Vi behöver undervisa våra unga mer om deras gåvor

Ska ungdomar få det de framför allt längtar efter måste vi undervisa och vägleda dem så att de inte tror att pengar och prylar, skönhet och hälsa samt en lyckad och framgångsrik karriär gör dem lyckliga. Det skriver Alf B Svensson.

Om vi utgår från vår BNP och vår välfärd, hur länge vi lever och hur jämställda vi är, så bor vi enligt World Happiness Report 2024 i ett av världens bästa länder. Men trots att vi har det så bra  så mår i synnerhet unga vuxna inte alls bra. Trots att de har hela livet framför sig – eller kanske just därför. Enligt rapporten Flourishing in Sweden:Great overall – but not for all som presenterades nu i januari är Sverige ett av 143 länder där unga vuxna mår allra sämst och är mest missnöjda med livet, jämfört med de som är betydligt äldre. 

Dubbelt så många unga vuxna lider av ensamhet och sju gånger så många lider av ångest och depression. Bland annat för att de tycker att livet är meningslöst och att deras liv inte har ett syfte. Enligt rapporten Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker från Kairos Future har andelen unga män som tycker att livet är meningslöst femdubblats från 6 till 30 procent sedan 2003.

Foto: Francisco Gonzalez.

När nu allt fler konfirmander, tonåringar och unga vuxna kommer till våra församlingar har vi en unik chans att ge dem det de innerst inne längtar efter – ett rikt och meningsfullt liv. Folkhälsomyndigheten har av regeringen fått i uppdrag att visa hur vi kan utveckla vår existentiella hälsa. Men en statlig myndighet kan inte säga vad meningen med livet är. Det kan däremot vi som kyrka.

Enligt lyckoforskarna gör pengar oss lite lyckligare om vi har dålig ekonomi, men inte så mycket annars. Köper vi en ny mobil eller nya kläder blir vi lite lyckligare just då, men efter en tid är vi lika lyckliga eller olyckliga som vi var innan. Det var därför Jesus poängterade att det inte hjälper en människa om hon vinner hela världen om hon samtidigt förlorar sin själ, samt att en människas liv beror inte på ett överflöd av ägodelar.

Ska vi få ett rikt och meningsfullt liv ska vi inte satsa på oss själva. Vi ska i stället satsa oss själva och de gåvor vi fått av Gud för att vara med om att skapa en lite bättre värld och göra vad vi kan för att livet ska blir lite lättare att leva för de vi möter. Eller som Jesus sa: Den som vill finna sitt liv ska mista det men den som mister sitt liv för min skull ska finna det.   

Vi säger ofta till våra ungdomar att Gud har en speciell plan med deras liv men vi undervisar sällan om hur de upptäcker och utvecklar de gåvor Gud gett dem så att de kan förverkliga den planen. Inom Equmeniakyrkan är min bild att vi för sällan undervisar om hur vi upptäcker våra naturliga gåvor och nästan aldrig om de andliga nådegåvorna som Bibeln talar om, medan man i mer karismatiska församlingar nästan bara undervisar om de andliga nådegåvorna men inte om de naturliga. Men ofta lyfter man bara fram de så kallade tjänstegåvorna, inte gåvan att förmana och gåvan att skilja mellan andar (vilket kan sägas vara anledningen till det stora fallet för Pingst ledare samt det som nyligen inträffat i församlingen Bethel i USA där en pastor avslöjats med påhittade profetior).

I Equmeniakyrkan behöver vi undervisa mer om hur vi upptäcker och utvecklar de naturliga gåvorna men också om nådegåvorna, som många gånger uppgraderar våra naturliga gåvor. När vi ska upptäcka våra naturliga gåvor utgår vi ofta från det vi är bra på.

Foto: Mauro Mora

Under min uppväxt begränsades det till att man antingen var praktisk eller hade läshuvud, men det finns ett tiotal olika begåvningar. Vi kan ha en social, språklig, matematisk logisk, spatial begåvning eller någon av de övriga. Har vi dåligt självförtroende och har svårt identifiera våra gåvor så kan vi tänka på det som vi tycker är roligt och lätt, det är vi nämligen också bra på. Vi kan även utgå från det vi tycker att någon borde göra något åt. Då är det ofta vi som ska göra det.  

Vi ska också tro på den uppmuntran vi får. Någon annan kanske ser en gåva i oss som vi själva inte är medvetna om. Att jag skrivit den här debattartikeln och ett antal böcker beror på en uppmuntran jag under ett par minuter fick av en journalist på tidningen Evangeli Härold för 40 år sedan. Ska vi upptäcka våra gåvor måste vi också våga göra det vi aldrig har gjort innan, då upptäcker vi också vad vi inte är bra på. För ett antal år sedan gick  jag med i en styrelse i den församling jag då var med i men upptäckte snabbt att det var inte min gåva, jag gjorde ingen nytta och ville bara därifrån. Därför satt jag bara en kort tid, därefter har jag aldrig varit med i en styrelse och undviker alla sammanträden. Bibeln talar om att vi alla är unika delar i Kristi kropp där varje del har sin speciella uppgift.  

Det är bra att vi erbjuder de unga som kommer till våra församlingar en fin gemenskap, häftiga lovsånger och andliga upplevelser. Men det räcker inte. Ska de få det de framför allt längtar efter måste vi undervisa och vägleda dem så att de inte tror att pengar och prylar, skönhet och hälsa samt en lyckad och framgångsrik karriär gör dem lyckliga. Ska de få ett rikt och meningsfullt liv och kunna göra skillnad så måste vi hjälpa dem att upptäcka och utveckla sina unika gåvor och uppmuntra dem att använda dem – inte för att bli materiellt rika utan för att göra världen lite bättre på den plats där de finns.

image_pdfLadda ner som PDF
Alf B Svensson
Alf B Svensson
Alf B Svensson är leg psykolog och författare till en rad böcker, däribland "Håll kärleken levande".

Läs mer

Linnea Åberg: ”En sårbar kyrka blir också en missionerande kyrka”

Efter drygt tio år som missionär i Asien återvänder Linnea Åberg till Sverige för att bli Evangeliska Frikyrkans nya missionsdirektor. Det viktigaste hon vill ta med sig hem handlar inte om nya metoder eller organisationsformer, utan om något betydligt mer grundläggande: en kyrka där människor vågar visa sina sår.

Hultby: Kyrkan måste fortsätta vara en Jesusrörelse

Efter mer än 50 år som evangelist är Carl-Olov Hultby fortfarande övertygad om vad som är kyrkans viktigaste uppgift. Former kan förändras och gamla mötesformer försvinna – men Jesus håller också för framtiden.

Sändaren får sommarpuls

Istället för att ta in vikarier så väljer Sändaren att låta pulsen i utgivningen gå ner lite under veckorna 29-32 när det är semester...

Gudsmötet förändrade Erics syn på kyrkan

HÖNÖ. Efter femton år som pastor började Erik Andersson fråga sig vad han egentligen hade satt sin tillit till. I Ark i Köpenhamn har erfarenheter av bön, sjukdom, helande och nya sökare förändrat både hans ledarskap och hans syn på framtidens kyrka.