När en pastor döms för barnpornografibrott är det lätt att andas ut. Rättsstaten har gjort sitt, kapitlet är stängt. Men för de barn som finns i materialet är ingenting stängt. Och för kyrkan som rörelse återstår det viktigare arbetet.

När samfundsgränserna blir allt mindre självklara tror Robban Tjernberg att kyrkans framtid ligger i större enhet, djupare generositet och ett tydligare fokus på det gemensamma centrumet: Jesus Kristus.

Att försvara sin övertygelse är en sak, att utmåla andra kristna som avfällingar är något annat. I en tid av svåra teologiska frågor behöver kyrkan fler broar än skyttegravar. Det skriver Carl-Henric Jaktlund.

När kyrkan talar om väckelse finns ofta en längtan efter tillväxt. Men för Mats Särnholm handlar det minst lika mycket om förändring, annars riskerar kyrkan att fastna i sig själv.

Hur gör man egentligen med förkunnelsen, vem riktar man den till – till de kristna eller ickekristna? Ett svar på den frågan har etsat sig fast hos Carl-Henric Jaktlund.

Helena Gatås drömmer inte om en helt ny kyrka. Snarare om en kyrka som bättre vågar hålla fast vid det viktigaste: gemenskapen, glädjen, friheten och tilliten till att Gud verkar. Med erfarenheter från både landsbygdsförsamling, socialt arbete och musikliv ser hon en framtid där fler människor får plats – på riktigt.

Britta Hermansson drömmer om en kyrka som vågar släppa taget, ge större utrymme åt nästa generation och möta människor långt utanför de interna sammanhangen. För den erfarna evangelisten handlar framtiden mindre om kontroll – och mer om mod, lyssnande och tillit.

Tomas Sjödin efterlyser inte främst nya visioner för kyrkan. I stället pekar han på något mer grundläggande: behovet av ett språk som når fram till människors på riktigt. – Hur tilltalar vi det liv som alla människor delar?