståndet men pekade på Ukraina som ett tydligt undantag. Han öppnade också för katastrofbistånd och effektiva insatser för klimatanpassning.
Vill stötta folkhögskolorna
Även civilsamhällets villkor kom upp. Folkhögskolerektorn Anders Georgsson frågade via film om Jimmie Åkesson var beredd att långsiktigt prioritera folkhögskolorna.
– Ja alltså, det är jag väl. Sedan kan man alltid diskutera på vilken nivå det ska vara och vilket regelverk man ska ha kring det.
Åkesson tog upp problem han menar har funnits kring bidrag till bland annat islamistiska studieförbund, men lyfte samtidigt fram folkhögskolans betydelse för människor som inte hittat rätt i det vanliga skolsystemet.
– Jag har vänner som kanske inte klarade skolan så jättebra och kanske hamnade lite snett, men som har haft folkhögskola som en räddning och en språngbräda in i det nya livet.
Även idrottsföreningar, kyrkor och andra organisationer spelar enligt honom en viktig roll, samtidigt var han kritisk till att delar av civilsamhället blivit för beroende av offentliga pengar och efterlyste en översyn av stöden.
Ber – men kallar sig agnostiker
Mot slutet av kvällen blev samtalet mer uttalat inriktat på tro och religion. Jimmie Åkesson har tidigare berättat att han ber, men beskrev sig inte som troende i klassisk mening.
– Jag har ingen traditionell gudstro, tror jag. Och sedan ibland så kommer jag på mig själv att det har jag kanske, men jag kan inte riktigt sätta ord på det. Jag är väl mer av agnostiker.
Ändå ber han.
– Det är rätt billigt att be. Och det kan ju faktiskt hjälpa, man vet ju aldrig. Så det kostar väldigt lite, men vinsten är ju rätt hög om det faktiskt funkar.
När samtalet kom in på skolavslutningar i kyrkan och konfessionella inslag var Jimmie Åkesson tydlig med att han vill ge det kristna arvet utrymme.
– Det här med skolavslutningar i kyrkan är någonting som man själv hade och uppskattade väldigt mycket. Det är klart att jag tycker det är bedrövligt att inte mina barn kan få uppleva det också.
Han gjorde samtidigt en tydlig åtskillnad mellan kristna och muslimska konfessionella skolor. Problemen med religiösa friskolor hade enligt honom framför allt uppstått kring muslimska skolor, medan han menade att många kristna skolor fungerar väl.
– Sverige har ändå ett kristet arv sedan tusen år, det är väldigt svårt att ta det kristna från den svenska kulturen och det svenska samhället.
Piensoho tog då upp Åkessons uttalanden om ”fullt ut troende muslimer” och frågade vad han säger till muslimer som är troende men samtidigt bejakar svensk lag, demokrati och jämställdhet. Jimmie Åkesson ifrågasatte om det är möjligt att fullt ut förena detta.
– Kan man vara för jämställdhet och kan man vara för att svensk lag som är stiftad i demokratisk ordning går före sharia och samtidigt kalla sig muslim? Ja, alltså läser du de muslimska skrifterna så kan du inte det. Då är du inte muslim.
Piensoho sköt in att det finns stora skillnader inom muslimsk teologi innan samtalet därefter gick vidare till minoriteters utsatthet. Där lyfte Åkesson särskilt antisemitismen efter den 7 oktober 2023 och sade att judar måste kunna leva fullt ut som judar i Sverige.
”Vad är viktigt på riktigt?”
Kvällens sista del handlade om existentiell hälsa. Jimmie Åkesson återkom då till sina egna erfarenheter av utmattning och vad de lärt honom om att prioritera.
– Det allra viktigaste är att man själv måste identifiera vad som är viktigt på riktigt och inte springa på precis alla bollar hela tiden.
När han fick reflektera över människors förmåga att hantera livets svårigheter blev svaret ett resonemang kring andlighet. Sverige har enligt Åkesson blivit mindre religiöst, men inte nödvändigtvis mindre andligt.
– Vi hittar andra saker att hänga upp vår existens på eller hänga upp de svåra frågorna på. Klimatet verkar ha blivit lite av en sak som har ersatt religion för några.
Åkesson menade att det i grunden är sunt att engagera sig för något man tror på, oavsett om det handlar om en gudstro eller någon annan övertygelse.
– Ju äldre man blir, desto mer tänker man på att det inte är så många dagar kvar. Då är det nog viktigt att man försöker leva de dagarna på det sätt som man själv vill och inte som någon annan har bestämt.
FAKTA: Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar
Vårgårda Möte arrangeras den 11–26 augusti i Tångahallen i Vårgårda. Partiledarutfrågningarna är en del av mötet, som också innehåller gudstjänster, konserter, ungdomsmöten och andra arrangemang.
Lång tradition: Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar har arrangerats inför varje riksdagsval sedan 1968. Initiativtagare var evangelisten John Hedlund inom dåvarande Svenska Missionsförbundet. Sedan 2014 hålls utfrågningarna i Vårgårda och 2026 är fjärde valrörelsen i rad som samtliga riksdagspartiers ledare kommer dit.
Utfrågare 2026: Niklas Piensoho och Jenny Dobers. Piensoho är biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Dobers är pastor i Equmeniakyrkan och fördjupar sig för tillfället i samhällsteologi. Utfrågningarna ska röra sig mellan politik och person och ha kyrkans perspektiv på människovärde, samhälle och ansvar som utgångspunkt.
Partiledarutfrågningarna:
- 12 augusti 18.30: Simona Mohamsson (L)
- 13 augusti 18.30: Ebba Busch (KD)
- 14 augusti 18.30: Elisabeth Thand Ringqvist (C)
- 18 augusti 18.30: Nooshi Dadgostar (V)
- 20 augusti 18.30: Amanda Lind (MP)
- 21 augusti 18.30: Magdalena Andersson (S)
- 25 augusti 18.30: Ulf Kristersson (M)
- 26 augusti 18.30: Jimmie Åkesson (SD)
