Varsågoda, ett redan existerande underverk

Vi väntar på något storslaget som ska få oss att häpna. Under tiden står träden där och snart faller snön. På en trottoar i Stockholm låg en lapp som påminde mig om erbjudandet.

Lappen hade hamnat fel.

En butik i Stockholm hade ställt ut saker som den erbjöd allmänheten att ta med sig, men pappret som förklarade erbjudandet hade lossnat och landat på trottoaren bland höstlöven.

”Varsågoda”.

Jag stannade och tog en bild, kände blicken från en passerande kvinna och sa till henne: ”Varsågod, det är bara att ta för sig av höstlöven, de är gratis” och fick ett skratt tillbaka. En liten stund senare hörde jag en annan röst, som en viskning inombords: ”Vad var det roliga i detta?” En liten undran från skaparen själv som med glimt i ögat ville klargöra att dessa gula och röda löv, utspridda över gatstenarna, minsann inte var ett dåligt erbjudande.

Denna lilla vardagliga upplevelse kan ses som min motsvarighet till den pastorn och författaren Pete Greig berättat. Han var på promenad när han upplevde att Gud uppmanade honom att stanna och titta på ett träd.

Pete stannade. Pete tittade. Pete väntade.

Han tänkte att något spektakulärt var på väg att hända. Skulle trädet kanske plötsligt vissna, eller blomma? Kanske skulle det börja brinna? Något häftigt som han skulle kunna dra lärdom ifrån möjligen, kanske kunde han få en berättelse att dela som uppmuntran eller tillrättavisning för någon eller några?

Men ingenting hände.

Efter en stunds väntan pockade otåligheten på. Pete Greig vände sig till Gud och undrade vad det var som skulle ske.

”Ingenting, jag tyckte bara att det var ett fint träd”.

Den där lilla enkla historien blev betydelsefull för Pete Greig, en påminnelse om att stanna upp och faktiskt ta till sig att så mycket av det som redan finns här är ett mirakel, ett underverk. Som ett träd, med sina rötter ner i jorden och som stått där i årtionden, kanske århundraden, genom stormar, regnperioder och torka. Ett konstverk i sig, som står jämte andra liknande men samtidigt annorlunda och egna underverk.

Och när man tröttnat på träden så finns haven, sjöarna, hundarna, fåglarna, gräset, buskarna, humlorna… Dessutom finns det där som faller ner från träden när hösten anländer, de där löven som målar gator och trottoarer i varma färger. Att det händer varje år gör det knappast mindre märkvärdigt, bara lättare att missa.

Det finns ibland, kanske rentav ofta, skäl att hoppas på mer och annat, be om det, ropa efter mirakel och underverk. Så är det. Men parallellt med det är det en god övning att njuta av det som redan finns, det som redan är oss givet och som är gratis.

Sedan min promenad i Stockholm har löven hunnit sopas undan. Snart kommer kanske snön och den första tanken lär gå till att ta rätt skor för att inte halka och vantar för att inte frysa. Rimligt.

Men förhoppningsvis stannar jag också upp. Ser flingorna landa på jackärmen, ser hur de en efter en lägger sig över staden.

Då ska jag minnas den där lappen och tänka att den är från skaparen.

”Varsågoda”.

Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund är chefredaktör på Sändaren samt författare till en handfull böcker. Han har en bakgrund som journalist på tidningen Dagen, pastor i pingströrelsen samt nationell ledare för Alpha Sverige.

Annonser

Insamling till Equmenia

Läs mer

Kyrkan mitt bland åkrarna – här är 30-åringarna flest 

I den lilla småländska byn Ingarp ligger en kyrka med över 220 medlemmar. Här är 30-åringarna den största åldersgruppen, söndagsskolan samlar 20-30 barn varje söndag och ungdomarna ordnar egna tältmöten. Men hur når man dem som står utanför när nästan alla andra är med?

Vad har ni vunnit om väljarna förlorar?

Att hålla fast vid sina krav kan vara ett sätt att ta ansvar för väljarna. Men om följden blir en politik man själv bedömer som ännu sämre räcker det inte att hänvisa till sin principfasthet. Även ett nej kräver en förklaring.

Liselotte J Andersson: ”Det yttersta ansvaret vilar inte på oss”

Kärleken ska driva kyrkan framåt, menar Liselotte J Andersson. I poddsamtalet berättar hon om tilliten som bär när krafterna tryter – och om längtan efter en gemenskap där människor vågar behöva varandra.

Nio lögner som kan knäcka en kristen ledare

Att vara oumbärlig, aldrig visa svaghet och ständigt nå bättre resultat. Kraven på en kristen ledare kan bli tunga – särskilt de som kommer inifrån. Fredrik Lignell synar nio lögner som riskerar att ta både glädjen och orken ur uppdraget.