– Men Maja, din kyrka ligger ju bara utslängd på en åker! Det är ju ingenting där!
Så reagerade en vän till pastor Maja Ekblom när hon fick se Equmeniakyrkan Ingarp. Och visst ligger kyrkan lite avsides. Här finns mest åkrar, ett stort sågverk och några få hus. Försöker man se kyrkan på Google Maps streetview går man bet, men det finns asfalt. Något som imponerade på Maja som flyttade till Ingarp i augusti.
– Ja, alltså det är ju helt galet! Det är asfalt hela vägen genom byn. Det är helt orimligt utifrån hur få hus det är, men det är för att det är så stora jordbruk med stora maskiner.
Beroende på hur man räknar består själva byn, belägen på den småländska landsbygden ungefär en mil från Eksjö, av någonstans mellan åtta och fyrtio hushåll.
– Det beror på hur man räknar, säger Maja Ekblom och skrattar.
Levande församling i kyrkby
Med så få hushåll skulle man kunna tro att församlingen är liten, åldrande och kanske på väg att tyna bort. Inte minst eftersom församlingens hemsida, enligt Maja själv, är ”döende”. Men verkligheten är en annan. Ingarp är en riktig kyrkby. Enligt Maja är det ytterst få i Ingarp och grannbyn Russnäs som inte är med i församlingen. Och medlemmarna är många – omkring 223 stycken, och den största åldersgruppen är 30–39-åringar.
– Ja, jag tillhör den ålderskategori som det är flest medlemmar av i församlingen. Och jag är trots allt inte ens 35 år, säger Maja.
Hon tillträdde som pastor i augusti efter sex år i Skårekyrkan utanför Karlstad. När hon fick höra talas om tjänsten i Ingarp beskrevs den som en stark församling där hon skulle kunna blomstra.
Equmeniakyrkan Ingarp har sina rötter i en nattvardsförening som bildades 1896. Det första missionshuset byggdes sju år senare och barn- och ungdomsarbetet har länge varit en viktig del av verksamheten. Många av dem som vuxit upp i Ingarp på senare tid och sedan flyttat därifrån längtar tillbaka. En del letar nu hus i Ingarp eller grannbyn, berättar Maja.
– Man har trivts väldigt bra under sin uppväxt och haft ett sammanhang i kyrkan. Då vill man tillbaka, för man vet att det har varit gött.
Att många återvänder till den gemenskap där de vuxit upp tror hon är en av förklaringarna till församlingens åldersfördelning.
Det stora antalet barnfamiljer märks inte minst på söndagarna. Omkring 20–30 barn brukar delta i söndagsskolan och det är flera grupper och många ledare. Söndagsskolan lockar inte bara barn från församlingens egna familjer. I en liten bygd där utbudet av fritidsaktiviteter är begränsat har kyrkan helt enkelt blivit en naturlig mötesplats även för andra.
För barn och unga finns förutom söndagsskola också barntimmar, scout, tonår, barnkör, ungdomskör, PULS-arbete och samlingar för unga vuxna i församlingens regi.
Tält, hamburgare och Jesus
I augusti, bara två veckor efter att Maja Ekblom börjat som pastor, ordnades ett tältmöte i Ingarp. Idén hade fötts hos några ungdomar som varit på konfirmationsläger på Öland och inspirerats av samlingarna där.
– Ungdomar är ju nyfikna på Jesus. Det är klart vi måste kunna visa att det är kul att vara kristen. Att det inte bara ska vara tråkiga söndagsförmiddagsgudstjänster, berättar Maja om ungdomarnas tankar.
En grupp ungdomar och unga vuxna tog tag i planeringen. De ringde runt för att hitta ett tält, ordnade kyrkbänkar och ljusslingor, bokade talare och musik och såg till att det fanns hamburgare att köpa. De fick hjälp av andra i församlingen, men det var ungdomarna själva som ledde arbetet.
Trots att ungdomarna började marknadsföra tältmötet bara några veckor i förväg kom omkring 160 personer. Några av besökarna hade rest från Göteborg och Linköping och andra hade sett arrangemanget på Instagram och blivit sugna att komma. Redan när ungdomarna skulle boka tält hade de på känn att ett tält för 100 personer skulle bli för litet. Därför valde de ett större med hela fem master. Och tur var väl det.
– Det är vansinnigt! Det är en kyrka utslängd på en åker. Det finns typ inga hus. Hur kan det komma 160 ungdomar till denna håla?! säger Maja och skrattar.
”Ingenting är omöjligt”
Församlingens äldre medlemmar förvånades både över ungdomarnas initiativ och över att de ville återuppliva en gammal mötesform som tältmöte. Var inte det gammalt och utdött? Hur kunde det vara en grej som ungdomar ville göra? Många hade också svårt att förstå hur ungdomarna skulle hinna få ihop arrangemanget på så kort tid. Tältmötet fanns ju inte ens med i församlingens programblad.
– Men de var också: Wow! Vad kul! Vilket initiativ! Och folk sken ju verkligen upp när man pratade om det här. Det blev en sådan boost för församlingen.
Nu finns tankar på att ordna fler tältmöten, kanske under flera dagar nästa gång. Det var ju ändå ganska mycket jobb för en kväll.
Maja tror att ungdomarnas initiativ säger något om hela bygden. I ett litet samhälle där det inte finns så många färdiga aktiviteter blir människor vana vid att själva skapa det de vill ska hända. Hon berättar om den engagerade samhällsföreningen och om barn som odlar pumpor och säljer dem vid vägen. Här lär man sig tidigt att den som vill att något ska hända också får vara med och se till att det blir gjort.
– Bland ungdomarna finns det absolut inget som är omöjligt för dem. De vet att de vuxna kommer stötta upp. Har de initiativ så kommer de få hjälp. Varför skulle det inte funka?
Hon konstaterar att det inte är en självklar inställning i alla församlingar.
– Men här är det bara: Det är klart vi ska testa!
När nästan alla är med i kyrkan
Samtidigt finns det utmaningar, även för en så aktiv församling. Maja funderar över hur det är att stå utanför kyrkans gemenskap i en bygd där så många andra är engagerade.
– På ett sätt är det kanske längre till den som bor i byn och inte är med i kyrkan, än det är i en vanlig småstad. Här är det så tydligt att man tillhör en liten minoritetsgrupp om man inte går i kyrkan. Man sticker ut mer på det viset. Men jag har svårt att säga hur de själva upplever det. Det kan jag bara gissa.
Samtidigt är kyrkobyggnaden en viktig mötesplats för hela bygden. Här håller samhällsföreningen sina möten och en gång i månaden ordnas en gemensam frukost. Och kyrkan används inte bara när det står något i programmet.
– Det är många barn som är nere och spelar innebandy eller pingis efter skolan och på loven. Många går dit och bara hänger. Så kyrkan används ju verkligen!
